Det utvidgade kollegiet

Vi skulle vilja slå ett slag för det utvidgade kollegiet, för glädjen i att hitta kollegor utanför sin egen arbetsplats som hjälper en att komma framåt, som man kan bolla idéer, utmaningar och utveckling med.   

Vi heter Josefin Barkelius och Thea Almbacke och arbetar båda som SFI-lärare, i Botkyrka respektive Säffle. Vi “fann varandra” 2013 i samband med att vi båda fick i uppdrag att på respektive arbetsplats ingå i Skolverksfinansierade projekt som handlade om hur man kunde arbeta med flippat klassrum på SFI.  Vår första kontakt knöts via en Facebookgrupp och det ledde vidare till en träff i Botkyrka där vi tillsammans med flera kollegor borrade in oss i flippat ur olika perspektiv. Kontakten har vi hållit efter det. Vi har fortsatt med att bolla frågor av olika slag med varandra, och lekt med tankar kring olika idéer om samarbete. Nu, tre år senare, var det dags för en träff i verkligheten igen. Säffle Lärcenter åkte till Stockholm med tio lärare och en skolledare för att delta på SFI i fokus. I samband med det gjordes ett besök på Botkyrka vuxenutbildning i Tumba. Ett antal olika träffar i olika konstellationer blev det under dagen, med lärare från olika studievägar samt grundläggande vuxenutbildning. Några av de frågor som diskuterades var prövningar – hur hanterar vi dem? Nationella prov – vilka rutiner har vi kring dessa? Ökad flexibilitet – på vilket sätt? En fråga i fokus denna gång  var också Google Suites for Education (f.d. GAFE). Botkyrka har precis påbörjat ett pilotprojekt för att testa det i delar av sin verksamhet. Säffle Lärcenter har här hunnit få betydligt mer erfarenhet som de gärna delar med sig av. Att vi båda kommer jobba i Google framöver ökar också våra möjligheter till ett mer vardagligt samarbete med utbyte av arbetsmaterial, planeringar, temainnehåll och matriser. Dessutom är ju förutsättningarna till ett utvidgat samarbete oerhört fördelaktiga i och med att vi kan dela dokument med varandra och jobba fram uppgifter tillsammans i ett gemensamt dokument trots det geografiska avståndet oss emellan.

Något vi ytterligare kan konstatera utifrån våra möten är att vilka elevvolymer en verksamhet har att hantera, eller storleken på kommunen, har inte så stor betydelse när det gäller erfarenhetsutbytet. Det finns ändå mycket som förenar och vi lär av varandra, även om Botkyrka och Säffle sett till exempelvis elevantalet skiljer sig åt rejält. Våra utmaningar är i grunden ganska lika och vi brottas med liknande frågeställningar och utmaningar. Att ta hjälp av varandra för att komma framåt och för att skapa nya tankebanor är oerhört inspirerande och roligt. Det är i möten med varandra som nya idéer föds och kreativiteten tar fart.

Att hitta kollegor runt om i landet att byta erfarenheter med är inte svårt idag med den öppenhet som finns via sociala medier. Att även besöka varandras verksamheter är något som är väl värt tiden då det öppnar upp för nya tankar, idéer och lösningar. Ytterligare ett tips är att se till att försöka få med sig en skolledare vid dessa besöken så att även de är “med på banan” och hör samma saker. Utveckling och förändringsarbete är så mycket lättare om man har stöd från sin rektor. Men oavsett vilket så är man aldrig längre än några knapptryckningar bort från att vara en del av en kompetent, kreativ och utvidgad lärargrupp. Vi vill uppmana våra kollegor runt om i landet att ta alla möjligheter som finns till att vara en aktiv del av det utvidgade kollegiet och dra nytta av varandra. Man vinner så enormt mycket på att gå utanför den egna verksamheten och låta sig inspireras och själv inspirera andra. Vårt samarbete kommer med all säkerhet fortsätta och vi ser fram emot att kunna ses i Säffle nästa gång.

Sagan om en lärare

Det var en gång en nyexaminerad, oerfaren lärare. Läraren var full av engagemang och glädje när hon satte igång sin undervisning med vuxna elever på sfi. Läraren läste högt, förklarade, vände och vred på texten, ställde frågor och sen bad eleverna skriva sina egna texter. Men eleverna lyckades inte. Eleverna skrev inte tillräckligt bra texter, vissa till och med ingenting, ingenting. Läraren fick tänka om, fundera, experimentera och pröva på nytt.

Sen läste läraren en bok. Boken handlade om genrepedagogik och cirkelmodellen. Då fick läraren en ahaa-upplevelse! Hon började arbeta på annat sätt, ändrade sina metoder, planerade sin undervisning noggrannare, började stötta sina elever mycket mer. Och det började ge mer resultat. Mycket, mycket, mycket mer. Eleverna lyckades. Läraren blev nöjdare och började älska sitt arbete ännu mer.

Denna lärare heter Tiia Ojala, alltså jag. Men vad är cirkelmodellen?

Cirkelmodellen utgår från fyra olika faser och ger dig som lärare mycket stöd i din planering av undervisning:

Genrepedagogikens cirkelmodell

Fas fyra är elevernas individuella skrivande. Om jag alltså vill att eleverna ska skriva en text måste jag arbeta med tre faser innan. Innan jag lärde mig om cirkelmodellen gick det för fort för min del, jag hastade mig framåt, många elever misslyckades.

I fas 1 arbetar jag med att skapa förförståelse. Jag utgår ifrån att mina elever har kunskaper med sig. Därför måste jag fråga först hur de tänker kring ett ord/begrepp, vad de vet om ämnet och vilka tankar de har om det kommande ämnet. I fas 1 kan vi göra en utflykt, göra något praktiskt som stöttar förståelsen av en text, vi tittar på korta filmer, går igenom viktiga ord eller samtalar begrepp med hjälp av en tankekarta. Fas 1 kan ta lång tid men det är värt det. Allt du gör under fas 1 stöttar elevernas förståelse av text i fas 2.

I fas 2 arbetar vi med en modelltext eller flera texter som oftast liknar varandra och är samma typ av text/genre. Vi högläser med varandra, ställer frågor, reder ut oklarheter. Vi sammanfattar texten, jämför med andra texter, gör textkopplingar. Framför allt samtalar vi mycket kring ämnet och texten samt tränar struktur och språkliga mål för texten.

I fas 3 skriver vi en gemensam text. Denna fas kräver att läraren vågar släppa fritt. Eleverna ska stå för innehållet, läraren styr med frågor så att formen blir rätt. I denna fas skriver vi en text som liknar texten i fas 2. Det kan handla om samma ämne, men oftast tar jag ett annat ämne men behåller genren.

Grattis! Nu har vi gått igenom alla tre faser och eleverna är redo att skriva sina egna texter. Men det är viktigt att ge en stöttande skrivmall till eleverna, gärna med stödord. Så här kan exempelvis en skrivmall till en argumenterande text se ut:

 

Skrivmall för argumenterande text

 

Sist vill jag avsluta med några boktips!

  • Pauline Gibbons: Stärk språket, stärk lärandet. 2016.
  • Pauline Gibbons: Lyft språket, lyft tänkandet. 2013.
  • Britt Johansson och Annika Sandell Ring: Låt språket bära. 2015.
  • Tiia Ojala: Mötet med nyanlända. 2016.

Ha en lärorik undervisning med hjälp av cirkelmodellen!

 

Tiia Ojala

Tiia Ojala

Legitimerad lärare i svenska som andraspråk och tyska, läromedelsförfattare, föreläsare

 

@TiiaOjala

FB: SOKA-rummet

Blogg: multikultiskola.bloggspot.se

tiiaojala.se

Studiebesök

En sak som jag skulle vilja göra oftare men som tyvärr sällan hinns med eller passar in i konceptet med närdistanskurser och ett drop-in klassrum är studiebesök. Att ge eleverna möjligheter att ta del av och kanske se andra delar av Umeå och närområdet än de gör annars och använda studiebesök som ett naturligt inslag i undervisningen.

Men när man som jag undervisar elever som redan arbetar och kombinerar sfi med andra aktiviteter och därför redan har tidsbrist så är det både svårt att få tid för att planera, genomföra och efterarbeta ett studiebesök. Dessutom tenderar, tyvärr, eleverna att inte prioritera just sådana aktiviteter. Men i måndags bar det ändå av och den här gången fick vi en guidad rundtur på Väven och Umeås nya stadsbibliotek!

vaven

Det intressanta med studiebesöket var att även de elever som nog mest kom för lärarens skull (då de redan tyckte att de kände till biblioteket) var väldigt nöjda efteråt och kände att de fått ta del av mycket ny och värdefull information. Och även vi lärare som följde med upptäckte att vi inte alls hade så bra koll på allt Väven kan erbjuda!


Innan studiebesöket så försökte vi få ut informationen om besöket så tidigt som möjligt då många av våra elever kommer på helt olika tider. Så förutom att ta upp det flera gånger i klassrummet skrev vi ut info i blogg, lärportal och lade även ut en Google drive länk där de skulle svara i förväg om de tänkte delta i besöket.

Under studiebesöket fotograferade vi mycket och anledningen (förutom att det är kul) var att jag ville att eleverna skulle bearbeta och tänka igenom studiebesöket efteråt. För att göra det så valde jag att låta eleverna testa att göra en film med hjälp av appen Spark Video (tack #sfichatt för ovärderligt tips!). Eleverna fick se hur programmet såg ut, de fick en supersnabb genomgång av hur det funkade och sedan var instruktionen att välja bilder, skriva en mening till varje foto och sen prata in texten.

adobe-spark-thumb
Sen blev eleverna tyvärr lämnade lite vind för våg eftersom det under tiden droppade in flera elever som inte deltagit i studiebesöket och som behövde handledning, stödsamtal och allt möjligt däremellan. Men när jag till sist kunde sätta mig ner med filmskaparna igen så insåg jag att de såklart fixat uppgiften galant. Och här är resultatet:

Med tanke på hur lite stöttning och genomgång eleverna fick är jag både imponerad och glad över resultatet. Jag hade önskat att jag tagit mig mer tid att sitta med gruppen och peta i uttal, vilken typ av text de ville ha till bilderna, diskuterat mer ingående vad de fått ut av studiebesöket och så vidare men både jag och eleverna blev väldigt peppade på att göra fler filmer!

Så som avslutning kastar jag ut några frågor:

  • vilken typ av studiebesök brukar ni göra?
  • har ni några topp 3 studiebesök?
  • hur arbetar ni med för- och efterarbete vid studiebesök?
  • vilka är era topp 3 appar och program som ni använder till undervisningen?

Lillemor Persson

DistansCentrum, SFI-skolan Umeå

lillemor

Ett kärt återseende

 

Jag heter Linda Säinas och jag arbetar på Bas i Södertälje som är en utbildning för deltagare med ingen eller kort studiebakgrund från hemlandet. Förutom 15 timmars SFI (A- och B-kurs) har deltagarna även möjlighet att ha modersmål, omvärldskunskap, vardagsmatematik samt hälsa och rörelse på Bas. Vi startade 2013 och jag har under hela tiden undervisat i vår alfagrupp. Lärorikt, utmanande och något bland det roligaste jag någonsin gjort! Detta skulle egentligen bli ett inlägg om läsinlärning, men det blev det inte. Istället blev det ett inlägg om en före detta elev på Bas. Jag lovar att komma tillbaka till läsinlärningen vid ett senare tillfälle!

Jag ser henne i vimlet av fredagsstressiga östermalmsbor på väg hem från jobbet. Blicken är klar och hållningen är rak. Hon strålar. Iklädd den karaktäristiska kappan och med sjalen löst knuten runt håret är hon en främmande fågel här på Östermalms saluhall. Hon hade envisats med att vi skulle fika här, nästan en och en halv timmes resväg från där hon bor. Kanske för att hon tycker Östermalm symboliserar det ursvenska, eller kanske bara för att hon tycker att det är tjusigt här? Vi utbyter de sedvanliga kindpussarna, sedan avhandlas måendet hos våra barn, män, mödrar, fäder och andra släktingar. Ingen afghansk kvinna jag mött hoppar någonsin över de där hälsningsceremonierna. Sedan går vi in på ett café. Jag gör en ansats till att gå fram och beställa och frågar vad Zahra vill ha. ”Nejnejnej,”  Zahra viftar avvärjande med handen, trycker ner mig på en stol och springer sedan iväg till en servitris. Orden formligen forsar ur henne ” Kan jag be att få beställa tack. Vad heter den där rosa? Aha, Napoleonbakelse. Två kaffe och två Napoleon. Inget kvitto tack. Tusen tack.”

Jag kan inte sluta titta på henne. Jag kan inte sluta förundras över att detta är samma Zahra som för tre år sedan för första gången någonsin i sitt 50-åriga liv (och ytterst motvilligt) klev in i ett klassrum. Zahra, som inte kunde ett ord svenska. Zahra som hade ett id-kort där det i namnfältet stod ”kan ej underteckna”. Zahra som inte vågade möta min blick under de första två månaderna.

Långsamt erövrade hon bokstäverna och lärde sig läsa. Långsamt började hon ta de där svenska, okända orden i sin mun. I takt med att hon började trivas hos oss klev en stark och humoristisk kvinna fram. En kvinna som grät floder när hon var flygfärdig från oss på Bas, men som hade kraft nog att ta nya tag (och, icke att förglömma, en förstående handläggare som lät henne fortsätta studera). Nu går hon C-kurs på SFI i en annan kommun och kan prata nästan all den svenska hon vill. Hon säger att hon älskar Sverige för att hon är fri här, långt ifrån den instängda tillvaro hon levde i Afghanistan. Där var hon tvungen att vara klädd i ljusblå burka och eskorterad av en manlig släkting när hon skulle gå och handla. ”Linda, jag hatade den där. Såg inte fötterna, ramlade hela tiden.”

Hon är arg på sina afghanska väninnor som bara sitter hemma och som inte vill ut i samhället. Zahra vet att isolation kommer inget gott. ”Om jag sitter hemma, tänker jag, om jag tänker blir jag ledsen, blir jag ledsen blir jag sjuk. Då kan jag inte fortsätta studera.”

Jag bär med mig det här minnet. Jag plockar fram det ofta. Varje gång jag får en ny elev i klassrummet. Varje gång jag tycker att jag tragglat ”abc” och ”varifrån kommer du” till leda med mina alfaelever. Vägen kan tyckas både oändligt lång och stenig men med rätt skor och lite jävlaranamma är det möjligt för våra elever. Att lära sig läsa och skriva och inte minst: att full av självförtroende kunna beställa en rosa Napoleonbakelse på ett café.  Det är möjligt. Det är Zahra ett bevis på.

 

 

Linda Säinas

SFI-lärare på Bas i Södertälje,

dramapedagog och suggestopedilärare

linda

Elevaktiv diktamen

Elevaktiv diktamen

Jag heter Anita Pihl och jobbar på Sfi i Eskilstuna kommun. Jag har en 2C-kurs, dvs elever som har kommit en liten bit på vägen i svenska språket och har 8-12 års utbildning från hemlandet. Jag har ett härligt gäng arbetskamrater runt omkring mig, och jag trivs alldeles utmärkt med mitt jobb. För ungefär fyra år sedan kom jag från grundskolan hit, och har inte ångrat mig en sekund, även om jag saknar barnen ibland…

Det jag haft förmånen att göra under mina år på Sfi, är att utveckla mitt intresse för IKT, genom att med stor nyfikenhet utforska olika appar och webbaserade verktyg som kan användas på olika sätt i undervisningen. Jag använder ipads och datorer samt lärplattformen itslearning i min undervisning.

Jag har under alla år på Sfi tyckt att skrivandet hos eleverna är svårt att få till på ett bra sätt. Jag brukar jobba enligt genremodellen, och jag utgår ifrån böckerna som mina kollegor har skrivit om genrepedagogik: “Att skriva på Sfi – B,C,D” och jag har också gjort ett antal skrivfilmer utifrån dessa böcker, vilka jag “flippar” med i samband med skrivträningen. Jag brukar också jobba med diktamen, och hur jag gjorde det nu senast tänkte jag skriva om här.

Mina elever älskar att ha diktamen, och jag tycker att det är bra att eleverna skriver mycket, på olika sätt, i olika genre och allting, men just diktamen tycker jag kan vara ganska tråkigt. Även om den handlar om det tema vi håller på med och vi går igenom den tillsammans, så tycker jag att det är slöseri med tid vid “förhöret” när jag står och läser en hel text, sakta och två gånger, medan eleverna säger “Vad sa du?” “Kan du läsa bara en gång till?” “Jag hörde inte…”
Därför ville jag testa att göra på ett annat och mer elevaktivt sätt.

När jag undervisar försöker jag tänka på att eleverna ska vara så aktiva som möjligt. Jag tycker visserligen om att prata mycket, men tanken är ju att eleverna ska vara de som är mest aktiva och jag funderade lite på hur jag skulle få dem aktiva under arbetet med en diktamen.

Då vi de senaste veckorna har haft tema familjen och då hbtq-frågor dessutom lyfts fram under hösten i Eskilstuna, tänkte jag att “Olika familjer i Sverige” kunde bli en bra diktamenstext. Jag skrev en text om Sveriges olika familjekonstellationer på en nivå som jag tyckte var lämplig att utgå ifrån i diskussioner med eleverna. Därefter la jag upp arbetet så här:

Mål

• aktiva elever med “språket i luften”
• förståelse för hur olika familjer i Sverige kan se ut
• att ha ett ordförråd för att kunna samtala om temat
• att kunna skriva en text om olika familjer i Sverige
• att få träna på att samarbeta och ta ansvar i en grupp

Förförståelse

Jag gjorde en film om texten där jag läser och förklarar ord och uttryck med hjälp av bilder och la den på itslearning. Eleverna kunde på så sätt titta och lyssna på den innan vi började tillsammans i klassen.

Textbearbetning

Efter några dagar fick de “hela filmen” på papper och med en qr-kod till. Här kan du se hur det såg ut. Då eleverna nu hade lite förförståelse för texten var det mycket lättare att läsa och diskutera den tillsammans, och de kunde hela tiden repetera med hjälp av filmen, när och om de ville.

I samband med genomången visade jag också eleverna ett antal bilder och meningar från texten som jag gjort övningar av i Bitsboard (app) och Quizlet (webb) Dessa övningar tränade vi på, både tillsammans och enskilt, med hjälp av iPads i klassrummet, men också i datasalen och, om de ville, hemma på itslearning. Ett vanligt gammalt hederligt memory med meningarna och bilderna gjorde att eleverna också pratade och diskuterade texten i grupper.
Därefter bestämde vi vilken dag de skulle skriva texten och bli “förhörda”.

Läsare

För att få eleverna mer aktiva i hela processen ville jag prova att ha elever som läsare vid förhöret av diktamen. De elever som kunde tänka sig att läsa ett stycke ur texten för sina kamrater och hålla i förhöret, fick anmäla sig. Det blev 4 elever som antog utmaningen och texten delades upp i 4 delar. Läsarnas uppgift blev sedan att bara fokusera på uttal och prosodi för att kunna läsa sitt textstycke så pass bra så att kamraterna kunde skriva. Därefter skulle gruppen med läsaren som ledare rätta sina texter tillsammans. På så sätt fick de aktivt diskutera texten med varandra och komma in på både ordföljd, stavning och verbformer.

diktamen-lasare-2

Springdiktamen

Springdiktamen brukar jag göra med eleverna, och av erfarenhet vet jag att det ofta blir “fuskdiktamen”. Det går ut på att texten delas upp i några stycken, i det här fallet tre, och eleverna arbetar i par. En elev är skrivare och en är springare. Varje par ska skriva en av delarna. Den som skriver sitter i klassrummet och springaren springer ut i korridoren för att läsa sitt stycke (som sitter på ett A3-papper på en vägg); några ord, en mening eller mer, för att sedan springa in till skrivaren och berätta så att denne skriver rätt. Springaren får inte skriva, utan måste prata. Detta ska göras utan telefoner och andra hjälpmedel, men det brukar alltid smyga in ändå. Jag tycker inte det gör så mycket, min tanke är att språket ska “vara i luften” och den här övningen är mest på lek. Det roliga är att springdiktamen oftast blir mer som ett motionspass och svetten t o m droppar hos en del. Dessutom blir det bra diskussioner om vad fuska betyder och innebär för dem. Att fuska kan ju faktiskt vara att lära sig av varandra, om det inte är ett prov förstås…

Parskrivning

Dagen efter springdiktamen var det dags för par-
skrivning. Samma par som på springdiktamen skulle nu, helt utan hjälpmedel, skriva en kort text om olika familjer i Sverige. Uppgiften var väldigt öppen då de vid det här laget hade jobbat med familjetemat 2-3 veckor, och då inte bara med diktamen. Här är några exempel på elevtexter.

Uppläsning

Som avrundning av diktamensarbetet läste jag deras texter och valde ut ett antal meningar som jag läste in och gjorde en qr-kod av. Dessa meningar fick de sedan lyssna på och träna uttal, de flesta via sina egna mobiler. Till sist fick de träna på att läsa sina texter för att avslutningsvis läsa upp för varandra i klassrummet.

Utvärdering

Som utvärdering av arbetet fick eleverna svara på en survey i Kahoot. Den visade mestadels positiva svar, och alla utom en kunde tänka sig att vara läsare nästa gång, vilket jag blev väldigt glad över!
Här ( om du har inloggning till kahoot) kan du se frågorna i utvärderingen.

Den här diktamen var tacksam och rolig att jobba med, och själva ämnet gav förstås upphov till många funderingar och diskussioner i gruppen. Jag tycker att det gick bra, även om man alltid hittar saker under arbetets gång som kan förbättras. Eleverna var väldigt aktiva, och jag tror att de fick med sig en hel del ord och ny kunskap om hur olika familjer kan se ut i Sverige.

Jag har också börjat fundera på ett annat sätt att göra diktamen elevaktiv, nämligen att göra på samma sätt fast precis tvärtom! Att börja med endast en ljudfil, där eleverna i par får lyssna och skriva, och sedan med hjälp av en ordlista rätta sig själva och skriva texten igen. Därefter gör de en film med text och bilder och spelar in sina egna röster efter att ha tränat uttal och prosodi tillsammans i klassen…Ja, vem vet, möjligheterna för att jobba med diktamen är förmodligen lika många som det finns Sfi-lärare.

Hur brukar du göra?

selfie-16

Anita Pihl, sfi-lärare och suggestopedilärare
på studieväg 2, Eskilstuna kommun

Studieteknik på sfi

ja-vi-kan

Klassens motto – föreslaget av en av eleverna.

Mitt namn är Anneli Lundqvist och jag jobbar på Birgittaskolans vuxenutbildning i Linköping. Vår skola är det kommunala alternativet i stadens sfi-utbud. Jag har jobbat med sfi sedan 1997 och de senaste fem åren har jag mestadels jobbat med distans-sfi.

Den här terminen är jag tillbaka i närkurs igen och det är otroligt roligt. Dynamiken i klassrummet är det jag har saknat mest under distansperioden. Gruppen jag har är en 1D och några av eleverna började sfi som analfabeter. Som det ser ut nu består den enbart av kvinnor vilket medför vissa fördelar och nackdelar. En av nackdelarna, som jag ser det, är att många kvinnor med kort skolbakgrund anser sig ha extremt lite tid för sina hemstudier. Eftersom de nu har nått D-nivå och målet är att de ska klara kursen och förmodligen fortsätta sina studier på grund-sva, kände jag att det var viktigt för oss att fokusera på studieteknik och attityder till studier.

Studieteknik är något som jag alltid har behandlat lite styvmoderligt i mina tidigare grupper. Antingen har eleverna haft en lång skolbakgrund och inga uppenbara problem med att studera hemma eller så har nivån varit så låg att vi inte har kunnat diskutera det mer ingående. Men nu har jag alltså elever som jag kan prata och diskutera med och som har ett stort behov av att få hjälp med att förflytta sig till nästa nivå både då det gäller själva språket, men även studierna. Det räcker inte med att göra det som de tidigare har gjort. De måste göra mer och/eller annorlunda. Med samma arbetsinsats och teknik som tidigare kommer det att ta för lång tid för dem att nå det mål som de har – D-testet.

Hur gör man då för att få elever att förstå hur man lär sig? Ja, jag vet inte om jag egentligen har något svar på det eftersom det, som sagt, är ett nytt sätt för mig att jobba. Men så här har jag planerat höstterminen. Jag träffar gruppen två gånger varje vecka, torsdagar och fredagar. På torsdagarna har jag en fast schemaposition då vi jobbar med studieteknik på olika sätt. Det handlar om diskussioner, ”föreläsningar”, övningar och olika typer av tester. Terminen har jag delat in i följande studietekniks-teman:

    • Hur lär jag mig svenska? – Vad/Hur gör du nu? Vad/Hur skulle du kunna göra? När gör du det? Hur hittar man mer/bättre tid? Tiden har varit en viktig punkt i våra diskussioner.
    • Lärstilar – Inte så mycket fokus på att bestämma vilken lärstil man har utan mer betoning på att det finns olika sätt att lära. Olika stilar som kan passa vid olika tillfällen, beroende på uppgift.
    • Ordinlärning – Vad menar man med att man ”kan” ett ord? Hur lär man sig ord?
    • Läsa på olika sätt – Den här punkten är kopplad till det genrepedagogiska arbetet i gruppen. Det handlar alltså både om att kunna läsa olika typer av texter men även att kunna skriva dem.

 

Eftersom kvinnorna i den här gruppen har svårt att hitta tid för studier hemma har jag också tänkt om när det gäller läxor. Jag försöker att flippa klassrummet mer och låta läxan bestå av att till exempel se ett Youtube-klipp. Ett annat mål med studietekniken är att väcka deras nyfikenhet för världen omkring dem och det försöker jag spegla i läxorna. De får exempelvis i uppgift att ta med sig ord och/eller uttryck som de har hört eller sett men som de inte förstår. De får tipsa varandra om tv-program/filmer som de har sett och även betygsätta dem. En annan typ av läxa kan vara att ta med sig en rubrik eller artikel som man kanske inte har läst eller som man inte förstår, men som har väckt nyfikenhet.

tv-program-d1c-1        tv-program-d1c-2

Som ni ser är mina elever väldigt positiva tv/film-kritiker.

 

Fungerar det här? Har mina elever lärt sig något? Är deras studieteknik bättre nu? Svaret just nu är: vet inte, kanske, njae. Det är oktober och vi har precis börjat så en utvärdering får nog vänta. Det jag tycker mig ha sett är att de har blivit mer medvetna om att det finns olika sätt att lära på och att man kan förändra och förbättra sina studievanor. Jag tycker mig också se en större nyfikenhet för det språk som de möter i vardagen.

Min förhoppning med detta blogginlägg är att jag får massor av tips från er därute i sfi-Sverige. Jag är övertygad om att ni sitter inne med fantastiska idéer om hur man ger sina elever en bättre studieteknik och hur man lockar fram en nyfikenhet för det svenska språket.

jag

Anneli Lundqvist

Sfi-lärare

Birgittaskolans vuxenutbildning, Linköping

anneli.lundqvist@linkoping.se

 

 

 

Digitalisering och sfi

img_0180

På den sfi-skola där jag arbetar som IT-samordnare använder eleverna såväl bärbara datorer som iPads. Eleverna får även låna hem datorerna under sin studietid, ett s.k. en-till-en förfarande. Finns det ett självändamål i detta, frågar sig vän av ordning. Vilka är de eventuella fördelarna för eleverna med ett sådant ”system”?

När jag började arbeta på sfi 2008 så hade vi en datasal dit eleverna kom en eller två lektioner i veckan för att studera svenska på de stationära datorerna som fanns där. Tanken var att lärandet via multimediala program skulle komplettera lärandet i klassrummet. Idén om ett komplement, observera ordet komplement, till klassrummet finns fortfarande. Mängden webbsajter och appar för svensklärande har inte minskat, tvärtom. Det är som sagt onödigt att påpeka att det digitala lärandet aldrig kan ersätta en lärare. Och det är heller inte tanken. Det tror jag vi alla är eniga om.

Vår skola avvecklade datasalen för några år sedan, när laptoparna gjorde sitt inträde. Mitt arbete, som till en början hade bestått i att främst bemanna datasalen förändrades, och med tiden har mina arbetsuppgifter kommit att handla om utdelning av datorer, administrering av desamma, support, återtagande, ”omblåsning” (ominstallation) m.m. Det är ett krävande men också väldigt givande uppdrag. Det bästa är att se glädjen hos elever som får höra att de nu ska få rå om en alldeles ”egen” dator under sin studietid. De elever som studerar i alfabetiseringsgruppen använder iPad.

De bärbara datorerna såväl som paddorna används sedan till svenskstudier via program/webbsajter samt online-lexikon. Självklart använder eleverna datorn också för att chatta/skypa och söka information när de är hemma. Det uttalade syftet med att låna ut en dator är förstås som ett verktyg i studierna, men det går inte, och är inte önskvärt, att förbjuda annan användning, så länge den inte strider mot skolans regler, och samhällets lagar och bestämmelser. Det kompletterande digitala multimediala lärandet är en fördel ur pedagogisk synvinkel, men jag tror också att det finns vinster att hämta ur ett integrationsmässigt perspektiv.

Att bo i Sverige är lika med användarnamn och lösenord brukar jag ibland skoja med eleverna. Att vänja sig vid att starta och logga in i en dator är nödvändigt i inte minst arbetslivet. Det finns väldigt få jobb idag där en dator aldrig används. Nu låter det kanske som om alla våra elever är nybörjare på datorer. Det stämmer så klart inte. Variationen i dator-erfarenhet är stor, precis som hos oss som bott i Sverige hela vårt liv. Men jag tror att det är av oerhörd vikt att de som faktiskt inte är vana vid datorer, får komma igång med att använda dessa så snart som möjligt. Och helt rättvist är det inte att säga att det finns de som helt saknar datorvana. Mobiltelefoner idag är små datorer som inte står de ”riktiga” datorerna långt efter. Och smarta mobiltelefoner är det idag väldigt få som inte har, även bland våra elever.

Men det är viktigt att kunna använda olika typer av datorer i en verklighet som allt mer utspelar sig digitalt. Därför brukar jag vara inne i några klasser och ha enklare data”kurser” med eleverna. Tyvärr räcker tiden inte till för att vara i alla klasser, men det vi gör är ofta en kombination av svensklärande och datorhantering. T.ex. får eleverna skriva av en text i Word och sedan lägga in en bild i texten. Vi avslutar sedan med att alla får spara dokumentet i datorn. På det sättet blir eleverna snabbare på att skriva på tangentbordet, kan hitta och förstå hur olika tecken skrivs (@ är ett exempel), samt får en grundläggande förståelse för hur filstrukturen i en dator fungerar, när de kan spara och sedan öppna ett tidigare dokument. Ibland lägger jag också in fel i texten och uppmanar eleverna att hitta felen. Och ordbehandlingsprogram är bra i den aspekten att de indikerar fel på ett lättförståeligt och tydligt sätt.

Men även datakurser icke inräknat ”tvingas” eleverna logga in till såväl Windows som till olika sajter där de studerar svenska. Det innebär att inloggning är något som eleverna blir bekanta med i vilket fall.

Avslutningsvis är användande av datorer och surfplattor något som förhoppningsvis hjälper såväl med studierna, vilket är tanken, men också låter eleverna vänja sig vid hantering av digital teknik. Att ha en-till-en hos oss på sfi innebär mycket arbete i min roll, men det är tacksamt och roligt att se den glädje som det ger eleverna, förutom den nytta som jag är övertygad om finns i att tidigt i det nya landet få bekanta sig med och hantera en dator. Samhällsvinsten? Jag är övertygad om att den kommer när eleverna kommer ut i arbetslivet, och redan är bekanta med IT i någon mån.

Conny Forsström

IT-samordnare

Viva komvux/sfi

Umeå

 

Läslust med e-böcker

Hur kan man utveckla läsförståelsen för vuxna andraspråkselever? Hur motiverar och inspirerar man eleverna till att själva läsa mycket svenska? Hur hittar man intressanta och relevanta texter till sin Sfi-undervisning?

Jag arbetar som lärare på Sfi i Sandviken vilket är en arbetsplats i konstant utveckling. Där jobbar jag tillsammans med ett gäng härliga människor som dagligen funderar över pedagogiska frågor, som exempelvis de ovan. Under de senaste åren har vi genomfört olika projekt och utvecklats mycket digitalt. Vi har bland annat köpt in lärplattor, startat upp bloggar i samtliga grupper och gjort egna undervisningsfilmer.

Jag har nöjet att undervisa en grupp elever från studieväg 2 som studerar kurs D. Just denna grupp har lärplattor 1:1, alltså eleverna får låna hem en lärplatta under sin tid på kursen. När alla har tillgång till en lärplatta kan man digitalisera undervisningen på olika sätt, vilket är roligt för både elever och lärare. Att jobba med läsutveckling utifrån e-böcker är exempel på ett lyckat arbetssätt som jag ska dela med mig av.

När jag i augusti träffade mina elever igen efter sommaren planerade jag en mjukstart av att jobba med e-böcker. Jag presenterade tre olika lättlästa böcker (Med livet som insats av Christina Wahldén, Fredag kväll av Per Alexandersson och Kärlek på biblioteket av Britt Engdal) och därefter fick eleverna välja den bok som intresserade dem mest och låna den till sin lärplatta. Dessa böcker går att låna både som e-bok och e-ljudbok vilket gör att eleverna både kan se och höra texten. Här behöver en del elever stöttning i hur man lånar en e-bok/e-ljudbok men min erfarenhet är att de flesta är väldigt kunniga och lär sig snabbt. Ibland behöver också någon av lärplattorna en uppdatering av något slag, så det är en bra idé att låta det ta den tid det tar för alla att komma igång. När alla elever hade lånat sin bok fick de tre veckor på sig att läsa den. Varje vecka gjorde vi en liten koll på hur det gick med läsningen. Sedan, efter tre veckor, genomförde vi boksamtal på lektionen. De elever som hade läst samma bok fick arbeta tillsammans och diskutera läsningen, med hjälp av stödfrågor. Till sist fick varje grupp presentera boken som de läst för övriga klassen, vilket också gav övriga elever nyttiga boktips. Det visade sig i slutet av månaden att många elever inte bara hade läst en av dessa valfria böcker, utan alla tre.

image003

Under september jobbade vi på ett annat sätt med e-böcker. Eftersom erfarenheterna från augusti visade att alla elever kunde låna böcker digitalt och att boksamtalen var framgångsrika fortsatte vi med att tillsammans låna samma bok. Den här gången lånade vi den lättlästa boken Prästen med blått hår av Martin Palmqvist. Även denna gång fanns möjlighet att låna både e-bok och e-ljudbok. Den första lektionen började vi med titta på bilden på bokens framsida samt titeln och diskuterade tillsammans vad boken kunde tänkas handla om. Därefter läste jag några kapitel högt i klassrummet samtidigt som eleverna följde med i texten. Med denna förförståelse fick eleverna sedan veckovis läxa att läsa ett större antal sidor. Varje tisdag under tre veckor hade vi sedan boksamtal under lektionen. Med utgångspunkt från Chambers öppna frågeställningar i boksamtal diskuterades innehållet i boken, språkliga utmaningar och kopplingar till egna erfarenheter. Det är inspirerande att vara i ett klassrum med aktiva elever som är involverade i givande diskussioner.

image005 image010

Man kan arbeta med e-böcker på många varierande sätt. Det finns lättlästa böcker på olika nivåer, beroende på vilken kurs du undervisar på Sfi. Som lärare kan du utifrån en e-bok jobba med många olika typer av språkliga moment förutom just läsning. Du kan bygga vidare med uppgifter i grammatiska strukturer, uttal, muntliga och skriftliga övningar för att bara nämna några.

Urvalet av lättlästa e-böcker för vuxna utökas hela tiden på biblioteken och även e-ljudböcker dyker allt oftare upp. Många av de böcker som jag har jobbat med på Sfi tar dessutom upp intressanta ämnen och under boksamtalen kommer ofta diskussioner om likabehandling in på olika sätt. Klassrummet blir levande, kreativt och språkutvecklande.

När jag hade mentorssamtal med en elev nyligen berättade han för mig att han vanligtvis har svårt att ta sig till biblioteket för att låna böcker, men att han nu läser böcker som aldrig förr tack vare möjligheten att låna böcker digitalt. Han visade mig en lista på de lättlästa böcker som han just hade läst och ville sedan ha fler tips på bra böcker. Läsglädjen är igång!

Här är några bloggar från Sfi Sandviken:

Kurs A, kurs B, kurs C, kurs D

img_3960

Pernilla Blom, lärare Sfi Sandviken, pernilla.blom@edu.sandviken.se