Välkommen till #sfichatt!

Sfi är en skolform som växer och många nya lärare rekryteras runt om i landet. Ofta är det erfarna lärare som väljer att byta elevgrupp. Vanan vid det pedagogiska arbetet finns där, men i en helt ny verksamhet väcks ändå många frågor av pedagogisk och praktisk natur. De senare får man oftast enkelt svar på av kollegor på arbetsplatsen men de pedagogiska frågorna är oftast mycket svårare att få svar på. Kanske är man bara vikarie.

Så var det för mig när jag började arbeta som sfi-lärare. Jag bor i Kungälv, en liten stad norr om Göteborg. Här har jag arbetat som förskollärare de senaste 15 åren. När jag kompletterade min utbildning med 30 p SVA  saknade jag någon att diskutera pedagogik och didaktik med.

Jag visste att kollegorna jag saknade fanns där ute nånstans och jag visste var jag kunde hitta dem, på twitter! Här finns det redan flera samtalsforum för skolfrågor. Under min tid som förskollärare hittade jag #skolchatt som Anna Kaya startat och tog själv initiativet till #fskchatt för förskolan. Efter att ha deltagit i båda chattarna visste jag att detta är ett forum som fungerar. Här kan man utbyta erfarenheter och ställa frågor till varandra och hjälpa varandra att utveckla sina pedagogiska metoder och sitt tänkande kring undervisningen.

Jag startade #sfichatt och kopplade en blogg och en facebooksida till chatten. För att sprida kunskapen om chatten skrev jag om den på facebook i de sfi-forum som redan fanns där.

Och så var vi igång! Varje torsdagskväll klockan 20:00 samlas vi som vill delta framför våra mobiler, plattor eller datorer och går in på twitter, skriver in #sfichatt och sedan kan vi alla skriva och läsa varandras texter så länge varje text innehåller ordet #sfichatt och inte är mer än 140 tecken långt. Redan första kvällen var vi flera stycken. Här fick jag direkt möta erfarna, rutinerade lärare som delar med sig av sina gedigna erfarenheter och som också är nyfikna på hur andra gör. Lärare som vill utvecklas i sitt arbete, helt enkelt! Snart blev Boki Borkovic mig behjälplig i själva modererandet av chatten, så även Angelica Björkman och Anna-Karin Bengtsson. Det krävs att en person hälsar välkommen, håller chatten igång och efter en timma avslutar. Men det viktigaste jobbet gör moderatorn innan. Genom att fråga i sfi-lärargrupper på facebook, och såklart i chatten, efterfrågar vi deltagarnas önskemål om ämne att prata om. En aktuell artikel eller en länk till något digitalt arbetsmaterial brukar delas någon dag innan så att den som vill kan läsa på och hinna förbereda sig inför chatten. Kanske vill du också vara med och moderera chatten någon gång?

Vi pratar om olika pedagogiska frågor som tex val av läromedel, hur bedriver vi sommarskola bäst, hur löser vi det kontinuerliga intaget bäst och digitala läromedel för att nämna några. Ibland handlar det om nya forskningsrön inom området eller om bilden av sfi i media. Ett konkret resultat av chatten är bildandet av den här bloggen!

#sfichatten är ett exempel på kollegialt lärande på sociala medier. Här byggde jag snabbt upp ett nätverk av kollegor runt om i Sverige. Ingen fortbildning i världen hade kunnat vara till samma nytta för mig!

Men vad är då egentligen kollegialt lärande? Begreppet är ett resultat av en förändrad syn på kunskap och lärande. Skolverket beskriver det så här: ”När lärare tillsammans med kollegor analyserar och utvärderar sin undervisning leder det till ett bättre resultat hos eleverna. Det är en av de viktigaste framgångsfaktorerna och det vetenskapliga stödet för effekterna är starkt.”

Så här kommer du igång med Twitter:                                                              Twitter är för dej som vill kommentera saker i realtid med människor som är intresserade av samma saker som du. 

En tweet är en kommentar. Den kan vara max 140 tecken.

En hashtag är #-tecknet som skrivs före ett ämnesord. Alla som skriver samma hashtag i sina inlägg ser alla andras inlägg, tex #sfichatt.

@ används när du ska skriva till en särskild person. Då ska du skriva hens  användarnamn, det börjar alltid med @.

Du kan enkelt kommentera andras inlägg. Varje tweet har några symboler längst ner. Det är en pil för ”svara”, en dubbelpil för ”skicka vidare” dvs retweeta och ett hjärta eller en stjärna för att ge den twittraren lite extra beröm.

sfi-poster-1-bild

Jag hoppas vi snart ses på chatten!

Malin Jonason

mail: malin.jonason@hotmail.com                                                                         twitter: malinjonason

 

Vad är det som är så svårt med svenskt uttal?

När jag tågluffade i Europa på 80-talet skulle jag en gång köpa en biljett till den pittoreska medeltidsstaden Carcassonne i södra Frankrike. Jag hade ju aldrig läst franska men tyckte nog ändå att jag fick till ett ganska bra uttal med betoning på sista stavelsen och med lite skorrande bakre r-ljud. Damen i biljettkassan visade dessvärre tydligt med sitt kroppsspråk att hon inte förstod ett dyft av vad jag försökte säga. Efter ytterligare två, eller kanske tre försök utbrast hon emellertid (på franska):  ”Jahaaaa, du menar Carcassonne.” Och hon tog sig för pannan för att visa hur svårt det hade varit för henne att tolka mina läten. Själv tog jag mina två biljetter och episoden tog jag som intäkt för att fransmän verkligen var både dryga, självtillräckliga och dessutom direkt ovilliga att förstå den som inte perfekt kan klara deras överlägsna tungomål.

Nu vet jag bättre. Efter att ha undervisat på SFI i många år och intresserat mig särskilt för svenskans fonetik och prosodi vet jag precis vad som hände den där gången i Frankrike. Det är mycket enkelt.  Damen förstod helt enkelt inte vad jag sa. Någonting gjorde det fullständigt obegripligt för henne. Och det var troligen något annat än betoning på sista stavelsen och skorrande r-ljud, något som jag hade uppfattat som viktiga drag i franskans uttal och som jag verkligen försökte få till.  Och eftersom hon inte hade några kunskaper om fransk fonetik och prosodi, så hade hon inte heller några redskap för tolka mitt yttrande trots att jag nog hade fått både konsonanter och vokaler på rätt ställe i orden.

Många av våra elever på SFI upplever detsamma som jag gjorde den där gången i Frankrike. De förstår inte varför de inte blir förstådda. Och det är ju verkligen inte konstigt. Om man inte kan höra skillnad på långa och korta ljud, eller på vokalen [e] och vokalen [i] är det förstås svårt att producera dessa språkdrag på rätt sätt. Något som är riktigt svårt för många andraspråksinlärare är förstås att höra och göra skillnad på alla de svenska vokalljuden. En annan knepig sak är den svenska betoningen där de betydelsetunga, viktiga orden lyfts fram genom att förlänga antingen vokal- eller konsonantljudet i den betonade stavelsen. Hur ska man kunna förlänga ett ljud om man inte kan höra att det är långt?

Så fokus i undervisningen borde förstås i mycket hög grad ligga på att träna uttal. Och en stor del av uttalsundervisningen bör förstås handla om perceptionsövningar.  Ganska mycket i språkinlärningen kan ju gå automatiskt om man befinner sig i en miljö där man får tillfälle att kommunicera. Allt fler ord snappas upp och efter hand blir man varse grammatiska regler som till exempel hur substantivet böjs i plural. Men om man inte själv kan höra det man behöver lära sig? Ja, då måste man ha en lärare. En lärare som kan förklara hur det svenska betoningssystemet fungerar och som kan prioritera vad som är viktigast att öva på.  Och när det sker framsteg. Ja, då är det ”high five”.

För några år sedan gjorde jag och en kollega en liten serie youtube-filmer som var tänkta både för elever och lärare. Kvalitén är väl inte den bästa men titta gärna och läs också Olle Kjellins och Bosse Thoréns böcker om svenskt uttal. Där finns allt det som vi SFI-lärare behöver.

 

Johan Flygare

SFI-lärare vid Sundbybergs vuxenutbildning

Bättre flyt i pratet – en uttalskurs på YouTube

Boktips:

Svensk fonetik för andraspråksundervisningen av Bosse Thorén

Uttalet, språket och hjärnan av Olle Kjellin

Svensk prosodi i praktiken av Olle Kjellin

Skriva med suggestopediskt tänk

Skriva med suggestopediskt tänk

jag

Jag heter Christina Torgersen och jag jobbar som lärare på Komvux, Sfi i Eskilstuna. För några veckor sedan gjorde jag ett inlägg här på bloggen där jag berättade hur jag använder suggestopedi för att lära eleverna att använda pronomen rätt. Tack för era positiva kommentarer!

Nu skulle jag vilja berätta hur jag har jobbat med skrivutveckling i min c-kurs. Min metod är inte någon ”raketforskning” och flera av er har säkert gjort på samma sätt. Men jag och mina elever upplever att det är ett bra sätt att bearbeta en text.

Vi skriver olika sorters texter med olika mottagare på c-kursen så innan eleverna lämnar in sina mobiler och fusklappar! har vi gjort en del förberedelser. Texten har anknytning till det tema vi arbetar med och eleverna har haft möjlighet att bygga upp ett ordförråd i ämnet. Vi har också haft diskussioner och grammatikgenomgångar. Jag använder min kollegas instruktionsfilmer om genreskrivande som finns på Youtube (sök på Anita Pihl) som vi tittar på tillsammans och följer upp med ytterligare frågor och information. Eleverna har även möjlighet att titta på filmerna hemma både före och efter genomgångarna.

Sedan kommer skrivtillfället då eleverna får en skrivuppgift t.ex. ”Skriv och berätta om skolan i ditt hemland” (tema Utbildning). De skriver i klassrummet och får inte använda hjälpmedel.

Inför nästa lektion har jag läst deras texter och noterat vanliga fel som de har gjort. Jag har också kopierat texterna. Vi sätter oss i en ring och jag repeterar grunderna för den sortens text som de har skrivit och brukar fokusera på några frågor som t.ex. är det en text eller ett brev? Är den formell eller informell? Finns det rubrik? Finns det inledning och avslutning? Är det huvudsakligen rätt tempus? Är ordföljden rätt? Jag skriver frågorna på tavlan.

En elev läser sin text och det är jätteviktigt att de vet att det är frivilligt och ingen ska behöva vara nervös eftersom man bestämmer själv! Sedan ställer jag frågorna och undrar om någon hörde rubriken och då kan vi tillsammans konkretisera vad som är rubrik. Jag frågar vidare om eleven inleder texten och så vidare.

Det är viktigt att klimatet i gruppen är öppet och tillåtande och att vi inte ska kritisera utan bara ge feedback och konkreta exempel på hur man kan skriva.

De flesta eleverna bruka ändra i sina texter under lektionen och vi jobbar på så sätt processinriktat. När man blir medveten om något som är fel eller behöver förbättras sker inlärning! Gruppen blir en resurs när de uppmärksammar felaktigheter i varandras texter och ger förslag på hur det kan bli bättre. Det är nog alltid lättare att se vad andra gör för fel! Det ger även den enskilde möjligheten att själv förbättra och utveckla sitt skrivande. Det är ju så för oss alla att när vi läser igenom vad vi skrivit efter någon dag så ser vi fel som vi inte såg dagen innan, det är ofta som någon säger med rynkad panna: vad står det? Har jag skrivit det här? Det blir ett led i att bli medveten om både stavning och grammatik. Och man kan lära av andras fel eller få tips av någon som har kommit längre.

Dessutom känner jag att eleven som har suttit och klurat på hur han ska skriva och vad han vill berätta får läsa upp sina tankar för oss andra och känna stolthet över sin text. Man skriver ju en text för att det är någon annan som ska läsa och förstå skribentens tankar.

Jag försöker ge kort återkoppling till var och en med ett eller två konkreta råd. T.ex. du behöver träna mer på ordföljd och tid, om du går in på ”digitala spåret” (w.w.w.digitalasparet.se) så hittar du både information och övningar att träna på. Jag tänker att det är viktigt att få veta vad man behöver förbättra och hur man kan göra det. Men jag vill inte markera för många fel på en gång för då kan det kännas övermäktigt.

Det är inte alltid som alla hinner läsa upp sina texter eftersom tiden inte räcker men då uppmanar jag eleverna att de som inte har läst den här gången kan starta nästa gång.

Vi avslutar alltid de här lektionerna på samma sätt. Vi kastar en boll till var och en som får säga något som de har lärt sig och hur de känner sig. Det brukar vara konkreta lärdomar och de brukar känna sig glada, eller bra som de säger!

 

 

 

 

 

Tack!

Förra veckan pratade vi från Bas på SFI-forum i Stockholm. Med oss hade vi Nilofar som är elev hos oss. Hon har gett mig tillåtelse att publicera hennes framförande.


Hej!

Jag heter Nilofar och jag är 41 år. Jag är gift och har tre barn. Vi bor tillsammans
i Nykvarn. Jag kom från Afghanistan till Sverige i juni 2015.
När jag bodde i mitt hemland, gick jag aldrig till en skola. Jag började på Bas
förra november i Södertälje. När jag kom till Bas, kunde jag inte läsa och skriva på svenska eller dari. Nu kan jag!

Jag visste att gå till en skola är mycket viktigt för barn, men i Kandahar var jag
bodde 95 procent av kvinnorna kan inte gå i skolan.

afghanistan_map_060711
Jag trivs mycket bra med min skola och lärarna är snälla och hjälpsamma.
Jag trivs mycket bra med mitt liv här i Sverige. Nu vet jag att alla männen och kvinnor har samma rättigheter.

Tack.


Linda Säinas
Sfi-lärare på BAS i Södertälje
Dramapedagog och suggestopedilärare

linda