En aha-upplevelse för mina elever

Det är inget grönt datum, jag vet, men som admin tar jag mig friheten att skriva ett litet ”mellandagsinlägg” ändå. Man pratar verkligen om alla möjliga ämnen på sfi och det är ofta en överraskning – i alla fall för mig – vad som tar skruv bland eleverna och inte. Här kommer en kort beskrivning av något som jag väl får kalla omvärldskunskap och som visade sig intressera majoriteten av mina elever mycket mer än jag hade kunnat föreställa mig. Jag vill därför gärna dela det med er.

Så här var det: en av mina studieväg 1-grupper och jag var ute på tipspromenad vid Lötsjön i Sundbyberg. På morgonen innan hade jag läst ett inlägg om fåglar och bröd på Facebook och jag bestämde mig för att ta upp det med gruppen innan vi skiljdes åt.

Jag visade bilden av kanadagåsen med skadade vingar och berättade att detta berodde på att den ätit för mycket bröd, som inte innehöll tillräckligt med näring. Alla i gruppen blev helt förskräckta. De gick ofta med sina familjer och matade fåglarna – gärna med toast eller till och med hembakt bröd som man tagit med speciellt för tillfället. De trodde verkligen att de gjorde något bra för fåglarna. Och så var det tvärtom!

Vi pratade om vad man istället kunde ge gässen och de andra fåglarna: t.ex. majs, ris, sallad, havre eller fågelfrön. Det blev diskussion om vad frön och havre var för något och jag googlade och visade bilder. Alla lovade att sprida informationen till sina vänner.

Jag vill därför be dig som jobbar på sfi att också sprida detta. Jag har sett många andra elever som gärna matar fåglar med bröd. Det var mycket därför jag valt att prata om det. Man vill väl men det blir så fel. Och det gäller ju inte bara sfi-elever! Många människor matar fåglar med bröd. Speciellt utsatta är fåglar i stadsnära områden, som t.ex. de vid Lötsjön.

Jag älskar verkligen inte kanadagäss, men alla fåglar borde få lov att kunna flyga. Och det kan de inte om de får sådana här ”änglavingar” som du ser på bilden. Både mina elever och jag fick alltså lära oss något nytt. Att vingarna blev deformerade av för mycket bröd hade jag ingen aning om. Hade du?

Vad har du för erfarenheter av vilka ämnen som engagerar på sfi? Vad tycker du som elev och du som kanske jobbar som lärare, modersmålsstödjare, SYVare eller skolledare? Jag tänker att det är viktigt att hitta något som är intressant att prata om. Det främjar språkinlärningen! Om det sedan handlar om fåglar, ekonomi, jämställdhet eller adjektiv spelar inte så stor roll. För mig handlar det mer om livskunskap. Vad har ni pratat om i ditt klassrum som har lyft undervisningen? Det vore intressant att få höra om!

Här kan du läsa hela artikeln:

Därför ska du absolut inte mata fåglar med bröd – och detta kan du ge dem istället

Tack för mig och fortsatt trevlig helg!

Helena är förlagsredaktören som sadlade om och blev sfi-lärare. Jobbade tidigare på Bas i Södertälje men återfinns nu på Centrum för Vuxenutbildning i Sundbyberg, fortfarande mest med studieväg 1. Initiativtagare till den här bloggen.

Hur vi löste problemet med förseningar på morgonen

När jag blev anställd i maj upptäckte jag ganska snart att vi har samma problem i vår SFI-verksamhet som många andra skolor också jobbar på att rätta till: de eviga, irriterande förseningarna till lektionerna. De sista av våra elever kunde ibland droppa in strax efter 9 – hela 40 minuter efter lektionens start! Och med en kaffekopp från Max i handen.
Vissa dagar hade lärarna 3-4 elever i klassrummet vid lektionsstarten kl 8:30 och sedan droppade de in en efter en under en lång tid. Det störde lektionen, avbröt läraren mitt i en mening och irriterade de elever som redan satt i klassrummet, de som kom i tid för att de vill göra rätt och lära sig snabbt det man behöver för att komma vidare.
Nu är det så att jag har en genuin tro på att alla vill göra rätt, att alla vill vara duktiga och att alla vill lyckas. Men jag vet också av egen erfarenhet att man inte alltid lyckas med det av egen vilja och kraft och då är det bra att någon eller något kan hjälpa till att strukturera för en och tvinga igenom en förändring.
Vi diskuterade problemet vid flera tillfällen, lärarna pratade med eleverna, förklarade hur viktigt det är att komma i tid men utan något större resultat. Och sedan, plötsligt en dag, vid en missmodig “det är jobbigt med förseningar”-stund på ett möte, kom någon av oss på en fantastisk ide! Vi inför morgontester!
Alla tyckte att det är värt att försöka och vi började fundera vad det ska vara för tester och vilka premisser som ska gälla för dem. Vi kom fram till följande:

 

  1. Testerna måste vara lätträttade. 5 frågor, 10 ord, 10 grammatiska problem – 5 eller 10 av något som ska göras. Om det går omvandlar vi resultat i %-rätta svar för att förtydliga för eleven hur den har lyckats. 50% är njaaaa, 70% är ok, 80-90% är bra, 100% är fantastiskt, precis det resultat som alla behöver sträva efter! Om det inte går antecknar vi OK – som betyder att eleven kom i tid till skolan.
  2. Testerna måste vara korta, de får inte ta mer än 10-15 minuter av lektionen.
  3. Ibland rättar läraren testerna, ibland kan elever rätta varandras.
  4. De tester som läraren rättar kan användas som kompletterande bedömningsunderlag.
  5. Det måste vara möjligt att lyckas få alla rätt på varje test om man vill. Därför baseras testerna ALLTID på det vi gjorde dagen innan. Alltid utan undantag. Har eleven varit på lektionen kan den alltså få ganska bra resultat på testet. Har den tränat på orden/texten/regeln hemma blir resultatet på provet riktigt bra. Detta samband blir ganska snabbt väldigt tydligt för eleverna.
  6. Tester har som syfte att skapa en känsla av att det är viktigt att komma i tid.
  7. Tester har som syfte att skapa en medvetenhet om ens egen kunskapsutveckling hos eleven, vad är det den lär sig från dag till dag.

Nu har det gått 3 veckor sedan vi införde morgontester och både eleverna och lärarna är mycket nöjda med resultaten de gav. Förseningarna har minskat drastiskt, dock –  i sanningens namn – ej helt försvunnit. De elever som ger sig själva en chans att lyckas med ett test blir taggade och anstränger sig för att få samma känsla av framgång igen, dag efter dag. Vi märker att arbetsmoralen i klassen har ökat, att eleverna tycker om att utmana sig själva och att lärarna fick en drägligare arbetssituation.

Nästa steg i arbetet med förseningar kommer vid nästa utvecklingssamtal, när de få elever som fortfarande missar morgontesterna plötsligt upptäcker att de saknar en del av bedömningsunderlaget som vi behöver få ihop för att betygsätta dem.

Vissa saker sköter helt enkelt sig själva.

Hälsningar,

Kristina

Kristina Milotic har under sin livstid haft möjlighet att betrakta SFI-verksamhet från olika vinklar. Hon är före detta SFI-elev, före detta SFI-lärare och nuvarande SFI-rektor. Bor i Skåne, längtar till fjäll. Brinner för utveckling. 
kristina-milotic