Elevaktiv diktamen

Elevaktiv diktamen

Jag heter Anita Pihl och jobbar på Sfi i Eskilstuna kommun. Jag har en 2C-kurs, dvs elever som har kommit en liten bit på vägen i svenska språket och har 8-12 års utbildning från hemlandet. Jag har ett härligt gäng arbetskamrater runt omkring mig, och jag trivs alldeles utmärkt med mitt jobb. För ungefär fyra år sedan kom jag från grundskolan hit, och har inte ångrat mig en sekund, även om jag saknar barnen ibland…

Det jag haft förmånen att göra under mina år på Sfi, är att utveckla mitt intresse för IKT, genom att med stor nyfikenhet utforska olika appar och webbaserade verktyg som kan användas på olika sätt i undervisningen. Jag använder ipads och datorer samt lärplattformen itslearning i min undervisning.

Jag har under alla år på Sfi tyckt att skrivandet hos eleverna är svårt att få till på ett bra sätt. Jag brukar jobba enligt genremodellen, och jag utgår ifrån böckerna som mina kollegor har skrivit om genrepedagogik: “Att skriva på Sfi – B,C,D” och jag har också gjort ett antal skrivfilmer utifrån dessa böcker, vilka jag “flippar” med i samband med skrivträningen. Jag brukar också jobba med diktamen, och hur jag gjorde det nu senast tänkte jag skriva om här.

Mina elever älskar att ha diktamen, och jag tycker att det är bra att eleverna skriver mycket, på olika sätt, i olika genre och allting, men just diktamen tycker jag kan vara ganska tråkigt. Även om den handlar om det tema vi håller på med och vi går igenom den tillsammans, så tycker jag att det är slöseri med tid vid “förhöret” när jag står och läser en hel text, sakta och två gånger, medan eleverna säger “Vad sa du?” “Kan du läsa bara en gång till?” “Jag hörde inte…”
Därför ville jag testa att göra på ett annat och mer elevaktivt sätt.

När jag undervisar försöker jag tänka på att eleverna ska vara så aktiva som möjligt. Jag tycker visserligen om att prata mycket, men tanken är ju att eleverna ska vara de som är mest aktiva och jag funderade lite på hur jag skulle få dem aktiva under arbetet med en diktamen.

Då vi de senaste veckorna har haft tema familjen och då hbtq-frågor dessutom lyfts fram under hösten i Eskilstuna, tänkte jag att “Olika familjer i Sverige” kunde bli en bra diktamenstext. Jag skrev en text om Sveriges olika familjekonstellationer på en nivå som jag tyckte var lämplig att utgå ifrån i diskussioner med eleverna. Därefter la jag upp arbetet så här:

Mål

• aktiva elever med “språket i luften”
• förståelse för hur olika familjer i Sverige kan se ut
• att ha ett ordförråd för att kunna samtala om temat
• att kunna skriva en text om olika familjer i Sverige
• att få träna på att samarbeta och ta ansvar i en grupp

Förförståelse

Jag gjorde en film om texten där jag läser och förklarar ord och uttryck med hjälp av bilder och la den på itslearning. Eleverna kunde på så sätt titta och lyssna på den innan vi började tillsammans i klassen.

Textbearbetning

Efter några dagar fick de “hela filmen” på papper och med en qr-kod till. Här kan du se hur det såg ut. Då eleverna nu hade lite förförståelse för texten var det mycket lättare att läsa och diskutera den tillsammans, och de kunde hela tiden repetera med hjälp av filmen, när och om de ville.

I samband med genomången visade jag också eleverna ett antal bilder och meningar från texten som jag gjort övningar av i Bitsboard (app) och Quizlet (webb) Dessa övningar tränade vi på, både tillsammans och enskilt, med hjälp av iPads i klassrummet, men också i datasalen och, om de ville, hemma på itslearning. Ett vanligt gammalt hederligt memory med meningarna och bilderna gjorde att eleverna också pratade och diskuterade texten i grupper.
Därefter bestämde vi vilken dag de skulle skriva texten och bli “förhörda”.

Läsare

För att få eleverna mer aktiva i hela processen ville jag prova att ha elever som läsare vid förhöret av diktamen. De elever som kunde tänka sig att läsa ett stycke ur texten för sina kamrater och hålla i förhöret, fick anmäla sig. Det blev 4 elever som antog utmaningen och texten delades upp i 4 delar. Läsarnas uppgift blev sedan att bara fokusera på uttal och prosodi för att kunna läsa sitt textstycke så pass bra så att kamraterna kunde skriva. Därefter skulle gruppen med läsaren som ledare rätta sina texter tillsammans. På så sätt fick de aktivt diskutera texten med varandra och komma in på både ordföljd, stavning och verbformer.

diktamen-lasare-2

Springdiktamen

Springdiktamen brukar jag göra med eleverna, och av erfarenhet vet jag att det ofta blir “fuskdiktamen”. Det går ut på att texten delas upp i några stycken, i det här fallet tre, och eleverna arbetar i par. En elev är skrivare och en är springare. Varje par ska skriva en av delarna. Den som skriver sitter i klassrummet och springaren springer ut i korridoren för att läsa sitt stycke (som sitter på ett A3-papper på en vägg); några ord, en mening eller mer, för att sedan springa in till skrivaren och berätta så att denne skriver rätt. Springaren får inte skriva, utan måste prata. Detta ska göras utan telefoner och andra hjälpmedel, men det brukar alltid smyga in ändå. Jag tycker inte det gör så mycket, min tanke är att språket ska “vara i luften” och den här övningen är mest på lek. Det roliga är att springdiktamen oftast blir mer som ett motionspass och svetten t o m droppar hos en del. Dessutom blir det bra diskussioner om vad fuska betyder och innebär för dem. Att fuska kan ju faktiskt vara att lära sig av varandra, om det inte är ett prov förstås…

Parskrivning

Dagen efter springdiktamen var det dags för par-
skrivning. Samma par som på springdiktamen skulle nu, helt utan hjälpmedel, skriva en kort text om olika familjer i Sverige. Uppgiften var väldigt öppen då de vid det här laget hade jobbat med familjetemat 2-3 veckor, och då inte bara med diktamen. Här är några exempel på elevtexter.

Uppläsning

Som avrundning av diktamensarbetet läste jag deras texter och valde ut ett antal meningar som jag läste in och gjorde en qr-kod av. Dessa meningar fick de sedan lyssna på och träna uttal, de flesta via sina egna mobiler. Till sist fick de träna på att läsa sina texter för att avslutningsvis läsa upp för varandra i klassrummet.

Utvärdering

Som utvärdering av arbetet fick eleverna svara på en survey i Kahoot. Den visade mestadels positiva svar, och alla utom en kunde tänka sig att vara läsare nästa gång, vilket jag blev väldigt glad över!
Här ( om du har inloggning till kahoot) kan du se frågorna i utvärderingen.

Den här diktamen var tacksam och rolig att jobba med, och själva ämnet gav förstås upphov till många funderingar och diskussioner i gruppen. Jag tycker att det gick bra, även om man alltid hittar saker under arbetets gång som kan förbättras. Eleverna var väldigt aktiva, och jag tror att de fick med sig en hel del ord och ny kunskap om hur olika familjer kan se ut i Sverige.

Jag har också börjat fundera på ett annat sätt att göra diktamen elevaktiv, nämligen att göra på samma sätt fast precis tvärtom! Att börja med endast en ljudfil, där eleverna i par får lyssna och skriva, och sedan med hjälp av en ordlista rätta sig själva och skriva texten igen. Därefter gör de en film med text och bilder och spelar in sina egna röster efter att ha tränat uttal och prosodi tillsammans i klassen…Ja, vem vet, möjligheterna för att jobba med diktamen är förmodligen lika många som det finns Sfi-lärare.

Hur brukar du göra?

selfie-16

Anita Pihl, sfi-lärare och suggestopedilärare
på studieväg 2, Eskilstuna kommun

Flexibelt så det förslår – fortsättning!

Det finns knappast någon annan skolform som är så flexibel som just sfi och den sfi-verksamhet som jag är en del av i Eskilstuna kommun är ett ypperligt exempel på det. För att uttrycka det med Lillemor Perssons ord från hennes blogginlägg den 2 september: Vi är flexibla så det förslår! Mitt blogginlägg är således en fortsättning på hennes. 

Sfi i Eskilstuna
Sfi-huset i Eskilstuna

På Sfi i Eskilstuna kommun har vi mer än tolv hundra elever inskrivna i kurser som ges antingen på förmiddagen eller eftermiddagen eller, för de som vill kombinera heltidsarbete/praktik och sfi-studier, på kvällstid. Men vi har också alltid haft olika lösningar för deltagare som arbetar/praktiserar deltid och vill även studera på dagtid.

Tidigare löste vi deltagarnas individuella behov av oregelbundna studietider med att erbjuda dem individuellt upplagda studier i en på dagtid bemannad studiehall. Från och med augusti i år genomgår dock den delen av vår verksamhet en betydande uppdatering, bl a genom att använda sig mer av vår digitala lärplattform och olika webbaserade verktyg. Eftersom målet är att vara än mer flexibel gentemot deltagare som både arbetar/har praktik och studerar och eftersom studierna tack vare modern teknik inte behöver vara knutna till ett visst rum under en viss tid på samma sätt som tidigare, har vi tagit bort benämningen studiehall och infört den mer talande benämningen flexen (läs mer här).

När det gäller akademiker och ett snabbspår genom sfi för dem, har vi haft den i ett par års tid. Den sfi- verksamheten är en del av Komvux. Förresten faller hela sfi i Eskilstuna under Komvux gemensamma organisation, det har det gjort i många år. Så samarbete och kontakter mellan sfi och grundläggande komvuxutbildningar är inte något nytt hos oss.

Innan vi placerar en elev på en kurs, görs en noggrann kartläggning. Deltagaren genomgår en fem veckor lång introduktionskurs, på den nivå som bestäms utifrån deltagarens skolbakgrund (kortutbildade för sig, normal- och högutbildade för sig). Varje elev får en individuell studieplan upprättad. Efter introduktionskursen börjar eleven på ”sin” kurs på ”sin” studieväg. Deltagare som inte har någon skolbakgrund och som är i behov av alfabetisering går direkt till en alfabetiseringskurs – detta i syfte att effektivisera deras sfi-studier.

Det skulle aldrig falla oss in att blanda deltagare från olika studievägar i samma grupp. Helt otänkbart. Därför blandar vi absolut inte deltagare från studieväg 1 som läser på C-nivå med deltagare från studieväg 2 som läser samma kurs. Vi är måna om att anpassa pedagogik, arbetssätt och material utifrån deltagarnas skolbakgrund och förutsättningar och vi vet att skolbakgrund från hemlandet är en viktig faktor att ta hänsyn till när vi skapar grupper. Alla ska nå samma kursmål men vägen dit är olika för deltagare från olika studievägar.

I vår strävan att nivå- och pedagogikanpassa vår undervisning (och i förlängningen effektivisera elevernas lärande och därmed öka antalet individer som lämnar sfi med godkända betyg) har vi för två år sedan gjort något relativt radikalt på A-nivå på studieväg 1. Deltagare som har en viss skolgång med sig från hemlandet och läser och skriver på modersmålet har vi separerat från deltagare som inte har någon skolbakgrund alls och följaktligen varken läser eller skriver ens på modersmålet. Det var jag som fick äran och utmaningen att utveckla pedagogiken i den då nya gruppen (Alfa2/A döpte vi den lokalt till), med målet att göra det möjligt för eleverna att klara A-kursens krav på sina egna, specifika villkor. Bland annat läggs en stor vikt vid fortsatt intensiv läs- och skrivinlärning, studieteknik och strategier för lärande. Det funkar!

Efter att flera elever har klarat A-nivå tack vare vårt anpassade arbetssätt i Alfa2-gruppen, uppstod förstås behovet att göra något liknande på B-nivå på studieväg 1. Sagt och gjort, så numera har vi även en så kallad B-alfagrupp. Alfabetisering fortsätter alltså även på B-nivå, vilket gynnar eleverna och ökar deras chanser att nå målen för kurs B. Och det är övervägande elever som tidigare – dvs innan vi införde ett separat alfa-spår på studieväg 1 – fallit bort redan under A-kursen eftersom de missgynnades i en blandad grupp. Forskningen säger tydligt att när det gäller alfabetisering och latinisering, är det stor skillnad mellan deltagare som har gått så lite som ett år i skolan och deltagare som inte har gått i skolan alls. Det är den aspekten som vi med vårt arbetssätt tar hänsyn till. Vårt mål på sikt är 50% godkända alfa-elever på B-nivå. Det är fullt möjligt, tycker vi. Hur undervisningen och pedagogiken på alfa-spåret (dvs kurserna Alfa1, Alfa 2/A och B-alfa som vi lokalt kallar dem) ser ut hör inte hemma i just det här blogginlägget, utan i ett annat i så fall. Men en sak kan jag säga i alla fall: Det är webbaserat lärande, formativa arbetssätt och vardagsrelevans när det gäller material och innehåll som är tydliga framgångsfaktorer på alfa-spåret.

Jag skulle kunna göra det här blogginlägget hur långt som helst. Jag skulle kunna berätta ingående om kollegor som arbetar framgångsrikt med suggestopedi på studieväg 2, vilket är en metod som särskilt främjar deltagarnas muntliga förmåga. Jag skulle också kunna skriva om läs-, skriv- och uttalsstöd som erbjuds elever med särskilda behov och som leds av två på området mycket skickliga pedagoger. Jag skulle också kunna berätta om att vi arbetar med sång och att flera klasser samlas en gång i veckan för körsång. Vi sjunger efter boken Sjung och träna svenska som mina kollegor Helena Bogren och Karin Sundström är författare till. Jag skulle kunna berätta om genrepedagogisk undervisning som aktivt bedrivs av flera lärare på vår skola inklusive undertecknad, en metod som kollegorna Susanne Södergren, Helena Bogren och Karin Sundström har utvecklat till den grad att deras tankar och material har blivit läromedel för B-, C- och D-nivå och används på sfi-utbildningar i hela landet (Skriva B, Skriva C, Skriva D). Jag skulle också kunna berätta om hur vi använder (eller använde, för nu är det lärplattformen som gäller) bloggar i sfi-undervisningen (t.ex. här, här eller här) och lärplattform och hur flertalet av oss lärare flippar klassrummet på olika sätt (t.ex. här, här och här). Jag skulle kunna berätta om boken Välkomna hit som bl a Migrationsverket använder och som kollegan Josephine A Andersson är medförfattare till. Jag skulle kunna berätta om kompetensen på området alfabetisering, ett område där jag har bidragit med handboken Webbaserad alfabetisering och kollegan Camilla Nilsson med en nyutgiven lärobok för kurs A (Språkvägen A). Allt det här skulle jag kunna berätta om men som tur är vill några ur gänget själva blogga om sina framgångsrika arbetssätt här på sfi-bloggen. Det gör mig glad och stolt. Vi är alltid med där det händer saker.

På sfi i Eskilstuna är vi flexibla, idérika och kompetenta. Vi arbetar utifrån forskning och beprövad erfarenhet och tar till oss nya metoder och utvecklar nya arbetssätt i samklang med samtidens höga krav på bl.a. digital kompetens. Allt för att göra deltagarnas väg till egen försörjning så effektiv och kort som möjligt, naturligtvis utan att tumma på varken undervisningskvalitet, pedagogik eller krav på individualisering.

Alla politiker som påstår att sfi generellt är en stelbent, gammaldags och ineffektiv skolform är mer än välkomna på studiebesök. Slutligen tycker jag också att sfi skulle gynnas av att behandlas och betraktas som den skolform den är, i stället för som en sysselsättningsåtgärd underordnad Arbetsförmedlingen. Min känsla är att politikerna i allmänhet tenderar att göra det senare. Sfi är en skolform – med egen kursplan, betygskriterier, nationella prov och krav på behöriga lärare! Vi sysslar med andraspråksundervisning och kompetenskrävande läs- och skrivinlärning. Vi är underordnade Skolverket, inte Arbetsförmedlingen eller kommunens socialtjänst.

Många kunskaper och färdigheter i dagens samhälle betraktas genom livslångt-lärande-linsen men när det gäller andraspråksinlärning (för att inte tala om läs- och skrivinlärning på ett andraspråk i vuxen ålder), ska det ske under en tidsmässigt mycket begränsad period (här är mitt tips till politikerna att läsa in sig på grundläggande forskning i ämnet för att förstå vad vi dagligen har att brottas med).

När det gäller sfi, är det enligt min åsikt politikerna som inte är särskilt flexibla och som har fastnat i sin bild av sfi hämtad från 80-talet. Ungefär så. Det är sorgligt, för deras felaktiga bild blir lätt allmänt gods. Vi kanske ska föreslå införande av obligatorisk sfi-prao för våra politiker?

Läs gärna också vad en av våra sfi-elever tycker om sitt sfi: ”Sfi is good for me”.

Ivana Eklund

Ivana Eklund, sfi-lärare (stv 1) på Komvux/sfi i Eskilstuna kommun