Det utvidgade kollegiet

Vi skulle vilja slå ett slag för det utvidgade kollegiet, för glädjen i att hitta kollegor utanför sin egen arbetsplats som hjälper en att komma framåt, som man kan bolla idéer, utmaningar och utveckling med.   

Vi heter Josefin Barkelius och Thea Almbacke och arbetar båda som SFI-lärare, i Botkyrka respektive Säffle. Vi “fann varandra” 2013 i samband med att vi båda fick i uppdrag att på respektive arbetsplats ingå i Skolverksfinansierade projekt som handlade om hur man kunde arbeta med flippat klassrum på SFI.  Vår första kontakt knöts via en Facebookgrupp och det ledde vidare till en träff i Botkyrka där vi tillsammans med flera kollegor borrade in oss i flippat ur olika perspektiv. Kontakten har vi hållit efter det. Vi har fortsatt med att bolla frågor av olika slag med varandra, och lekt med tankar kring olika idéer om samarbete. Nu, tre år senare, var det dags för en träff i verkligheten igen. Säffle Lärcenter åkte till Stockholm med tio lärare och en skolledare för att delta på SFI i fokus. I samband med det gjordes ett besök på Botkyrka vuxenutbildning i Tumba. Ett antal olika träffar i olika konstellationer blev det under dagen, med lärare från olika studievägar samt grundläggande vuxenutbildning. Några av de frågor som diskuterades var prövningar – hur hanterar vi dem? Nationella prov – vilka rutiner har vi kring dessa? Ökad flexibilitet – på vilket sätt? En fråga i fokus denna gång  var också Google Suites for Education (f.d. GAFE). Botkyrka har precis påbörjat ett pilotprojekt för att testa det i delar av sin verksamhet. Säffle Lärcenter har här hunnit få betydligt mer erfarenhet som de gärna delar med sig av. Att vi båda kommer jobba i Google framöver ökar också våra möjligheter till ett mer vardagligt samarbete med utbyte av arbetsmaterial, planeringar, temainnehåll och matriser. Dessutom är ju förutsättningarna till ett utvidgat samarbete oerhört fördelaktiga i och med att vi kan dela dokument med varandra och jobba fram uppgifter tillsammans i ett gemensamt dokument trots det geografiska avståndet oss emellan.

Något vi ytterligare kan konstatera utifrån våra möten är att vilka elevvolymer en verksamhet har att hantera, eller storleken på kommunen, har inte så stor betydelse när det gäller erfarenhetsutbytet. Det finns ändå mycket som förenar och vi lär av varandra, även om Botkyrka och Säffle sett till exempelvis elevantalet skiljer sig åt rejält. Våra utmaningar är i grunden ganska lika och vi brottas med liknande frågeställningar och utmaningar. Att ta hjälp av varandra för att komma framåt och för att skapa nya tankebanor är oerhört inspirerande och roligt. Det är i möten med varandra som nya idéer föds och kreativiteten tar fart.

Att hitta kollegor runt om i landet att byta erfarenheter med är inte svårt idag med den öppenhet som finns via sociala medier. Att även besöka varandras verksamheter är något som är väl värt tiden då det öppnar upp för nya tankar, idéer och lösningar. Ytterligare ett tips är att se till att försöka få med sig en skolledare vid dessa besöken så att även de är “med på banan” och hör samma saker. Utveckling och förändringsarbete är så mycket lättare om man har stöd från sin rektor. Men oavsett vilket så är man aldrig längre än några knapptryckningar bort från att vara en del av en kompetent, kreativ och utvidgad lärargrupp. Vi vill uppmana våra kollegor runt om i landet att ta alla möjligheter som finns till att vara en aktiv del av det utvidgade kollegiet och dra nytta av varandra. Man vinner så enormt mycket på att gå utanför den egna verksamheten och låta sig inspireras och själv inspirera andra. Vårt samarbete kommer med all säkerhet fortsätta och vi ser fram emot att kunna ses i Säffle nästa gång.

Studiebesök

En sak som jag skulle vilja göra oftare men som tyvärr sällan hinns med eller passar in i konceptet med närdistanskurser och ett drop-in klassrum är studiebesök. Att ge eleverna möjligheter att ta del av och kanske se andra delar av Umeå och närområdet än de gör annars och använda studiebesök som ett naturligt inslag i undervisningen.

Men när man som jag undervisar elever som redan arbetar och kombinerar sfi med andra aktiviteter och därför redan har tidsbrist så är det både svårt att få tid för att planera, genomföra och efterarbeta ett studiebesök. Dessutom tenderar, tyvärr, eleverna att inte prioritera just sådana aktiviteter. Men i måndags bar det ändå av och den här gången fick vi en guidad rundtur på Väven och Umeås nya stadsbibliotek!

vaven

Det intressanta med studiebesöket var att även de elever som nog mest kom för lärarens skull (då de redan tyckte att de kände till biblioteket) var väldigt nöjda efteråt och kände att de fått ta del av mycket ny och värdefull information. Och även vi lärare som följde med upptäckte att vi inte alls hade så bra koll på allt Väven kan erbjuda!


Innan studiebesöket så försökte vi få ut informationen om besöket så tidigt som möjligt då många av våra elever kommer på helt olika tider. Så förutom att ta upp det flera gånger i klassrummet skrev vi ut info i blogg, lärportal och lade även ut en Google drive länk där de skulle svara i förväg om de tänkte delta i besöket.

Under studiebesöket fotograferade vi mycket och anledningen (förutom att det är kul) var att jag ville att eleverna skulle bearbeta och tänka igenom studiebesöket efteråt. För att göra det så valde jag att låta eleverna testa att göra en film med hjälp av appen Spark Video (tack #sfichatt för ovärderligt tips!). Eleverna fick se hur programmet såg ut, de fick en supersnabb genomgång av hur det funkade och sedan var instruktionen att välja bilder, skriva en mening till varje foto och sen prata in texten.

adobe-spark-thumb
Sen blev eleverna tyvärr lämnade lite vind för våg eftersom det under tiden droppade in flera elever som inte deltagit i studiebesöket och som behövde handledning, stödsamtal och allt möjligt däremellan. Men när jag till sist kunde sätta mig ner med filmskaparna igen så insåg jag att de såklart fixat uppgiften galant. Och här är resultatet:

Med tanke på hur lite stöttning och genomgång eleverna fick är jag både imponerad och glad över resultatet. Jag hade önskat att jag tagit mig mer tid att sitta med gruppen och peta i uttal, vilken typ av text de ville ha till bilderna, diskuterat mer ingående vad de fått ut av studiebesöket och så vidare men både jag och eleverna blev väldigt peppade på att göra fler filmer!

Så som avslutning kastar jag ut några frågor:

  • vilken typ av studiebesök brukar ni göra?
  • har ni några topp 3 studiebesök?
  • hur arbetar ni med för- och efterarbete vid studiebesök?
  • vilka är era topp 3 appar och program som ni använder till undervisningen?

Lillemor Persson

DistansCentrum, SFI-skolan Umeå

lillemor

Elevaktiv diktamen

Elevaktiv diktamen

Jag heter Anita Pihl och jobbar på Sfi i Eskilstuna kommun. Jag har en 2C-kurs, dvs elever som har kommit en liten bit på vägen i svenska språket och har 8-12 års utbildning från hemlandet. Jag har ett härligt gäng arbetskamrater runt omkring mig, och jag trivs alldeles utmärkt med mitt jobb. För ungefär fyra år sedan kom jag från grundskolan hit, och har inte ångrat mig en sekund, även om jag saknar barnen ibland…

Det jag haft förmånen att göra under mina år på Sfi, är att utveckla mitt intresse för IKT, genom att med stor nyfikenhet utforska olika appar och webbaserade verktyg som kan användas på olika sätt i undervisningen. Jag använder ipads och datorer samt lärplattformen itslearning i min undervisning.

Jag har under alla år på Sfi tyckt att skrivandet hos eleverna är svårt att få till på ett bra sätt. Jag brukar jobba enligt genremodellen, och jag utgår ifrån böckerna som mina kollegor har skrivit om genrepedagogik: “Att skriva på Sfi – B,C,D” och jag har också gjort ett antal skrivfilmer utifrån dessa böcker, vilka jag “flippar” med i samband med skrivträningen. Jag brukar också jobba med diktamen, och hur jag gjorde det nu senast tänkte jag skriva om här.

Mina elever älskar att ha diktamen, och jag tycker att det är bra att eleverna skriver mycket, på olika sätt, i olika genre och allting, men just diktamen tycker jag kan vara ganska tråkigt. Även om den handlar om det tema vi håller på med och vi går igenom den tillsammans, så tycker jag att det är slöseri med tid vid “förhöret” när jag står och läser en hel text, sakta och två gånger, medan eleverna säger “Vad sa du?” “Kan du läsa bara en gång till?” “Jag hörde inte…”
Därför ville jag testa att göra på ett annat och mer elevaktivt sätt.

När jag undervisar försöker jag tänka på att eleverna ska vara så aktiva som möjligt. Jag tycker visserligen om att prata mycket, men tanken är ju att eleverna ska vara de som är mest aktiva och jag funderade lite på hur jag skulle få dem aktiva under arbetet med en diktamen.

Då vi de senaste veckorna har haft tema familjen och då hbtq-frågor dessutom lyfts fram under hösten i Eskilstuna, tänkte jag att “Olika familjer i Sverige” kunde bli en bra diktamenstext. Jag skrev en text om Sveriges olika familjekonstellationer på en nivå som jag tyckte var lämplig att utgå ifrån i diskussioner med eleverna. Därefter la jag upp arbetet så här:

Mål

• aktiva elever med “språket i luften”
• förståelse för hur olika familjer i Sverige kan se ut
• att ha ett ordförråd för att kunna samtala om temat
• att kunna skriva en text om olika familjer i Sverige
• att få träna på att samarbeta och ta ansvar i en grupp

Förförståelse

Jag gjorde en film om texten där jag läser och förklarar ord och uttryck med hjälp av bilder och la den på itslearning. Eleverna kunde på så sätt titta och lyssna på den innan vi började tillsammans i klassen.

Textbearbetning

Efter några dagar fick de “hela filmen” på papper och med en qr-kod till. Här kan du se hur det såg ut. Då eleverna nu hade lite förförståelse för texten var det mycket lättare att läsa och diskutera den tillsammans, och de kunde hela tiden repetera med hjälp av filmen, när och om de ville.

I samband med genomången visade jag också eleverna ett antal bilder och meningar från texten som jag gjort övningar av i Bitsboard (app) och Quizlet (webb) Dessa övningar tränade vi på, både tillsammans och enskilt, med hjälp av iPads i klassrummet, men också i datasalen och, om de ville, hemma på itslearning. Ett vanligt gammalt hederligt memory med meningarna och bilderna gjorde att eleverna också pratade och diskuterade texten i grupper.
Därefter bestämde vi vilken dag de skulle skriva texten och bli “förhörda”.

Läsare

För att få eleverna mer aktiva i hela processen ville jag prova att ha elever som läsare vid förhöret av diktamen. De elever som kunde tänka sig att läsa ett stycke ur texten för sina kamrater och hålla i förhöret, fick anmäla sig. Det blev 4 elever som antog utmaningen och texten delades upp i 4 delar. Läsarnas uppgift blev sedan att bara fokusera på uttal och prosodi för att kunna läsa sitt textstycke så pass bra så att kamraterna kunde skriva. Därefter skulle gruppen med läsaren som ledare rätta sina texter tillsammans. På så sätt fick de aktivt diskutera texten med varandra och komma in på både ordföljd, stavning och verbformer.

diktamen-lasare-2

Springdiktamen

Springdiktamen brukar jag göra med eleverna, och av erfarenhet vet jag att det ofta blir “fuskdiktamen”. Det går ut på att texten delas upp i några stycken, i det här fallet tre, och eleverna arbetar i par. En elev är skrivare och en är springare. Varje par ska skriva en av delarna. Den som skriver sitter i klassrummet och springaren springer ut i korridoren för att läsa sitt stycke (som sitter på ett A3-papper på en vägg); några ord, en mening eller mer, för att sedan springa in till skrivaren och berätta så att denne skriver rätt. Springaren får inte skriva, utan måste prata. Detta ska göras utan telefoner och andra hjälpmedel, men det brukar alltid smyga in ändå. Jag tycker inte det gör så mycket, min tanke är att språket ska “vara i luften” och den här övningen är mest på lek. Det roliga är att springdiktamen oftast blir mer som ett motionspass och svetten t o m droppar hos en del. Dessutom blir det bra diskussioner om vad fuska betyder och innebär för dem. Att fuska kan ju faktiskt vara att lära sig av varandra, om det inte är ett prov förstås…

Parskrivning

Dagen efter springdiktamen var det dags för par-
skrivning. Samma par som på springdiktamen skulle nu, helt utan hjälpmedel, skriva en kort text om olika familjer i Sverige. Uppgiften var väldigt öppen då de vid det här laget hade jobbat med familjetemat 2-3 veckor, och då inte bara med diktamen. Här är några exempel på elevtexter.

Uppläsning

Som avrundning av diktamensarbetet läste jag deras texter och valde ut ett antal meningar som jag läste in och gjorde en qr-kod av. Dessa meningar fick de sedan lyssna på och träna uttal, de flesta via sina egna mobiler. Till sist fick de träna på att läsa sina texter för att avslutningsvis läsa upp för varandra i klassrummet.

Utvärdering

Som utvärdering av arbetet fick eleverna svara på en survey i Kahoot. Den visade mestadels positiva svar, och alla utom en kunde tänka sig att vara läsare nästa gång, vilket jag blev väldigt glad över!
Här ( om du har inloggning till kahoot) kan du se frågorna i utvärderingen.

Den här diktamen var tacksam och rolig att jobba med, och själva ämnet gav förstås upphov till många funderingar och diskussioner i gruppen. Jag tycker att det gick bra, även om man alltid hittar saker under arbetets gång som kan förbättras. Eleverna var väldigt aktiva, och jag tror att de fick med sig en hel del ord och ny kunskap om hur olika familjer kan se ut i Sverige.

Jag har också börjat fundera på ett annat sätt att göra diktamen elevaktiv, nämligen att göra på samma sätt fast precis tvärtom! Att börja med endast en ljudfil, där eleverna i par får lyssna och skriva, och sedan med hjälp av en ordlista rätta sig själva och skriva texten igen. Därefter gör de en film med text och bilder och spelar in sina egna röster efter att ha tränat uttal och prosodi tillsammans i klassen…Ja, vem vet, möjligheterna för att jobba med diktamen är förmodligen lika många som det finns Sfi-lärare.

Hur brukar du göra?

selfie-16

Anita Pihl, sfi-lärare och suggestopedilärare
på studieväg 2, Eskilstuna kommun

Digitalisering och sfi

img_0180

På den sfi-skola där jag arbetar som IT-samordnare använder eleverna såväl bärbara datorer som iPads. Eleverna får även låna hem datorerna under sin studietid, ett s.k. en-till-en förfarande. Finns det ett självändamål i detta, frågar sig vän av ordning. Vilka är de eventuella fördelarna för eleverna med ett sådant ”system”?

När jag började arbeta på sfi 2008 så hade vi en datasal dit eleverna kom en eller två lektioner i veckan för att studera svenska på de stationära datorerna som fanns där. Tanken var att lärandet via multimediala program skulle komplettera lärandet i klassrummet. Idén om ett komplement, observera ordet komplement, till klassrummet finns fortfarande. Mängden webbsajter och appar för svensklärande har inte minskat, tvärtom. Det är som sagt onödigt att påpeka att det digitala lärandet aldrig kan ersätta en lärare. Och det är heller inte tanken. Det tror jag vi alla är eniga om.

Vår skola avvecklade datasalen för några år sedan, när laptoparna gjorde sitt inträde. Mitt arbete, som till en början hade bestått i att främst bemanna datasalen förändrades, och med tiden har mina arbetsuppgifter kommit att handla om utdelning av datorer, administrering av desamma, support, återtagande, ”omblåsning” (ominstallation) m.m. Det är ett krävande men också väldigt givande uppdrag. Det bästa är att se glädjen hos elever som får höra att de nu ska få rå om en alldeles ”egen” dator under sin studietid. De elever som studerar i alfabetiseringsgruppen använder iPad.

De bärbara datorerna såväl som paddorna används sedan till svenskstudier via program/webbsajter samt online-lexikon. Självklart använder eleverna datorn också för att chatta/skypa och söka information när de är hemma. Det uttalade syftet med att låna ut en dator är förstås som ett verktyg i studierna, men det går inte, och är inte önskvärt, att förbjuda annan användning, så länge den inte strider mot skolans regler, och samhällets lagar och bestämmelser. Det kompletterande digitala multimediala lärandet är en fördel ur pedagogisk synvinkel, men jag tror också att det finns vinster att hämta ur ett integrationsmässigt perspektiv.

Att bo i Sverige är lika med användarnamn och lösenord brukar jag ibland skoja med eleverna. Att vänja sig vid att starta och logga in i en dator är nödvändigt i inte minst arbetslivet. Det finns väldigt få jobb idag där en dator aldrig används. Nu låter det kanske som om alla våra elever är nybörjare på datorer. Det stämmer så klart inte. Variationen i dator-erfarenhet är stor, precis som hos oss som bott i Sverige hela vårt liv. Men jag tror att det är av oerhörd vikt att de som faktiskt inte är vana vid datorer, får komma igång med att använda dessa så snart som möjligt. Och helt rättvist är det inte att säga att det finns de som helt saknar datorvana. Mobiltelefoner idag är små datorer som inte står de ”riktiga” datorerna långt efter. Och smarta mobiltelefoner är det idag väldigt få som inte har, även bland våra elever.

Men det är viktigt att kunna använda olika typer av datorer i en verklighet som allt mer utspelar sig digitalt. Därför brukar jag vara inne i några klasser och ha enklare data”kurser” med eleverna. Tyvärr räcker tiden inte till för att vara i alla klasser, men det vi gör är ofta en kombination av svensklärande och datorhantering. T.ex. får eleverna skriva av en text i Word och sedan lägga in en bild i texten. Vi avslutar sedan med att alla får spara dokumentet i datorn. På det sättet blir eleverna snabbare på att skriva på tangentbordet, kan hitta och förstå hur olika tecken skrivs (@ är ett exempel), samt får en grundläggande förståelse för hur filstrukturen i en dator fungerar, när de kan spara och sedan öppna ett tidigare dokument. Ibland lägger jag också in fel i texten och uppmanar eleverna att hitta felen. Och ordbehandlingsprogram är bra i den aspekten att de indikerar fel på ett lättförståeligt och tydligt sätt.

Men även datakurser icke inräknat ”tvingas” eleverna logga in till såväl Windows som till olika sajter där de studerar svenska. Det innebär att inloggning är något som eleverna blir bekanta med i vilket fall.

Avslutningsvis är användande av datorer och surfplattor något som förhoppningsvis hjälper såväl med studierna, vilket är tanken, men också låter eleverna vänja sig vid hantering av digital teknik. Att ha en-till-en hos oss på sfi innebär mycket arbete i min roll, men det är tacksamt och roligt att se den glädje som det ger eleverna, förutom den nytta som jag är övertygad om finns i att tidigt i det nya landet få bekanta sig med och hantera en dator. Samhällsvinsten? Jag är övertygad om att den kommer när eleverna kommer ut i arbetslivet, och redan är bekanta med IT i någon mån.

Conny Forsström

IT-samordnare

Viva komvux/sfi

Umeå

 

Läslust med e-böcker

Hur kan man utveckla läsförståelsen för vuxna andraspråkselever? Hur motiverar och inspirerar man eleverna till att själva läsa mycket svenska? Hur hittar man intressanta och relevanta texter till sin Sfi-undervisning?

Jag arbetar som lärare på Sfi i Sandviken vilket är en arbetsplats i konstant utveckling. Där jobbar jag tillsammans med ett gäng härliga människor som dagligen funderar över pedagogiska frågor, som exempelvis de ovan. Under de senaste åren har vi genomfört olika projekt och utvecklats mycket digitalt. Vi har bland annat köpt in lärplattor, startat upp bloggar i samtliga grupper och gjort egna undervisningsfilmer.

Jag har nöjet att undervisa en grupp elever från studieväg 2 som studerar kurs D. Just denna grupp har lärplattor 1:1, alltså eleverna får låna hem en lärplatta under sin tid på kursen. När alla har tillgång till en lärplatta kan man digitalisera undervisningen på olika sätt, vilket är roligt för både elever och lärare. Att jobba med läsutveckling utifrån e-böcker är exempel på ett lyckat arbetssätt som jag ska dela med mig av.

När jag i augusti träffade mina elever igen efter sommaren planerade jag en mjukstart av att jobba med e-böcker. Jag presenterade tre olika lättlästa böcker (Med livet som insats av Christina Wahldén, Fredag kväll av Per Alexandersson och Kärlek på biblioteket av Britt Engdal) och därefter fick eleverna välja den bok som intresserade dem mest och låna den till sin lärplatta. Dessa böcker går att låna både som e-bok och e-ljudbok vilket gör att eleverna både kan se och höra texten. Här behöver en del elever stöttning i hur man lånar en e-bok/e-ljudbok men min erfarenhet är att de flesta är väldigt kunniga och lär sig snabbt. Ibland behöver också någon av lärplattorna en uppdatering av något slag, så det är en bra idé att låta det ta den tid det tar för alla att komma igång. När alla elever hade lånat sin bok fick de tre veckor på sig att läsa den. Varje vecka gjorde vi en liten koll på hur det gick med läsningen. Sedan, efter tre veckor, genomförde vi boksamtal på lektionen. De elever som hade läst samma bok fick arbeta tillsammans och diskutera läsningen, med hjälp av stödfrågor. Till sist fick varje grupp presentera boken som de läst för övriga klassen, vilket också gav övriga elever nyttiga boktips. Det visade sig i slutet av månaden att många elever inte bara hade läst en av dessa valfria böcker, utan alla tre.

image003

Under september jobbade vi på ett annat sätt med e-böcker. Eftersom erfarenheterna från augusti visade att alla elever kunde låna böcker digitalt och att boksamtalen var framgångsrika fortsatte vi med att tillsammans låna samma bok. Den här gången lånade vi den lättlästa boken Prästen med blått hår av Martin Palmqvist. Även denna gång fanns möjlighet att låna både e-bok och e-ljudbok. Den första lektionen började vi med titta på bilden på bokens framsida samt titeln och diskuterade tillsammans vad boken kunde tänkas handla om. Därefter läste jag några kapitel högt i klassrummet samtidigt som eleverna följde med i texten. Med denna förförståelse fick eleverna sedan veckovis läxa att läsa ett större antal sidor. Varje tisdag under tre veckor hade vi sedan boksamtal under lektionen. Med utgångspunkt från Chambers öppna frågeställningar i boksamtal diskuterades innehållet i boken, språkliga utmaningar och kopplingar till egna erfarenheter. Det är inspirerande att vara i ett klassrum med aktiva elever som är involverade i givande diskussioner.

image005 image010

Man kan arbeta med e-böcker på många varierande sätt. Det finns lättlästa böcker på olika nivåer, beroende på vilken kurs du undervisar på Sfi. Som lärare kan du utifrån en e-bok jobba med många olika typer av språkliga moment förutom just läsning. Du kan bygga vidare med uppgifter i grammatiska strukturer, uttal, muntliga och skriftliga övningar för att bara nämna några.

Urvalet av lättlästa e-böcker för vuxna utökas hela tiden på biblioteken och även e-ljudböcker dyker allt oftare upp. Många av de böcker som jag har jobbat med på Sfi tar dessutom upp intressanta ämnen och under boksamtalen kommer ofta diskussioner om likabehandling in på olika sätt. Klassrummet blir levande, kreativt och språkutvecklande.

När jag hade mentorssamtal med en elev nyligen berättade han för mig att han vanligtvis har svårt att ta sig till biblioteket för att låna böcker, men att han nu läser böcker som aldrig förr tack vare möjligheten att låna böcker digitalt. Han visade mig en lista på de lättlästa böcker som han just hade läst och ville sedan ha fler tips på bra böcker. Läsglädjen är igång!

Här är några bloggar från Sfi Sandviken:

Kurs A, kurs B, kurs C, kurs D

img_3960

Pernilla Blom, lärare Sfi Sandviken, pernilla.blom@edu.sandviken.se

 

Flexibelt så det förslår – fortsättning!

Det finns knappast någon annan skolform som är så flexibel som just sfi och den sfi-verksamhet som jag är en del av i Eskilstuna kommun är ett ypperligt exempel på det. För att uttrycka det med Lillemor Perssons ord från hennes blogginlägg den 2 september: Vi är flexibla så det förslår! Mitt blogginlägg är således en fortsättning på hennes. 

Sfi i Eskilstuna
Sfi-huset i Eskilstuna

På Sfi i Eskilstuna kommun har vi mer än tolv hundra elever inskrivna i kurser som ges antingen på förmiddagen eller eftermiddagen eller, för de som vill kombinera heltidsarbete/praktik och sfi-studier, på kvällstid. Men vi har också alltid haft olika lösningar för deltagare som arbetar/praktiserar deltid och vill även studera på dagtid.

Tidigare löste vi deltagarnas individuella behov av oregelbundna studietider med att erbjuda dem individuellt upplagda studier i en på dagtid bemannad studiehall. Från och med augusti i år genomgår dock den delen av vår verksamhet en betydande uppdatering, bl a genom att använda sig mer av vår digitala lärplattform och olika webbaserade verktyg. Eftersom målet är att vara än mer flexibel gentemot deltagare som både arbetar/har praktik och studerar och eftersom studierna tack vare modern teknik inte behöver vara knutna till ett visst rum under en viss tid på samma sätt som tidigare, har vi tagit bort benämningen studiehall och infört den mer talande benämningen flexen (läs mer här).

När det gäller akademiker och ett snabbspår genom sfi för dem, har vi haft den i ett par års tid. Den sfi- verksamheten är en del av Komvux. Förresten faller hela sfi i Eskilstuna under Komvux gemensamma organisation, det har det gjort i många år. Så samarbete och kontakter mellan sfi och grundläggande komvuxutbildningar är inte något nytt hos oss.

Innan vi placerar en elev på en kurs, görs en noggrann kartläggning. Deltagaren genomgår en fem veckor lång introduktionskurs, på den nivå som bestäms utifrån deltagarens skolbakgrund (kortutbildade för sig, normal- och högutbildade för sig). Varje elev får en individuell studieplan upprättad. Efter introduktionskursen börjar eleven på ”sin” kurs på ”sin” studieväg. Deltagare som inte har någon skolbakgrund och som är i behov av alfabetisering går direkt till en alfabetiseringskurs – detta i syfte att effektivisera deras sfi-studier.

Det skulle aldrig falla oss in att blanda deltagare från olika studievägar i samma grupp. Helt otänkbart. Därför blandar vi absolut inte deltagare från studieväg 1 som läser på C-nivå med deltagare från studieväg 2 som läser samma kurs. Vi är måna om att anpassa pedagogik, arbetssätt och material utifrån deltagarnas skolbakgrund och förutsättningar och vi vet att skolbakgrund från hemlandet är en viktig faktor att ta hänsyn till när vi skapar grupper. Alla ska nå samma kursmål men vägen dit är olika för deltagare från olika studievägar.

I vår strävan att nivå- och pedagogikanpassa vår undervisning (och i förlängningen effektivisera elevernas lärande och därmed öka antalet individer som lämnar sfi med godkända betyg) har vi för två år sedan gjort något relativt radikalt på A-nivå på studieväg 1. Deltagare som har en viss skolgång med sig från hemlandet och läser och skriver på modersmålet har vi separerat från deltagare som inte har någon skolbakgrund alls och följaktligen varken läser eller skriver ens på modersmålet. Det var jag som fick äran och utmaningen att utveckla pedagogiken i den då nya gruppen (Alfa2/A döpte vi den lokalt till), med målet att göra det möjligt för eleverna att klara A-kursens krav på sina egna, specifika villkor. Bland annat läggs en stor vikt vid fortsatt intensiv läs- och skrivinlärning, studieteknik och strategier för lärande. Det funkar!

Efter att flera elever har klarat A-nivå tack vare vårt anpassade arbetssätt i Alfa2-gruppen, uppstod förstås behovet att göra något liknande på B-nivå på studieväg 1. Sagt och gjort, så numera har vi även en så kallad B-alfagrupp. Alfabetisering fortsätter alltså även på B-nivå, vilket gynnar eleverna och ökar deras chanser att nå målen för kurs B. Och det är övervägande elever som tidigare – dvs innan vi införde ett separat alfa-spår på studieväg 1 – fallit bort redan under A-kursen eftersom de missgynnades i en blandad grupp. Forskningen säger tydligt att när det gäller alfabetisering och latinisering, är det stor skillnad mellan deltagare som har gått så lite som ett år i skolan och deltagare som inte har gått i skolan alls. Det är den aspekten som vi med vårt arbetssätt tar hänsyn till. Vårt mål på sikt är 50% godkända alfa-elever på B-nivå. Det är fullt möjligt, tycker vi. Hur undervisningen och pedagogiken på alfa-spåret (dvs kurserna Alfa1, Alfa 2/A och B-alfa som vi lokalt kallar dem) ser ut hör inte hemma i just det här blogginlägget, utan i ett annat i så fall. Men en sak kan jag säga i alla fall: Det är webbaserat lärande, formativa arbetssätt och vardagsrelevans när det gäller material och innehåll som är tydliga framgångsfaktorer på alfa-spåret.

Jag skulle kunna göra det här blogginlägget hur långt som helst. Jag skulle kunna berätta ingående om kollegor som arbetar framgångsrikt med suggestopedi på studieväg 2, vilket är en metod som särskilt främjar deltagarnas muntliga förmåga. Jag skulle också kunna skriva om läs-, skriv- och uttalsstöd som erbjuds elever med särskilda behov och som leds av två på området mycket skickliga pedagoger. Jag skulle också kunna berätta om att vi arbetar med sång och att flera klasser samlas en gång i veckan för körsång. Vi sjunger efter boken Sjung och träna svenska som mina kollegor Helena Bogren och Karin Sundström är författare till. Jag skulle kunna berätta om genrepedagogisk undervisning som aktivt bedrivs av flera lärare på vår skola inklusive undertecknad, en metod som kollegorna Susanne Södergren, Helena Bogren och Karin Sundström har utvecklat till den grad att deras tankar och material har blivit läromedel för B-, C- och D-nivå och används på sfi-utbildningar i hela landet (Skriva B, Skriva C, Skriva D). Jag skulle också kunna berätta om hur vi använder (eller använde, för nu är det lärplattformen som gäller) bloggar i sfi-undervisningen (t.ex. här, här eller här) och lärplattform och hur flertalet av oss lärare flippar klassrummet på olika sätt (t.ex. här, här och här). Jag skulle kunna berätta om boken Välkomna hit som bl a Migrationsverket använder och som kollegan Josephine A Andersson är medförfattare till. Jag skulle kunna berätta om kompetensen på området alfabetisering, ett område där jag har bidragit med handboken Webbaserad alfabetisering och kollegan Camilla Nilsson med en nyutgiven lärobok för kurs A (Språkvägen A). Allt det här skulle jag kunna berätta om men som tur är vill några ur gänget själva blogga om sina framgångsrika arbetssätt här på sfi-bloggen. Det gör mig glad och stolt. Vi är alltid med där det händer saker.

På sfi i Eskilstuna är vi flexibla, idérika och kompetenta. Vi arbetar utifrån forskning och beprövad erfarenhet och tar till oss nya metoder och utvecklar nya arbetssätt i samklang med samtidens höga krav på bl.a. digital kompetens. Allt för att göra deltagarnas väg till egen försörjning så effektiv och kort som möjligt, naturligtvis utan att tumma på varken undervisningskvalitet, pedagogik eller krav på individualisering.

Alla politiker som påstår att sfi generellt är en stelbent, gammaldags och ineffektiv skolform är mer än välkomna på studiebesök. Slutligen tycker jag också att sfi skulle gynnas av att behandlas och betraktas som den skolform den är, i stället för som en sysselsättningsåtgärd underordnad Arbetsförmedlingen. Min känsla är att politikerna i allmänhet tenderar att göra det senare. Sfi är en skolform – med egen kursplan, betygskriterier, nationella prov och krav på behöriga lärare! Vi sysslar med andraspråksundervisning och kompetenskrävande läs- och skrivinlärning. Vi är underordnade Skolverket, inte Arbetsförmedlingen eller kommunens socialtjänst.

Många kunskaper och färdigheter i dagens samhälle betraktas genom livslångt-lärande-linsen men när det gäller andraspråksinlärning (för att inte tala om läs- och skrivinlärning på ett andraspråk i vuxen ålder), ska det ske under en tidsmässigt mycket begränsad period (här är mitt tips till politikerna att läsa in sig på grundläggande forskning i ämnet för att förstå vad vi dagligen har att brottas med).

När det gäller sfi, är det enligt min åsikt politikerna som inte är särskilt flexibla och som har fastnat i sin bild av sfi hämtad från 80-talet. Ungefär så. Det är sorgligt, för deras felaktiga bild blir lätt allmänt gods. Vi kanske ska föreslå införande av obligatorisk sfi-prao för våra politiker?

Läs gärna också vad en av våra sfi-elever tycker om sitt sfi: ”Sfi is good for me”.

Ivana Eklund

Ivana Eklund, sfi-lärare (stv 1) på Komvux/sfi i Eskilstuna kommun

Skapa intresse för datorstött lärande ? ?

Jag arbetar som SFI-ärare i Eskilstuna, just nu i en nystartad flex. Flexen betyder att de elever som har arbete eller fått praktik kan flexa med deras egna arbetstider som det passar just dem. Så jag får verkligen arbeta på alla nivåer och det är så lärorikt! Alla nivåer från A-D och alla studievägar…..

macbook-606763__340

Tack för all respons på mitt förra inlägg. Det ger kraft och ork till att fortsätta. Det är också väldigt intressant och lärorikt att läsa andras inlägg. Det ger så mycket andra perspektiv, tankar och framför allt idéer. Det är några stycken som efterfrågar hur jag/vi får våra elever att gå in på olika lärplattformar, hemma. Det är inte så lätt och krävs en hel del engagemang och envishet (svett, blod och tårar :)).

Jag kan heller inte svara på hur andra lärplattformar fungerar då jag bara använt its learning. Its learning har varit och är fortfarande, i mitt tycke, ganska omständligt att använda. Förhoppningsvis ska det bli mer användarvänligt med tiden. De säger att de arbetar på det. Framför allt är det svårarbetat pga av alla steg innan man kommer dit man vill, som att lägga ut filmer, länkar etc. Från elevens perspektiv blir det krångligt att logga in hemifrån. De hamnar på fel sidor etc och då ger de upp.  Det är för många steg i its learning, både som lärare och elev att jobba med, enligt mig.  

Det är några av orsakerna till att jag samtidigt arbetar med en öppen blogg, sfimedangelica.wordpress.com. Det är lite mer jobb att ha en öppen blogg parallellt med its  men jag tänker att det lönar sig i längden. Det har också visat sig på C-kursen, att eleverna får en ökad förståelse av vad som förväntas av dem. Det verkar som om  eleverna har lärt sig mer hur det fungerar och sen lär de sig av varandra. De samarbetar verkligen med att lära av varandra och de har blivit mer intresserade av hur det fungerar digitalt. Väldigt roligt att se hur de upptäcker tekniken. Många av eleverna tror att de kan så mycket för att de vet hur man googlar eller skickar sms men med tiden upptäcker de hur mycket som man faktiskt kan göra och LÄRA sig med hjälp av Internet.

Jag tycker att det är lättare få eleverna att gå in på den öppna bloggen då det bara är att googla sig fram till den. Den öppna bloggen är ju inte låst så för eleverna blir det lättare att arbeta hemifrån. När jag tex har diktamen så läser jag in den på appen Tellagami, med texten i bakgrunden, https://youtu.be/JX9Zh05I3og och eleverna tränar hemma och resultaten har blivit över förväntan. 🙂 Jo, jag vet att de tränar in, men jag ser det som ett led i deras skrivande. Jag har tillsammans med eleverna en genomgång i skrivregler etc, om hur vi ska skriva innan de tränar och efteråt går jag och eleverna igenom de vanligaste “felen” i texten.

Det är också lättare att få A-elever att använda den öppna bloggen. Man får “tjata” lite på lektionerna men det har gått lättare, vilket jag tycker är roligt att uppleva. Nu vill jag också passa på att slå ett slag för Qr-koden A-eleverna tycker det är “magic” och använder qr-reader hemma. Den appen har jag lagt in i temahäftena eller i diktamentexterna. Jag har fått mycket positiv respons från elever som minns det vi gått igenom både på C- och D-kursen.

qr-kod

Så våga använd både blogg, appar samt lärplattformar och tänk på att när du och jag väl fått lektionerna digitalt så ligger de där och vi kan använda dem om och om igen. För elever och oss lärare. Enklare i längden!?

 

 

Det moderna sfi i nutiden

Samhället utvecklas och det gör även datorerna, datoranvändningen och sfi. När jag själv gick i skolan då var ABC 80 en riktig fluga. Idag är det inte många som känner till de gamla datorerna. Samhället utvecklas och med det utvecklas även vi som privatpersoner men även datorerna. Skolan och sfi står mitt i det samhället som utvecklas till att bli allt mer multimodalt. Sfi-eleverna kan mycket om internet och använder ofta sociala medier för att hålla kontakt med släktingarna i sitt hemland. Då blir det oftast naturligt att skriva sms till läraren på svenska. Eleverna lär sig att skriva till mig och till varandra på svenska på Facebook eftersom de kan skriva där på sitt modersmål. Språk är socialt och i det sociala sammanhanget lär sig våra sfi-elever svenska. Det kan vara olika sociala sammanhang för olika elever men resultatet blir det samma. Det resulterar i ett språk som fungerar i vardagen.

Dagens sfi-elever kan hantera de flesta digitala verktygen enligt min erfarenhet. När vi använt blogg och digitala hjälpmedel då har eleverna varit med på noterna ganska omgående även elever som är runt 60 år. Hur har det varit med sfi-lärarna? Har de varit med noterna? Har det funnits ett elevperspektiv? För som jag tänker handlar digitalisering på sfi om en elevaktivitet och ett elevfokus som gör att elevernas egen språkutveckling kommer i fokus. Fokuset flyttas från mig som lärare till elevens språkutveckling och det skapas motivation och delaktighet. När vi arbetat så har jag fått många fina ord av mina sfi-elever. De fina orden från kollegorna har jag fått mer av under den senare tiden men det är inget jag eftersträvat direkt. Eleverna är i fokus och när de lär sig svenska då blir jag glad.

Skolutveckling inom SFI är angeläget för elevernas skull. Vad menar jag då med skolutveckling? Med skolutveckling menar jag att ge eleverna de verktygen de behöver för att bli litterata i vårt multimodala samhälle. De får en svenska som fungerar i nutiden. Även om många av oss med största sannolikhet skulle ha svårt att hantera ABC 80 som är gårdagens dator kan vi med största sannolikhet hantera dagens datorer. Vi lever i nutiden och vi utvecklas och det gör även sfi. När vi har ett elevfokus och ett fokus på nutiden då sker skolutveckling på riktigt.

När det gäller digitala verktyg och digitala läromedel har jag sett ett otroligt snabbt och effektivt resultat i språkinlärningen. Jag byggde upp en metod som jag även nu publicerat som läromedel som bygger på ord, text, prosodi, samtal, skrivande, hörförståelse och grammatik.  Eleverna lär sig förvånansvärt effektivt och kommer ihåg mycket enligt denna heldigitala metod. Allt i en inkluderande och i en diskuterande atmosfär. Till läromedlet finns även planeringar som ingår i materialet. Vi använder blogg till läromedlet som jag skrivit och bloggen är öppen för alla. Läromedlet är utgivet av Digilär.

Tack för uppmärksamheten! Vi ses på internet!

13343102_515479815323109_883761018268697990_n

DSC01539 Anna-Karin

Anna-Karin Bengtsson lärare i svenska som andraspråk och sfi, blivande specialpedagog, läromedelsförfattare, föreläsare, samt ägare av Anna-Karins AB