Det utvidgade kollegiet

Vi skulle vilja slå ett slag för det utvidgade kollegiet, för glädjen i att hitta kollegor utanför sin egen arbetsplats som hjälper en att komma framåt, som man kan bolla idéer, utmaningar och utveckling med.   

Vi heter Josefin Barkelius och Thea Almbacke och arbetar båda som SFI-lärare, i Botkyrka respektive Säffle. Vi “fann varandra” 2013 i samband med att vi båda fick i uppdrag att på respektive arbetsplats ingå i Skolverksfinansierade projekt som handlade om hur man kunde arbeta med flippat klassrum på SFI.  Vår första kontakt knöts via en Facebookgrupp och det ledde vidare till en träff i Botkyrka där vi tillsammans med flera kollegor borrade in oss i flippat ur olika perspektiv. Kontakten har vi hållit efter det. Vi har fortsatt med att bolla frågor av olika slag med varandra, och lekt med tankar kring olika idéer om samarbete. Nu, tre år senare, var det dags för en träff i verkligheten igen. Säffle Lärcenter åkte till Stockholm med tio lärare och en skolledare för att delta på SFI i fokus. I samband med det gjordes ett besök på Botkyrka vuxenutbildning i Tumba. Ett antal olika träffar i olika konstellationer blev det under dagen, med lärare från olika studievägar samt grundläggande vuxenutbildning. Några av de frågor som diskuterades var prövningar – hur hanterar vi dem? Nationella prov – vilka rutiner har vi kring dessa? Ökad flexibilitet – på vilket sätt? En fråga i fokus denna gång  var också Google Suites for Education (f.d. GAFE). Botkyrka har precis påbörjat ett pilotprojekt för att testa det i delar av sin verksamhet. Säffle Lärcenter har här hunnit få betydligt mer erfarenhet som de gärna delar med sig av. Att vi båda kommer jobba i Google framöver ökar också våra möjligheter till ett mer vardagligt samarbete med utbyte av arbetsmaterial, planeringar, temainnehåll och matriser. Dessutom är ju förutsättningarna till ett utvidgat samarbete oerhört fördelaktiga i och med att vi kan dela dokument med varandra och jobba fram uppgifter tillsammans i ett gemensamt dokument trots det geografiska avståndet oss emellan.

Något vi ytterligare kan konstatera utifrån våra möten är att vilka elevvolymer en verksamhet har att hantera, eller storleken på kommunen, har inte så stor betydelse när det gäller erfarenhetsutbytet. Det finns ändå mycket som förenar och vi lär av varandra, även om Botkyrka och Säffle sett till exempelvis elevantalet skiljer sig åt rejält. Våra utmaningar är i grunden ganska lika och vi brottas med liknande frågeställningar och utmaningar. Att ta hjälp av varandra för att komma framåt och för att skapa nya tankebanor är oerhört inspirerande och roligt. Det är i möten med varandra som nya idéer föds och kreativiteten tar fart.

Att hitta kollegor runt om i landet att byta erfarenheter med är inte svårt idag med den öppenhet som finns via sociala medier. Att även besöka varandras verksamheter är något som är väl värt tiden då det öppnar upp för nya tankar, idéer och lösningar. Ytterligare ett tips är att se till att försöka få med sig en skolledare vid dessa besöken så att även de är “med på banan” och hör samma saker. Utveckling och förändringsarbete är så mycket lättare om man har stöd från sin rektor. Men oavsett vilket så är man aldrig längre än några knapptryckningar bort från att vara en del av en kompetent, kreativ och utvidgad lärargrupp. Vi vill uppmana våra kollegor runt om i landet att ta alla möjligheter som finns till att vara en aktiv del av det utvidgade kollegiet och dra nytta av varandra. Man vinner så enormt mycket på att gå utanför den egna verksamheten och låta sig inspireras och själv inspirera andra. Vårt samarbete kommer med all säkerhet fortsätta och vi ser fram emot att kunna ses i Säffle nästa gång.

Sagan om en lärare

Det var en gång en nyexaminerad, oerfaren lärare. Läraren var full av engagemang och glädje när hon satte igång sin undervisning med vuxna elever på sfi. Läraren läste högt, förklarade, vände och vred på texten, ställde frågor och sen bad eleverna skriva sina egna texter. Men eleverna lyckades inte. Eleverna skrev inte tillräckligt bra texter, vissa till och med ingenting, ingenting. Läraren fick tänka om, fundera, experimentera och pröva på nytt.

Sen läste läraren en bok. Boken handlade om genrepedagogik och cirkelmodellen. Då fick läraren en ahaa-upplevelse! Hon började arbeta på annat sätt, ändrade sina metoder, planerade sin undervisning noggrannare, började stötta sina elever mycket mer. Och det började ge mer resultat. Mycket, mycket, mycket mer. Eleverna lyckades. Läraren blev nöjdare och började älska sitt arbete ännu mer.

Denna lärare heter Tiia Ojala, alltså jag. Men vad är cirkelmodellen?

Cirkelmodellen utgår från fyra olika faser och ger dig som lärare mycket stöd i din planering av undervisning:

Genrepedagogikens cirkelmodell

Fas fyra är elevernas individuella skrivande. Om jag alltså vill att eleverna ska skriva en text måste jag arbeta med tre faser innan. Innan jag lärde mig om cirkelmodellen gick det för fort för min del, jag hastade mig framåt, många elever misslyckades.

I fas 1 arbetar jag med att skapa förförståelse. Jag utgår ifrån att mina elever har kunskaper med sig. Därför måste jag fråga först hur de tänker kring ett ord/begrepp, vad de vet om ämnet och vilka tankar de har om det kommande ämnet. I fas 1 kan vi göra en utflykt, göra något praktiskt som stöttar förståelsen av en text, vi tittar på korta filmer, går igenom viktiga ord eller samtalar begrepp med hjälp av en tankekarta. Fas 1 kan ta lång tid men det är värt det. Allt du gör under fas 1 stöttar elevernas förståelse av text i fas 2.

I fas 2 arbetar vi med en modelltext eller flera texter som oftast liknar varandra och är samma typ av text/genre. Vi högläser med varandra, ställer frågor, reder ut oklarheter. Vi sammanfattar texten, jämför med andra texter, gör textkopplingar. Framför allt samtalar vi mycket kring ämnet och texten samt tränar struktur och språkliga mål för texten.

I fas 3 skriver vi en gemensam text. Denna fas kräver att läraren vågar släppa fritt. Eleverna ska stå för innehållet, läraren styr med frågor så att formen blir rätt. I denna fas skriver vi en text som liknar texten i fas 2. Det kan handla om samma ämne, men oftast tar jag ett annat ämne men behåller genren.

Grattis! Nu har vi gått igenom alla tre faser och eleverna är redo att skriva sina egna texter. Men det är viktigt att ge en stöttande skrivmall till eleverna, gärna med stödord. Så här kan exempelvis en skrivmall till en argumenterande text se ut:

 

Skrivmall för argumenterande text

 

Sist vill jag avsluta med några boktips!

  • Pauline Gibbons: Stärk språket, stärk lärandet. 2016.
  • Pauline Gibbons: Lyft språket, lyft tänkandet. 2013.
  • Britt Johansson och Annika Sandell Ring: Låt språket bära. 2015.
  • Tiia Ojala: Mötet med nyanlända. 2016.

Ha en lärorik undervisning med hjälp av cirkelmodellen!

 

Tiia Ojala

Tiia Ojala

Legitimerad lärare i svenska som andraspråk och tyska, läromedelsförfattare, föreläsare

 

@TiiaOjala

FB: SOKA-rummet

Blogg: multikultiskola.bloggspot.se

tiiaojala.se

Digitalisering och sfi

img_0180

På den sfi-skola där jag arbetar som IT-samordnare använder eleverna såväl bärbara datorer som iPads. Eleverna får även låna hem datorerna under sin studietid, ett s.k. en-till-en förfarande. Finns det ett självändamål i detta, frågar sig vän av ordning. Vilka är de eventuella fördelarna för eleverna med ett sådant ”system”?

När jag började arbeta på sfi 2008 så hade vi en datasal dit eleverna kom en eller två lektioner i veckan för att studera svenska på de stationära datorerna som fanns där. Tanken var att lärandet via multimediala program skulle komplettera lärandet i klassrummet. Idén om ett komplement, observera ordet komplement, till klassrummet finns fortfarande. Mängden webbsajter och appar för svensklärande har inte minskat, tvärtom. Det är som sagt onödigt att påpeka att det digitala lärandet aldrig kan ersätta en lärare. Och det är heller inte tanken. Det tror jag vi alla är eniga om.

Vår skola avvecklade datasalen för några år sedan, när laptoparna gjorde sitt inträde. Mitt arbete, som till en början hade bestått i att främst bemanna datasalen förändrades, och med tiden har mina arbetsuppgifter kommit att handla om utdelning av datorer, administrering av desamma, support, återtagande, ”omblåsning” (ominstallation) m.m. Det är ett krävande men också väldigt givande uppdrag. Det bästa är att se glädjen hos elever som får höra att de nu ska få rå om en alldeles ”egen” dator under sin studietid. De elever som studerar i alfabetiseringsgruppen använder iPad.

De bärbara datorerna såväl som paddorna används sedan till svenskstudier via program/webbsajter samt online-lexikon. Självklart använder eleverna datorn också för att chatta/skypa och söka information när de är hemma. Det uttalade syftet med att låna ut en dator är förstås som ett verktyg i studierna, men det går inte, och är inte önskvärt, att förbjuda annan användning, så länge den inte strider mot skolans regler, och samhällets lagar och bestämmelser. Det kompletterande digitala multimediala lärandet är en fördel ur pedagogisk synvinkel, men jag tror också att det finns vinster att hämta ur ett integrationsmässigt perspektiv.

Att bo i Sverige är lika med användarnamn och lösenord brukar jag ibland skoja med eleverna. Att vänja sig vid att starta och logga in i en dator är nödvändigt i inte minst arbetslivet. Det finns väldigt få jobb idag där en dator aldrig används. Nu låter det kanske som om alla våra elever är nybörjare på datorer. Det stämmer så klart inte. Variationen i dator-erfarenhet är stor, precis som hos oss som bott i Sverige hela vårt liv. Men jag tror att det är av oerhörd vikt att de som faktiskt inte är vana vid datorer, får komma igång med att använda dessa så snart som möjligt. Och helt rättvist är det inte att säga att det finns de som helt saknar datorvana. Mobiltelefoner idag är små datorer som inte står de ”riktiga” datorerna långt efter. Och smarta mobiltelefoner är det idag väldigt få som inte har, även bland våra elever.

Men det är viktigt att kunna använda olika typer av datorer i en verklighet som allt mer utspelar sig digitalt. Därför brukar jag vara inne i några klasser och ha enklare data”kurser” med eleverna. Tyvärr räcker tiden inte till för att vara i alla klasser, men det vi gör är ofta en kombination av svensklärande och datorhantering. T.ex. får eleverna skriva av en text i Word och sedan lägga in en bild i texten. Vi avslutar sedan med att alla får spara dokumentet i datorn. På det sättet blir eleverna snabbare på att skriva på tangentbordet, kan hitta och förstå hur olika tecken skrivs (@ är ett exempel), samt får en grundläggande förståelse för hur filstrukturen i en dator fungerar, när de kan spara och sedan öppna ett tidigare dokument. Ibland lägger jag också in fel i texten och uppmanar eleverna att hitta felen. Och ordbehandlingsprogram är bra i den aspekten att de indikerar fel på ett lättförståeligt och tydligt sätt.

Men även datakurser icke inräknat ”tvingas” eleverna logga in till såväl Windows som till olika sajter där de studerar svenska. Det innebär att inloggning är något som eleverna blir bekanta med i vilket fall.

Avslutningsvis är användande av datorer och surfplattor något som förhoppningsvis hjälper såväl med studierna, vilket är tanken, men också låter eleverna vänja sig vid hantering av digital teknik. Att ha en-till-en hos oss på sfi innebär mycket arbete i min roll, men det är tacksamt och roligt att se den glädje som det ger eleverna, förutom den nytta som jag är övertygad om finns i att tidigt i det nya landet få bekanta sig med och hantera en dator. Samhällsvinsten? Jag är övertygad om att den kommer när eleverna kommer ut i arbetslivet, och redan är bekanta med IT i någon mån.

Conny Forsström

IT-samordnare

Viva komvux/sfi

Umeå

 

Flexibelt så det förslår – fortsättning!

Det finns knappast någon annan skolform som är så flexibel som just sfi och den sfi-verksamhet som jag är en del av i Eskilstuna kommun är ett ypperligt exempel på det. För att uttrycka det med Lillemor Perssons ord från hennes blogginlägg den 2 september: Vi är flexibla så det förslår! Mitt blogginlägg är således en fortsättning på hennes. 

Sfi i Eskilstuna
Sfi-huset i Eskilstuna

På Sfi i Eskilstuna kommun har vi mer än tolv hundra elever inskrivna i kurser som ges antingen på förmiddagen eller eftermiddagen eller, för de som vill kombinera heltidsarbete/praktik och sfi-studier, på kvällstid. Men vi har också alltid haft olika lösningar för deltagare som arbetar/praktiserar deltid och vill även studera på dagtid.

Tidigare löste vi deltagarnas individuella behov av oregelbundna studietider med att erbjuda dem individuellt upplagda studier i en på dagtid bemannad studiehall. Från och med augusti i år genomgår dock den delen av vår verksamhet en betydande uppdatering, bl a genom att använda sig mer av vår digitala lärplattform och olika webbaserade verktyg. Eftersom målet är att vara än mer flexibel gentemot deltagare som både arbetar/har praktik och studerar och eftersom studierna tack vare modern teknik inte behöver vara knutna till ett visst rum under en viss tid på samma sätt som tidigare, har vi tagit bort benämningen studiehall och infört den mer talande benämningen flexen (läs mer här).

När det gäller akademiker och ett snabbspår genom sfi för dem, har vi haft den i ett par års tid. Den sfi- verksamheten är en del av Komvux. Förresten faller hela sfi i Eskilstuna under Komvux gemensamma organisation, det har det gjort i många år. Så samarbete och kontakter mellan sfi och grundläggande komvuxutbildningar är inte något nytt hos oss.

Innan vi placerar en elev på en kurs, görs en noggrann kartläggning. Deltagaren genomgår en fem veckor lång introduktionskurs, på den nivå som bestäms utifrån deltagarens skolbakgrund (kortutbildade för sig, normal- och högutbildade för sig). Varje elev får en individuell studieplan upprättad. Efter introduktionskursen börjar eleven på ”sin” kurs på ”sin” studieväg. Deltagare som inte har någon skolbakgrund och som är i behov av alfabetisering går direkt till en alfabetiseringskurs – detta i syfte att effektivisera deras sfi-studier.

Det skulle aldrig falla oss in att blanda deltagare från olika studievägar i samma grupp. Helt otänkbart. Därför blandar vi absolut inte deltagare från studieväg 1 som läser på C-nivå med deltagare från studieväg 2 som läser samma kurs. Vi är måna om att anpassa pedagogik, arbetssätt och material utifrån deltagarnas skolbakgrund och förutsättningar och vi vet att skolbakgrund från hemlandet är en viktig faktor att ta hänsyn till när vi skapar grupper. Alla ska nå samma kursmål men vägen dit är olika för deltagare från olika studievägar.

I vår strävan att nivå- och pedagogikanpassa vår undervisning (och i förlängningen effektivisera elevernas lärande och därmed öka antalet individer som lämnar sfi med godkända betyg) har vi för två år sedan gjort något relativt radikalt på A-nivå på studieväg 1. Deltagare som har en viss skolgång med sig från hemlandet och läser och skriver på modersmålet har vi separerat från deltagare som inte har någon skolbakgrund alls och följaktligen varken läser eller skriver ens på modersmålet. Det var jag som fick äran och utmaningen att utveckla pedagogiken i den då nya gruppen (Alfa2/A döpte vi den lokalt till), med målet att göra det möjligt för eleverna att klara A-kursens krav på sina egna, specifika villkor. Bland annat läggs en stor vikt vid fortsatt intensiv läs- och skrivinlärning, studieteknik och strategier för lärande. Det funkar!

Efter att flera elever har klarat A-nivå tack vare vårt anpassade arbetssätt i Alfa2-gruppen, uppstod förstås behovet att göra något liknande på B-nivå på studieväg 1. Sagt och gjort, så numera har vi även en så kallad B-alfagrupp. Alfabetisering fortsätter alltså även på B-nivå, vilket gynnar eleverna och ökar deras chanser att nå målen för kurs B. Och det är övervägande elever som tidigare – dvs innan vi införde ett separat alfa-spår på studieväg 1 – fallit bort redan under A-kursen eftersom de missgynnades i en blandad grupp. Forskningen säger tydligt att när det gäller alfabetisering och latinisering, är det stor skillnad mellan deltagare som har gått så lite som ett år i skolan och deltagare som inte har gått i skolan alls. Det är den aspekten som vi med vårt arbetssätt tar hänsyn till. Vårt mål på sikt är 50% godkända alfa-elever på B-nivå. Det är fullt möjligt, tycker vi. Hur undervisningen och pedagogiken på alfa-spåret (dvs kurserna Alfa1, Alfa 2/A och B-alfa som vi lokalt kallar dem) ser ut hör inte hemma i just det här blogginlägget, utan i ett annat i så fall. Men en sak kan jag säga i alla fall: Det är webbaserat lärande, formativa arbetssätt och vardagsrelevans när det gäller material och innehåll som är tydliga framgångsfaktorer på alfa-spåret.

Jag skulle kunna göra det här blogginlägget hur långt som helst. Jag skulle kunna berätta ingående om kollegor som arbetar framgångsrikt med suggestopedi på studieväg 2, vilket är en metod som särskilt främjar deltagarnas muntliga förmåga. Jag skulle också kunna skriva om läs-, skriv- och uttalsstöd som erbjuds elever med särskilda behov och som leds av två på området mycket skickliga pedagoger. Jag skulle också kunna berätta om att vi arbetar med sång och att flera klasser samlas en gång i veckan för körsång. Vi sjunger efter boken Sjung och träna svenska som mina kollegor Helena Bogren och Karin Sundström är författare till. Jag skulle kunna berätta om genrepedagogisk undervisning som aktivt bedrivs av flera lärare på vår skola inklusive undertecknad, en metod som kollegorna Susanne Södergren, Helena Bogren och Karin Sundström har utvecklat till den grad att deras tankar och material har blivit läromedel för B-, C- och D-nivå och används på sfi-utbildningar i hela landet (Skriva B, Skriva C, Skriva D). Jag skulle också kunna berätta om hur vi använder (eller använde, för nu är det lärplattformen som gäller) bloggar i sfi-undervisningen (t.ex. här, här eller här) och lärplattform och hur flertalet av oss lärare flippar klassrummet på olika sätt (t.ex. här, här och här). Jag skulle kunna berätta om boken Välkomna hit som bl a Migrationsverket använder och som kollegan Josephine A Andersson är medförfattare till. Jag skulle kunna berätta om kompetensen på området alfabetisering, ett område där jag har bidragit med handboken Webbaserad alfabetisering och kollegan Camilla Nilsson med en nyutgiven lärobok för kurs A (Språkvägen A). Allt det här skulle jag kunna berätta om men som tur är vill några ur gänget själva blogga om sina framgångsrika arbetssätt här på sfi-bloggen. Det gör mig glad och stolt. Vi är alltid med där det händer saker.

På sfi i Eskilstuna är vi flexibla, idérika och kompetenta. Vi arbetar utifrån forskning och beprövad erfarenhet och tar till oss nya metoder och utvecklar nya arbetssätt i samklang med samtidens höga krav på bl.a. digital kompetens. Allt för att göra deltagarnas väg till egen försörjning så effektiv och kort som möjligt, naturligtvis utan att tumma på varken undervisningskvalitet, pedagogik eller krav på individualisering.

Alla politiker som påstår att sfi generellt är en stelbent, gammaldags och ineffektiv skolform är mer än välkomna på studiebesök. Slutligen tycker jag också att sfi skulle gynnas av att behandlas och betraktas som den skolform den är, i stället för som en sysselsättningsåtgärd underordnad Arbetsförmedlingen. Min känsla är att politikerna i allmänhet tenderar att göra det senare. Sfi är en skolform – med egen kursplan, betygskriterier, nationella prov och krav på behöriga lärare! Vi sysslar med andraspråksundervisning och kompetenskrävande läs- och skrivinlärning. Vi är underordnade Skolverket, inte Arbetsförmedlingen eller kommunens socialtjänst.

Många kunskaper och färdigheter i dagens samhälle betraktas genom livslångt-lärande-linsen men när det gäller andraspråksinlärning (för att inte tala om läs- och skrivinlärning på ett andraspråk i vuxen ålder), ska det ske under en tidsmässigt mycket begränsad period (här är mitt tips till politikerna att läsa in sig på grundläggande forskning i ämnet för att förstå vad vi dagligen har att brottas med).

När det gäller sfi, är det enligt min åsikt politikerna som inte är särskilt flexibla och som har fastnat i sin bild av sfi hämtad från 80-talet. Ungefär så. Det är sorgligt, för deras felaktiga bild blir lätt allmänt gods. Vi kanske ska föreslå införande av obligatorisk sfi-prao för våra politiker?

Läs gärna också vad en av våra sfi-elever tycker om sitt sfi: ”Sfi is good for me”.

Ivana Eklund

Ivana Eklund, sfi-lärare (stv 1) på Komvux/sfi i Eskilstuna kommun

Skapa intresse för datorstött lärande ? ?

Jag arbetar som SFI-ärare i Eskilstuna, just nu i en nystartad flex. Flexen betyder att de elever som har arbete eller fått praktik kan flexa med deras egna arbetstider som det passar just dem. Så jag får verkligen arbeta på alla nivåer och det är så lärorikt! Alla nivåer från A-D och alla studievägar…..

macbook-606763__340

Tack för all respons på mitt förra inlägg. Det ger kraft och ork till att fortsätta. Det är också väldigt intressant och lärorikt att läsa andras inlägg. Det ger så mycket andra perspektiv, tankar och framför allt idéer. Det är några stycken som efterfrågar hur jag/vi får våra elever att gå in på olika lärplattformar, hemma. Det är inte så lätt och krävs en hel del engagemang och envishet (svett, blod och tårar :)).

Jag kan heller inte svara på hur andra lärplattformar fungerar då jag bara använt its learning. Its learning har varit och är fortfarande, i mitt tycke, ganska omständligt att använda. Förhoppningsvis ska det bli mer användarvänligt med tiden. De säger att de arbetar på det. Framför allt är det svårarbetat pga av alla steg innan man kommer dit man vill, som att lägga ut filmer, länkar etc. Från elevens perspektiv blir det krångligt att logga in hemifrån. De hamnar på fel sidor etc och då ger de upp.  Det är för många steg i its learning, både som lärare och elev att jobba med, enligt mig.  

Det är några av orsakerna till att jag samtidigt arbetar med en öppen blogg, sfimedangelica.wordpress.com. Det är lite mer jobb att ha en öppen blogg parallellt med its  men jag tänker att det lönar sig i längden. Det har också visat sig på C-kursen, att eleverna får en ökad förståelse av vad som förväntas av dem. Det verkar som om  eleverna har lärt sig mer hur det fungerar och sen lär de sig av varandra. De samarbetar verkligen med att lära av varandra och de har blivit mer intresserade av hur det fungerar digitalt. Väldigt roligt att se hur de upptäcker tekniken. Många av eleverna tror att de kan så mycket för att de vet hur man googlar eller skickar sms men med tiden upptäcker de hur mycket som man faktiskt kan göra och LÄRA sig med hjälp av Internet.

Jag tycker att det är lättare få eleverna att gå in på den öppna bloggen då det bara är att googla sig fram till den. Den öppna bloggen är ju inte låst så för eleverna blir det lättare att arbeta hemifrån. När jag tex har diktamen så läser jag in den på appen Tellagami, med texten i bakgrunden, https://youtu.be/JX9Zh05I3og och eleverna tränar hemma och resultaten har blivit över förväntan. 🙂 Jo, jag vet att de tränar in, men jag ser det som ett led i deras skrivande. Jag har tillsammans med eleverna en genomgång i skrivregler etc, om hur vi ska skriva innan de tränar och efteråt går jag och eleverna igenom de vanligaste “felen” i texten.

Det är också lättare att få A-elever att använda den öppna bloggen. Man får “tjata” lite på lektionerna men det har gått lättare, vilket jag tycker är roligt att uppleva. Nu vill jag också passa på att slå ett slag för Qr-koden A-eleverna tycker det är “magic” och använder qr-reader hemma. Den appen har jag lagt in i temahäftena eller i diktamentexterna. Jag har fått mycket positiv respons från elever som minns det vi gått igenom både på C- och D-kursen.

qr-kod

Så våga använd både blogg, appar samt lärplattformar och tänk på att när du och jag väl fått lektionerna digitalt så ligger de där och vi kan använda dem om och om igen. För elever och oss lärare. Enklare i längden!?

 

 

Vad är det som händer när vi läser en text?

Följ med på en lektion i min D-kurs på sfi i Norrköping. Vi läser ofta texter tillsammans. Vad lär vi oss på det?

20160907_143929

Helhet

Först läser jag texten högt (eller så lyssnar vi på inspelningen om det finns en sådan). Jag gör vad jag kan för att ge texten liv och läsa med viss dramatik så att det blir tydligare vad den handlar om. Den här förmiddagen läser vi en ”klintbergare” om en dam som går på café, slår sig ner vid samma bord som en främling, äter upp en mazarin i tron att det är hennes egen, och går hem och hittar sin mazarin i shoppingkassen. Jag försöker läsa tydligt så att eleverna ska uppfatta det pinsamma i situationen, men ingen skrattar.

Ord

Då samlar vi på ord. Eleverna får föreslå ord som de tycker är svåra eller som de vill att vi pratar om. Orden hamnar på tavlan, och jag brukar kommentera efter en stund vilka som jag tycker att de särskilt ska lägga på minnet. Då rensar jag bort sådant som behövde förklaras i stunden men som jag inte tycker att de behöver kämpa med att lära sig (mazarin till exempel). Ord som kasse, njuta, stirra, avstå och anklagande blir kvar.

Uttryck

När eleverna får föreslå kommer det mest upp enskilda ord. Jag försöker komplettera genom att plocka lite längre uttryck. Ord hör ihop, och i den här texten fanns i lugn och ro, ta en tugga, nu var de kvitt och väl hemma. Ett och ett kan de slå upp ord i lexikon, men jag kan visa på uttryck och idiom som de inte hittar annars.

Högläsning

Ordgenomgången tenderar att bli ganska lång, mest för att jag glömmer tid och rum och kastar mig ut i utvikningar och härledningar när jag blir inspirerad. Men ett sätt att komma tillbaka till nuet är att läsa texten igen, och nu är det elevernas tur. En i taget får läsa, oftast i turordning som de sitter. Då får alla vara med, även de som inte så ofta räcker upp handen. Vid denna andra genomläsning hittar både eleverna och jag fler ord som vi behöver prata om, och jag får tillfälle att hjälpa till med uttalet. Att uttala texten man nyss hört är inte så lätt som det verkar.

Läsa mellan raderna

Men när händer det där magiska då, när texten får liv och aha-upplevelserna dyker upp? Det vet man inte innan. Det sker oftast i samspelet mellan eleverna, när någon förstår en sak och fäller en kommentar som plötsligt får någon att göra en ny koppling. Själva poängen i den här texten finns mellan raderna, när man förstår hur pinsam hela situationen på caféet har varit, hur anklagande damen har tittat på mannen vars mazarin hon just har satt i sig. Den här förmiddagen händer det snabbt, innan jag hinner börja ge ledtrådar har förståelsen spridit sig i klassrummet. Nyckeln finns i orden glider och demonstrativt, tycker eleverna. (På slutet av texten hittar kvinnan mazarinen som ”hade glidit ner i kassen.”) Nu äger vi något tillsammans. Vi har en humoristisk historia som vi skrattar åt, vi har ett antal nya ord och uttryck värda att lägga på minnet, och vi har en gemensam erfarenhet av att tolka text. Det mesta av detta hade inte hänt om alla suttit tysta och läst på egen hand. Alla är trötta men nöjda, och lektionen är slut.

 

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Karin Vieweg Lantz, Sfi-lärare i Norrköping, kurs C och D

karin.vieweglantz@edu.norrkoping.se

Det moderna sfi i nutiden

Samhället utvecklas och det gör även datorerna, datoranvändningen och sfi. När jag själv gick i skolan då var ABC 80 en riktig fluga. Idag är det inte många som känner till de gamla datorerna. Samhället utvecklas och med det utvecklas även vi som privatpersoner men även datorerna. Skolan och sfi står mitt i det samhället som utvecklas till att bli allt mer multimodalt. Sfi-eleverna kan mycket om internet och använder ofta sociala medier för att hålla kontakt med släktingarna i sitt hemland. Då blir det oftast naturligt att skriva sms till läraren på svenska. Eleverna lär sig att skriva till mig och till varandra på svenska på Facebook eftersom de kan skriva där på sitt modersmål. Språk är socialt och i det sociala sammanhanget lär sig våra sfi-elever svenska. Det kan vara olika sociala sammanhang för olika elever men resultatet blir det samma. Det resulterar i ett språk som fungerar i vardagen.

Dagens sfi-elever kan hantera de flesta digitala verktygen enligt min erfarenhet. När vi använt blogg och digitala hjälpmedel då har eleverna varit med på noterna ganska omgående även elever som är runt 60 år. Hur har det varit med sfi-lärarna? Har de varit med noterna? Har det funnits ett elevperspektiv? För som jag tänker handlar digitalisering på sfi om en elevaktivitet och ett elevfokus som gör att elevernas egen språkutveckling kommer i fokus. Fokuset flyttas från mig som lärare till elevens språkutveckling och det skapas motivation och delaktighet. När vi arbetat så har jag fått många fina ord av mina sfi-elever. De fina orden från kollegorna har jag fått mer av under den senare tiden men det är inget jag eftersträvat direkt. Eleverna är i fokus och när de lär sig svenska då blir jag glad.

Skolutveckling inom SFI är angeläget för elevernas skull. Vad menar jag då med skolutveckling? Med skolutveckling menar jag att ge eleverna de verktygen de behöver för att bli litterata i vårt multimodala samhälle. De får en svenska som fungerar i nutiden. Även om många av oss med största sannolikhet skulle ha svårt att hantera ABC 80 som är gårdagens dator kan vi med största sannolikhet hantera dagens datorer. Vi lever i nutiden och vi utvecklas och det gör även sfi. När vi har ett elevfokus och ett fokus på nutiden då sker skolutveckling på riktigt.

När det gäller digitala verktyg och digitala läromedel har jag sett ett otroligt snabbt och effektivt resultat i språkinlärningen. Jag byggde upp en metod som jag även nu publicerat som läromedel som bygger på ord, text, prosodi, samtal, skrivande, hörförståelse och grammatik.  Eleverna lär sig förvånansvärt effektivt och kommer ihåg mycket enligt denna heldigitala metod. Allt i en inkluderande och i en diskuterande atmosfär. Till läromedlet finns även planeringar som ingår i materialet. Vi använder blogg till läromedlet som jag skrivit och bloggen är öppen för alla. Läromedlet är utgivet av Digilär.

Tack för uppmärksamheten! Vi ses på internet!

13343102_515479815323109_883761018268697990_n

DSC01539 Anna-Karin

Anna-Karin Bengtsson lärare i svenska som andraspråk och sfi, blivande specialpedagog, läromedelsförfattare, föreläsare, samt ägare av Anna-Karins AB