Elevaktiv diktamen

Elevaktiv diktamen

Jag heter Anita Pihl och jobbar på Sfi i Eskilstuna kommun. Jag har en 2C-kurs, dvs elever som har kommit en liten bit på vägen i svenska språket och har 8-12 års utbildning från hemlandet. Jag har ett härligt gäng arbetskamrater runt omkring mig, och jag trivs alldeles utmärkt med mitt jobb. För ungefär fyra år sedan kom jag från grundskolan hit, och har inte ångrat mig en sekund, även om jag saknar barnen ibland…

Det jag haft förmånen att göra under mina år på Sfi, är att utveckla mitt intresse för IKT, genom att med stor nyfikenhet utforska olika appar och webbaserade verktyg som kan användas på olika sätt i undervisningen. Jag använder ipads och datorer samt lärplattformen itslearning i min undervisning.

Jag har under alla år på Sfi tyckt att skrivandet hos eleverna är svårt att få till på ett bra sätt. Jag brukar jobba enligt genremodellen, och jag utgår ifrån böckerna som mina kollegor har skrivit om genrepedagogik: “Att skriva på Sfi – B,C,D” och jag har också gjort ett antal skrivfilmer utifrån dessa böcker, vilka jag “flippar” med i samband med skrivträningen. Jag brukar också jobba med diktamen, och hur jag gjorde det nu senast tänkte jag skriva om här.

Mina elever älskar att ha diktamen, och jag tycker att det är bra att eleverna skriver mycket, på olika sätt, i olika genre och allting, men just diktamen tycker jag kan vara ganska tråkigt. Även om den handlar om det tema vi håller på med och vi går igenom den tillsammans, så tycker jag att det är slöseri med tid vid “förhöret” när jag står och läser en hel text, sakta och två gånger, medan eleverna säger “Vad sa du?” “Kan du läsa bara en gång till?” “Jag hörde inte…”
Därför ville jag testa att göra på ett annat och mer elevaktivt sätt.

När jag undervisar försöker jag tänka på att eleverna ska vara så aktiva som möjligt. Jag tycker visserligen om att prata mycket, men tanken är ju att eleverna ska vara de som är mest aktiva och jag funderade lite på hur jag skulle få dem aktiva under arbetet med en diktamen.

Då vi de senaste veckorna har haft tema familjen och då hbtq-frågor dessutom lyfts fram under hösten i Eskilstuna, tänkte jag att “Olika familjer i Sverige” kunde bli en bra diktamenstext. Jag skrev en text om Sveriges olika familjekonstellationer på en nivå som jag tyckte var lämplig att utgå ifrån i diskussioner med eleverna. Därefter la jag upp arbetet så här:

Mål

• aktiva elever med “språket i luften”
• förståelse för hur olika familjer i Sverige kan se ut
• att ha ett ordförråd för att kunna samtala om temat
• att kunna skriva en text om olika familjer i Sverige
• att få träna på att samarbeta och ta ansvar i en grupp

Förförståelse

Jag gjorde en film om texten där jag läser och förklarar ord och uttryck med hjälp av bilder och la den på itslearning. Eleverna kunde på så sätt titta och lyssna på den innan vi började tillsammans i klassen.

Textbearbetning

Efter några dagar fick de “hela filmen” på papper och med en qr-kod till. Här kan du se hur det såg ut. Då eleverna nu hade lite förförståelse för texten var det mycket lättare att läsa och diskutera den tillsammans, och de kunde hela tiden repetera med hjälp av filmen, när och om de ville.

I samband med genomången visade jag också eleverna ett antal bilder och meningar från texten som jag gjort övningar av i Bitsboard (app) och Quizlet (webb) Dessa övningar tränade vi på, både tillsammans och enskilt, med hjälp av iPads i klassrummet, men också i datasalen och, om de ville, hemma på itslearning. Ett vanligt gammalt hederligt memory med meningarna och bilderna gjorde att eleverna också pratade och diskuterade texten i grupper.
Därefter bestämde vi vilken dag de skulle skriva texten och bli “förhörda”.

Läsare

För att få eleverna mer aktiva i hela processen ville jag prova att ha elever som läsare vid förhöret av diktamen. De elever som kunde tänka sig att läsa ett stycke ur texten för sina kamrater och hålla i förhöret, fick anmäla sig. Det blev 4 elever som antog utmaningen och texten delades upp i 4 delar. Läsarnas uppgift blev sedan att bara fokusera på uttal och prosodi för att kunna läsa sitt textstycke så pass bra så att kamraterna kunde skriva. Därefter skulle gruppen med läsaren som ledare rätta sina texter tillsammans. På så sätt fick de aktivt diskutera texten med varandra och komma in på både ordföljd, stavning och verbformer.

diktamen-lasare-2

Springdiktamen

Springdiktamen brukar jag göra med eleverna, och av erfarenhet vet jag att det ofta blir “fuskdiktamen”. Det går ut på att texten delas upp i några stycken, i det här fallet tre, och eleverna arbetar i par. En elev är skrivare och en är springare. Varje par ska skriva en av delarna. Den som skriver sitter i klassrummet och springaren springer ut i korridoren för att läsa sitt stycke (som sitter på ett A3-papper på en vägg); några ord, en mening eller mer, för att sedan springa in till skrivaren och berätta så att denne skriver rätt. Springaren får inte skriva, utan måste prata. Detta ska göras utan telefoner och andra hjälpmedel, men det brukar alltid smyga in ändå. Jag tycker inte det gör så mycket, min tanke är att språket ska “vara i luften” och den här övningen är mest på lek. Det roliga är att springdiktamen oftast blir mer som ett motionspass och svetten t o m droppar hos en del. Dessutom blir det bra diskussioner om vad fuska betyder och innebär för dem. Att fuska kan ju faktiskt vara att lära sig av varandra, om det inte är ett prov förstås…

Parskrivning

Dagen efter springdiktamen var det dags för par-
skrivning. Samma par som på springdiktamen skulle nu, helt utan hjälpmedel, skriva en kort text om olika familjer i Sverige. Uppgiften var väldigt öppen då de vid det här laget hade jobbat med familjetemat 2-3 veckor, och då inte bara med diktamen. Här är några exempel på elevtexter.

Uppläsning

Som avrundning av diktamensarbetet läste jag deras texter och valde ut ett antal meningar som jag läste in och gjorde en qr-kod av. Dessa meningar fick de sedan lyssna på och träna uttal, de flesta via sina egna mobiler. Till sist fick de träna på att läsa sina texter för att avslutningsvis läsa upp för varandra i klassrummet.

Utvärdering

Som utvärdering av arbetet fick eleverna svara på en survey i Kahoot. Den visade mestadels positiva svar, och alla utom en kunde tänka sig att vara läsare nästa gång, vilket jag blev väldigt glad över!
Här ( om du har inloggning till kahoot) kan du se frågorna i utvärderingen.

Den här diktamen var tacksam och rolig att jobba med, och själva ämnet gav förstås upphov till många funderingar och diskussioner i gruppen. Jag tycker att det gick bra, även om man alltid hittar saker under arbetets gång som kan förbättras. Eleverna var väldigt aktiva, och jag tror att de fick med sig en hel del ord och ny kunskap om hur olika familjer kan se ut i Sverige.

Jag har också börjat fundera på ett annat sätt att göra diktamen elevaktiv, nämligen att göra på samma sätt fast precis tvärtom! Att börja med endast en ljudfil, där eleverna i par får lyssna och skriva, och sedan med hjälp av en ordlista rätta sig själva och skriva texten igen. Därefter gör de en film med text och bilder och spelar in sina egna röster efter att ha tränat uttal och prosodi tillsammans i klassen…Ja, vem vet, möjligheterna för att jobba med diktamen är förmodligen lika många som det finns Sfi-lärare.

Hur brukar du göra?

selfie-16

Anita Pihl, sfi-lärare och suggestopedilärare
på studieväg 2, Eskilstuna kommun

Studieteknik på sfi

ja-vi-kan

Klassens motto – föreslaget av en av eleverna.

Mitt namn är Anneli Lundqvist och jag jobbar på Birgittaskolans vuxenutbildning i Linköping. Vår skola är det kommunala alternativet i stadens sfi-utbud. Jag har jobbat med sfi sedan 1997 och de senaste fem åren har jag mestadels jobbat med distans-sfi.

Den här terminen är jag tillbaka i närkurs igen och det är otroligt roligt. Dynamiken i klassrummet är det jag har saknat mest under distansperioden. Gruppen jag har är en 1D och några av eleverna började sfi som analfabeter. Som det ser ut nu består den enbart av kvinnor vilket medför vissa fördelar och nackdelar. En av nackdelarna, som jag ser det, är att många kvinnor med kort skolbakgrund anser sig ha extremt lite tid för sina hemstudier. Eftersom de nu har nått D-nivå och målet är att de ska klara kursen och förmodligen fortsätta sina studier på grund-sva, kände jag att det var viktigt för oss att fokusera på studieteknik och attityder till studier.

Studieteknik är något som jag alltid har behandlat lite styvmoderligt i mina tidigare grupper. Antingen har eleverna haft en lång skolbakgrund och inga uppenbara problem med att studera hemma eller så har nivån varit så låg att vi inte har kunnat diskutera det mer ingående. Men nu har jag alltså elever som jag kan prata och diskutera med och som har ett stort behov av att få hjälp med att förflytta sig till nästa nivå både då det gäller själva språket, men även studierna. Det räcker inte med att göra det som de tidigare har gjort. De måste göra mer och/eller annorlunda. Med samma arbetsinsats och teknik som tidigare kommer det att ta för lång tid för dem att nå det mål som de har – D-testet.

Hur gör man då för att få elever att förstå hur man lär sig? Ja, jag vet inte om jag egentligen har något svar på det eftersom det, som sagt, är ett nytt sätt för mig att jobba. Men så här har jag planerat höstterminen. Jag träffar gruppen två gånger varje vecka, torsdagar och fredagar. På torsdagarna har jag en fast schemaposition då vi jobbar med studieteknik på olika sätt. Det handlar om diskussioner, ”föreläsningar”, övningar och olika typer av tester. Terminen har jag delat in i följande studietekniks-teman:

    • Hur lär jag mig svenska? – Vad/Hur gör du nu? Vad/Hur skulle du kunna göra? När gör du det? Hur hittar man mer/bättre tid? Tiden har varit en viktig punkt i våra diskussioner.
    • Lärstilar – Inte så mycket fokus på att bestämma vilken lärstil man har utan mer betoning på att det finns olika sätt att lära. Olika stilar som kan passa vid olika tillfällen, beroende på uppgift.
    • Ordinlärning – Vad menar man med att man ”kan” ett ord? Hur lär man sig ord?
    • Läsa på olika sätt – Den här punkten är kopplad till det genrepedagogiska arbetet i gruppen. Det handlar alltså både om att kunna läsa olika typer av texter men även att kunna skriva dem.

 

Eftersom kvinnorna i den här gruppen har svårt att hitta tid för studier hemma har jag också tänkt om när det gäller läxor. Jag försöker att flippa klassrummet mer och låta läxan bestå av att till exempel se ett Youtube-klipp. Ett annat mål med studietekniken är att väcka deras nyfikenhet för världen omkring dem och det försöker jag spegla i läxorna. De får exempelvis i uppgift att ta med sig ord och/eller uttryck som de har hört eller sett men som de inte förstår. De får tipsa varandra om tv-program/filmer som de har sett och även betygsätta dem. En annan typ av läxa kan vara att ta med sig en rubrik eller artikel som man kanske inte har läst eller som man inte förstår, men som har väckt nyfikenhet.

tv-program-d1c-1        tv-program-d1c-2

Som ni ser är mina elever väldigt positiva tv/film-kritiker.

 

Fungerar det här? Har mina elever lärt sig något? Är deras studieteknik bättre nu? Svaret just nu är: vet inte, kanske, njae. Det är oktober och vi har precis börjat så en utvärdering får nog vänta. Det jag tycker mig ha sett är att de har blivit mer medvetna om att det finns olika sätt att lära på och att man kan förändra och förbättra sina studievanor. Jag tycker mig också se en större nyfikenhet för det språk som de möter i vardagen.

Min förhoppning med detta blogginlägg är att jag får massor av tips från er därute i sfi-Sverige. Jag är övertygad om att ni sitter inne med fantastiska idéer om hur man ger sina elever en bättre studieteknik och hur man lockar fram en nyfikenhet för det svenska språket.

jag

Anneli Lundqvist

Sfi-lärare

Birgittaskolans vuxenutbildning, Linköping

anneli.lundqvist@linkoping.se

 

 

 

Digitalisering och sfi

img_0180

På den sfi-skola där jag arbetar som IT-samordnare använder eleverna såväl bärbara datorer som iPads. Eleverna får även låna hem datorerna under sin studietid, ett s.k. en-till-en förfarande. Finns det ett självändamål i detta, frågar sig vän av ordning. Vilka är de eventuella fördelarna för eleverna med ett sådant ”system”?

När jag började arbeta på sfi 2008 så hade vi en datasal dit eleverna kom en eller två lektioner i veckan för att studera svenska på de stationära datorerna som fanns där. Tanken var att lärandet via multimediala program skulle komplettera lärandet i klassrummet. Idén om ett komplement, observera ordet komplement, till klassrummet finns fortfarande. Mängden webbsajter och appar för svensklärande har inte minskat, tvärtom. Det är som sagt onödigt att påpeka att det digitala lärandet aldrig kan ersätta en lärare. Och det är heller inte tanken. Det tror jag vi alla är eniga om.

Vår skola avvecklade datasalen för några år sedan, när laptoparna gjorde sitt inträde. Mitt arbete, som till en början hade bestått i att främst bemanna datasalen förändrades, och med tiden har mina arbetsuppgifter kommit att handla om utdelning av datorer, administrering av desamma, support, återtagande, ”omblåsning” (ominstallation) m.m. Det är ett krävande men också väldigt givande uppdrag. Det bästa är att se glädjen hos elever som får höra att de nu ska få rå om en alldeles ”egen” dator under sin studietid. De elever som studerar i alfabetiseringsgruppen använder iPad.

De bärbara datorerna såväl som paddorna används sedan till svenskstudier via program/webbsajter samt online-lexikon. Självklart använder eleverna datorn också för att chatta/skypa och söka information när de är hemma. Det uttalade syftet med att låna ut en dator är förstås som ett verktyg i studierna, men det går inte, och är inte önskvärt, att förbjuda annan användning, så länge den inte strider mot skolans regler, och samhällets lagar och bestämmelser. Det kompletterande digitala multimediala lärandet är en fördel ur pedagogisk synvinkel, men jag tror också att det finns vinster att hämta ur ett integrationsmässigt perspektiv.

Att bo i Sverige är lika med användarnamn och lösenord brukar jag ibland skoja med eleverna. Att vänja sig vid att starta och logga in i en dator är nödvändigt i inte minst arbetslivet. Det finns väldigt få jobb idag där en dator aldrig används. Nu låter det kanske som om alla våra elever är nybörjare på datorer. Det stämmer så klart inte. Variationen i dator-erfarenhet är stor, precis som hos oss som bott i Sverige hela vårt liv. Men jag tror att det är av oerhörd vikt att de som faktiskt inte är vana vid datorer, får komma igång med att använda dessa så snart som möjligt. Och helt rättvist är det inte att säga att det finns de som helt saknar datorvana. Mobiltelefoner idag är små datorer som inte står de ”riktiga” datorerna långt efter. Och smarta mobiltelefoner är det idag väldigt få som inte har, även bland våra elever.

Men det är viktigt att kunna använda olika typer av datorer i en verklighet som allt mer utspelar sig digitalt. Därför brukar jag vara inne i några klasser och ha enklare data”kurser” med eleverna. Tyvärr räcker tiden inte till för att vara i alla klasser, men det vi gör är ofta en kombination av svensklärande och datorhantering. T.ex. får eleverna skriva av en text i Word och sedan lägga in en bild i texten. Vi avslutar sedan med att alla får spara dokumentet i datorn. På det sättet blir eleverna snabbare på att skriva på tangentbordet, kan hitta och förstå hur olika tecken skrivs (@ är ett exempel), samt får en grundläggande förståelse för hur filstrukturen i en dator fungerar, när de kan spara och sedan öppna ett tidigare dokument. Ibland lägger jag också in fel i texten och uppmanar eleverna att hitta felen. Och ordbehandlingsprogram är bra i den aspekten att de indikerar fel på ett lättförståeligt och tydligt sätt.

Men även datakurser icke inräknat ”tvingas” eleverna logga in till såväl Windows som till olika sajter där de studerar svenska. Det innebär att inloggning är något som eleverna blir bekanta med i vilket fall.

Avslutningsvis är användande av datorer och surfplattor något som förhoppningsvis hjälper såväl med studierna, vilket är tanken, men också låter eleverna vänja sig vid hantering av digital teknik. Att ha en-till-en hos oss på sfi innebär mycket arbete i min roll, men det är tacksamt och roligt att se den glädje som det ger eleverna, förutom den nytta som jag är övertygad om finns i att tidigt i det nya landet få bekanta sig med och hantera en dator. Samhällsvinsten? Jag är övertygad om att den kommer när eleverna kommer ut i arbetslivet, och redan är bekanta med IT i någon mån.

Conny Forsström

IT-samordnare

Viva komvux/sfi

Umeå

 

Läslust med e-böcker

Hur kan man utveckla läsförståelsen för vuxna andraspråkselever? Hur motiverar och inspirerar man eleverna till att själva läsa mycket svenska? Hur hittar man intressanta och relevanta texter till sin Sfi-undervisning?

Jag arbetar som lärare på Sfi i Sandviken vilket är en arbetsplats i konstant utveckling. Där jobbar jag tillsammans med ett gäng härliga människor som dagligen funderar över pedagogiska frågor, som exempelvis de ovan. Under de senaste åren har vi genomfört olika projekt och utvecklats mycket digitalt. Vi har bland annat köpt in lärplattor, startat upp bloggar i samtliga grupper och gjort egna undervisningsfilmer.

Jag har nöjet att undervisa en grupp elever från studieväg 2 som studerar kurs D. Just denna grupp har lärplattor 1:1, alltså eleverna får låna hem en lärplatta under sin tid på kursen. När alla har tillgång till en lärplatta kan man digitalisera undervisningen på olika sätt, vilket är roligt för både elever och lärare. Att jobba med läsutveckling utifrån e-böcker är exempel på ett lyckat arbetssätt som jag ska dela med mig av.

När jag i augusti träffade mina elever igen efter sommaren planerade jag en mjukstart av att jobba med e-böcker. Jag presenterade tre olika lättlästa böcker (Med livet som insats av Christina Wahldén, Fredag kväll av Per Alexandersson och Kärlek på biblioteket av Britt Engdal) och därefter fick eleverna välja den bok som intresserade dem mest och låna den till sin lärplatta. Dessa böcker går att låna både som e-bok och e-ljudbok vilket gör att eleverna både kan se och höra texten. Här behöver en del elever stöttning i hur man lånar en e-bok/e-ljudbok men min erfarenhet är att de flesta är väldigt kunniga och lär sig snabbt. Ibland behöver också någon av lärplattorna en uppdatering av något slag, så det är en bra idé att låta det ta den tid det tar för alla att komma igång. När alla elever hade lånat sin bok fick de tre veckor på sig att läsa den. Varje vecka gjorde vi en liten koll på hur det gick med läsningen. Sedan, efter tre veckor, genomförde vi boksamtal på lektionen. De elever som hade läst samma bok fick arbeta tillsammans och diskutera läsningen, med hjälp av stödfrågor. Till sist fick varje grupp presentera boken som de läst för övriga klassen, vilket också gav övriga elever nyttiga boktips. Det visade sig i slutet av månaden att många elever inte bara hade läst en av dessa valfria böcker, utan alla tre.

image003

Under september jobbade vi på ett annat sätt med e-böcker. Eftersom erfarenheterna från augusti visade att alla elever kunde låna böcker digitalt och att boksamtalen var framgångsrika fortsatte vi med att tillsammans låna samma bok. Den här gången lånade vi den lättlästa boken Prästen med blått hår av Martin Palmqvist. Även denna gång fanns möjlighet att låna både e-bok och e-ljudbok. Den första lektionen började vi med titta på bilden på bokens framsida samt titeln och diskuterade tillsammans vad boken kunde tänkas handla om. Därefter läste jag några kapitel högt i klassrummet samtidigt som eleverna följde med i texten. Med denna förförståelse fick eleverna sedan veckovis läxa att läsa ett större antal sidor. Varje tisdag under tre veckor hade vi sedan boksamtal under lektionen. Med utgångspunkt från Chambers öppna frågeställningar i boksamtal diskuterades innehållet i boken, språkliga utmaningar och kopplingar till egna erfarenheter. Det är inspirerande att vara i ett klassrum med aktiva elever som är involverade i givande diskussioner.

image005 image010

Man kan arbeta med e-böcker på många varierande sätt. Det finns lättlästa böcker på olika nivåer, beroende på vilken kurs du undervisar på Sfi. Som lärare kan du utifrån en e-bok jobba med många olika typer av språkliga moment förutom just läsning. Du kan bygga vidare med uppgifter i grammatiska strukturer, uttal, muntliga och skriftliga övningar för att bara nämna några.

Urvalet av lättlästa e-böcker för vuxna utökas hela tiden på biblioteken och även e-ljudböcker dyker allt oftare upp. Många av de böcker som jag har jobbat med på Sfi tar dessutom upp intressanta ämnen och under boksamtalen kommer ofta diskussioner om likabehandling in på olika sätt. Klassrummet blir levande, kreativt och språkutvecklande.

När jag hade mentorssamtal med en elev nyligen berättade han för mig att han vanligtvis har svårt att ta sig till biblioteket för att låna böcker, men att han nu läser böcker som aldrig förr tack vare möjligheten att låna böcker digitalt. Han visade mig en lista på de lättlästa böcker som han just hade läst och ville sedan ha fler tips på bra böcker. Läsglädjen är igång!

Här är några bloggar från Sfi Sandviken:

Kurs A, kurs B, kurs C, kurs D

img_3960

Pernilla Blom, lärare Sfi Sandviken, pernilla.blom@edu.sandviken.se

 

Flexibelt så det förslår – fortsättning!

Det finns knappast någon annan skolform som är så flexibel som just sfi och den sfi-verksamhet som jag är en del av i Eskilstuna kommun är ett ypperligt exempel på det. För att uttrycka det med Lillemor Perssons ord från hennes blogginlägg den 2 september: Vi är flexibla så det förslår! Mitt blogginlägg är således en fortsättning på hennes. 

Sfi i Eskilstuna
Sfi-huset i Eskilstuna

På Sfi i Eskilstuna kommun har vi mer än tolv hundra elever inskrivna i kurser som ges antingen på förmiddagen eller eftermiddagen eller, för de som vill kombinera heltidsarbete/praktik och sfi-studier, på kvällstid. Men vi har också alltid haft olika lösningar för deltagare som arbetar/praktiserar deltid och vill även studera på dagtid.

Tidigare löste vi deltagarnas individuella behov av oregelbundna studietider med att erbjuda dem individuellt upplagda studier i en på dagtid bemannad studiehall. Från och med augusti i år genomgår dock den delen av vår verksamhet en betydande uppdatering, bl a genom att använda sig mer av vår digitala lärplattform och olika webbaserade verktyg. Eftersom målet är att vara än mer flexibel gentemot deltagare som både arbetar/har praktik och studerar och eftersom studierna tack vare modern teknik inte behöver vara knutna till ett visst rum under en viss tid på samma sätt som tidigare, har vi tagit bort benämningen studiehall och infört den mer talande benämningen flexen (läs mer här).

När det gäller akademiker och ett snabbspår genom sfi för dem, har vi haft den i ett par års tid. Den sfi- verksamheten är en del av Komvux. Förresten faller hela sfi i Eskilstuna under Komvux gemensamma organisation, det har det gjort i många år. Så samarbete och kontakter mellan sfi och grundläggande komvuxutbildningar är inte något nytt hos oss.

Innan vi placerar en elev på en kurs, görs en noggrann kartläggning. Deltagaren genomgår en fem veckor lång introduktionskurs, på den nivå som bestäms utifrån deltagarens skolbakgrund (kortutbildade för sig, normal- och högutbildade för sig). Varje elev får en individuell studieplan upprättad. Efter introduktionskursen börjar eleven på ”sin” kurs på ”sin” studieväg. Deltagare som inte har någon skolbakgrund och som är i behov av alfabetisering går direkt till en alfabetiseringskurs – detta i syfte att effektivisera deras sfi-studier.

Det skulle aldrig falla oss in att blanda deltagare från olika studievägar i samma grupp. Helt otänkbart. Därför blandar vi absolut inte deltagare från studieväg 1 som läser på C-nivå med deltagare från studieväg 2 som läser samma kurs. Vi är måna om att anpassa pedagogik, arbetssätt och material utifrån deltagarnas skolbakgrund och förutsättningar och vi vet att skolbakgrund från hemlandet är en viktig faktor att ta hänsyn till när vi skapar grupper. Alla ska nå samma kursmål men vägen dit är olika för deltagare från olika studievägar.

I vår strävan att nivå- och pedagogikanpassa vår undervisning (och i förlängningen effektivisera elevernas lärande och därmed öka antalet individer som lämnar sfi med godkända betyg) har vi för två år sedan gjort något relativt radikalt på A-nivå på studieväg 1. Deltagare som har en viss skolgång med sig från hemlandet och läser och skriver på modersmålet har vi separerat från deltagare som inte har någon skolbakgrund alls och följaktligen varken läser eller skriver ens på modersmålet. Det var jag som fick äran och utmaningen att utveckla pedagogiken i den då nya gruppen (Alfa2/A döpte vi den lokalt till), med målet att göra det möjligt för eleverna att klara A-kursens krav på sina egna, specifika villkor. Bland annat läggs en stor vikt vid fortsatt intensiv läs- och skrivinlärning, studieteknik och strategier för lärande. Det funkar!

Efter att flera elever har klarat A-nivå tack vare vårt anpassade arbetssätt i Alfa2-gruppen, uppstod förstås behovet att göra något liknande på B-nivå på studieväg 1. Sagt och gjort, så numera har vi även en så kallad B-alfagrupp. Alfabetisering fortsätter alltså även på B-nivå, vilket gynnar eleverna och ökar deras chanser att nå målen för kurs B. Och det är övervägande elever som tidigare – dvs innan vi införde ett separat alfa-spår på studieväg 1 – fallit bort redan under A-kursen eftersom de missgynnades i en blandad grupp. Forskningen säger tydligt att när det gäller alfabetisering och latinisering, är det stor skillnad mellan deltagare som har gått så lite som ett år i skolan och deltagare som inte har gått i skolan alls. Det är den aspekten som vi med vårt arbetssätt tar hänsyn till. Vårt mål på sikt är 50% godkända alfa-elever på B-nivå. Det är fullt möjligt, tycker vi. Hur undervisningen och pedagogiken på alfa-spåret (dvs kurserna Alfa1, Alfa 2/A och B-alfa som vi lokalt kallar dem) ser ut hör inte hemma i just det här blogginlägget, utan i ett annat i så fall. Men en sak kan jag säga i alla fall: Det är webbaserat lärande, formativa arbetssätt och vardagsrelevans när det gäller material och innehåll som är tydliga framgångsfaktorer på alfa-spåret.

Jag skulle kunna göra det här blogginlägget hur långt som helst. Jag skulle kunna berätta ingående om kollegor som arbetar framgångsrikt med suggestopedi på studieväg 2, vilket är en metod som särskilt främjar deltagarnas muntliga förmåga. Jag skulle också kunna skriva om läs-, skriv- och uttalsstöd som erbjuds elever med särskilda behov och som leds av två på området mycket skickliga pedagoger. Jag skulle också kunna berätta om att vi arbetar med sång och att flera klasser samlas en gång i veckan för körsång. Vi sjunger efter boken Sjung och träna svenska som mina kollegor Helena Bogren och Karin Sundström är författare till. Jag skulle kunna berätta om genrepedagogisk undervisning som aktivt bedrivs av flera lärare på vår skola inklusive undertecknad, en metod som kollegorna Susanne Södergren, Helena Bogren och Karin Sundström har utvecklat till den grad att deras tankar och material har blivit läromedel för B-, C- och D-nivå och används på sfi-utbildningar i hela landet (Skriva B, Skriva C, Skriva D). Jag skulle också kunna berätta om hur vi använder (eller använde, för nu är det lärplattformen som gäller) bloggar i sfi-undervisningen (t.ex. här, här eller här) och lärplattform och hur flertalet av oss lärare flippar klassrummet på olika sätt (t.ex. här, här och här). Jag skulle kunna berätta om boken Välkomna hit som bl a Migrationsverket använder och som kollegan Josephine A Andersson är medförfattare till. Jag skulle kunna berätta om kompetensen på området alfabetisering, ett område där jag har bidragit med handboken Webbaserad alfabetisering och kollegan Camilla Nilsson med en nyutgiven lärobok för kurs A (Språkvägen A). Allt det här skulle jag kunna berätta om men som tur är vill några ur gänget själva blogga om sina framgångsrika arbetssätt här på sfi-bloggen. Det gör mig glad och stolt. Vi är alltid med där det händer saker.

På sfi i Eskilstuna är vi flexibla, idérika och kompetenta. Vi arbetar utifrån forskning och beprövad erfarenhet och tar till oss nya metoder och utvecklar nya arbetssätt i samklang med samtidens höga krav på bl.a. digital kompetens. Allt för att göra deltagarnas väg till egen försörjning så effektiv och kort som möjligt, naturligtvis utan att tumma på varken undervisningskvalitet, pedagogik eller krav på individualisering.

Alla politiker som påstår att sfi generellt är en stelbent, gammaldags och ineffektiv skolform är mer än välkomna på studiebesök. Slutligen tycker jag också att sfi skulle gynnas av att behandlas och betraktas som den skolform den är, i stället för som en sysselsättningsåtgärd underordnad Arbetsförmedlingen. Min känsla är att politikerna i allmänhet tenderar att göra det senare. Sfi är en skolform – med egen kursplan, betygskriterier, nationella prov och krav på behöriga lärare! Vi sysslar med andraspråksundervisning och kompetenskrävande läs- och skrivinlärning. Vi är underordnade Skolverket, inte Arbetsförmedlingen eller kommunens socialtjänst.

Många kunskaper och färdigheter i dagens samhälle betraktas genom livslångt-lärande-linsen men när det gäller andraspråksinlärning (för att inte tala om läs- och skrivinlärning på ett andraspråk i vuxen ålder), ska det ske under en tidsmässigt mycket begränsad period (här är mitt tips till politikerna att läsa in sig på grundläggande forskning i ämnet för att förstå vad vi dagligen har att brottas med).

När det gäller sfi, är det enligt min åsikt politikerna som inte är särskilt flexibla och som har fastnat i sin bild av sfi hämtad från 80-talet. Ungefär så. Det är sorgligt, för deras felaktiga bild blir lätt allmänt gods. Vi kanske ska föreslå införande av obligatorisk sfi-prao för våra politiker?

Läs gärna också vad en av våra sfi-elever tycker om sitt sfi: ”Sfi is good for me”.

Ivana Eklund

Ivana Eklund, sfi-lärare (stv 1) på Komvux/sfi i Eskilstuna kommun

Pronomen med suggestopedi!

Jag heter Christina Torgersen och jag jobbar som lärare på Sfi. Jag har en C-kurs. I min undervisning jobbar jag suggestopediskt och det betyder bl. a. att jag försöker engagera flera sinnen hos mina elever när vi tränar svenska. Vi använder fantasin och spelar ofta lite teater för att utveckla språket och aktivera minnet.

Den senaste tiden har jag märkt att eleverna är osäkra på pronomen så idag ville jag göra dem uppmärksamma på vilka pronomen som finns och skapa situationer som skulle få dem att träna om och om igen.

Eftersom jag anser att det är viktigt att alla känner sig trygga och ingen ska behöva vara rädd för att säga fel så har jag gjort en väggplansch som sitter i klassrummet.

Vi läste tillsammans och jag förklarade och gav några exempel.

Sedan satt vi i en ring och jag gick fram till en elev samtidigt som jag sa: jag går hem till dig! Till de andra eleverna sa jag: jag gick hem till honom!

Sedan var de igång med att gå till varandra och berätta vad de gjorde. T.ex. dansade två par samtidigt som övriga klappade takten och vi konstaterade att: han dansar med sin fru, men nu dansar han med hans fru! (De bytte partner) Alla skrattade åt vad som kan hända om man säger fel pronomen i den situationen! Som avslutning tog jag fram ett paket och vi provade att gratulera varandra på födelsedagen och även hitta på vad som fanns i paketet: ni fyller år idag, vi ger er en röd bil! Vad gav de till dem?

Jag hade beräknat att det här skulle ta 45 minuter men när fantasin kom igång fortsatte de i en och en halv timme! Sedan utvärderade vi genom att kasta en boll till var och en som fick säga sin åsikt om lektionen och de var överens om att de hade förstått och de skrattade åt olika situationer som uppstått när man väljer fel pronomen.

pronomen1   pronomen2

Individualisera undervisningen med iPad.

Jag arbetar med en grupp analfabeter, A1 och B1-elever på Sfi Hermods i Norrtälje. Vi är en liten enhet så spridningen på eleverna kan vara stor. Min ständiga fråga är hur jag på bästa möjliga sätt kan anpassa undervisningen så att alla förstår, utvecklas och känner sig utmanade. Jag har en bakgrund som lågstadielärare och IKT-pedagog i grundskolan. Där arbetade jag med alternativa verktyg i klassrummet för att anpassa den undervisningen. Jag undervisar nu vuxna och vill inte använda för barnsliga programvaror men ”tänket” att tillfredsställa alla är det samma.

farsna-1

Jag tänkte nu ge ett exempel på ett arbete där vi använder iPad som verktyg för att individualisera. Jag ingår i ett projekt som finansieras av skolverket som heter ”Utomhuspedagogik som metod i SFI-undervisningen”. Vi samarbetar med Färsna Naturcentrum och en dag i veckan förlägger vi undervisningen där. Två utomhuspedagoger ansvarar för undervisningen där och jag kan dokumentera arbetet med film och bilder.

farsna-2

Vi har hunnit med att laga mat, baka bröd, koka sylt, plocka potatis plantera solrosor, träna på färger i naturen och mycket mer. På plats samlas vi för genomgång av dagen. Pedagogerna skriver på whiteboardtavlor vad vi ska göra och viktiga ord att träna. Eleverna har egna block som de antecknar i efter egen förmåga. I mindre grupper utför vi  sedan dagens uppdrag. Vi återsamlas, fikar och samtalar om dagen.

farsna-3

Jag redigera det jag filmat under dagen och nästa dag tittar vi på filmen och pratar om vad vi gjorde. Vi skriver sedan en gemensam text på tavlan om dagen innan. Omväxlande skriver jag direkt på tavlan eller så använder jag clarospeak som bokstaverar medan jag skriver. Jag projekterar på tavlan och använder ett stort teckensnitt så att alla kan se bra.  Jag skriver senare rent texten och lägger till de bilder från dagen som hör ihop med texten. Texten läser jag sen in i Explain everything och publicerar på Youtube. Jag gör en QR-kod med länk till youtube-klippet som jag klistrar in på textsidan. När vi läst texten tillsammans kan de som behöver lyssna på den så många gånger de vill. Tipset om QR.koder fick jag ifrån Ivana Eklund i boken Webbaserad alfabetisering på SFI. Så nu läser jag in alla de texter vi skriver gemensamt och lägger dit QR-koden vid texten så elever som vill kan lyssna och läsa efter.

farsna-4

De ord som har varit viktiga under dagen gör jag övningar i Bitsboard av. Jag gör en uppsättning där det bara är ett ord. Sen kopierar jag den och skriver hela meningar till bilderna också. Alla kan då träna på sin nivå. Ord och bild, säga efter, skriva, eller läsa. Det finns 24 olika övningar på en uppsättning av bilder. Vill ni se vad vi gjort finns de i bitboard-katalogen under namnet Färsna. Jag skriver ut och sätter också upp bilderna på väggen i klassrummet som påminnelse om vad vi gjort och kan ofta använda dem för att peka på någon detalj. Jag skriver också ut dem 4 st på en A4, plastar in och klipper isär bild och text för att ha som övning att para ihop rätt bild med rätt text.

Till sist gör jag ett litet häfte med texten vi skrivit och bilder från bitsboard som eleverna får skriva ord eller meningar till. I projektet ingår att alla elever har en egen iPad som de får ta hem. De har skrivit kontrakt för ett år så de betraktar dem som sina egna iPads. De har då möjlighet att gå tillbaka och titta på filmerna, arbeta med bitsboard och lyssna på våra texter. Jag hoppas att arbetsättet ger en ökad möjlighet att arbeta efter sin egen förmåga och lärstil.

Filmerna och texterna finns på vår blogg: https://sfinorrtalje.wordpress.com/farsna/

kicki

Kicki Hammarlund

Ikt-pedagog och lärare på SFI Norrtälje

kicki.hammarlund@hermods.se

 

En rektors hjärta

Okej, glasspaketet står bredvid datorn och Leonard Cohen sjunger i bakgrunden. Nu är det bara att börja skriva. Tomt. Hur svårt kan det vara? Skriva ett blogginlägg som ska handla om sfi. Det finns så många saker att berätta, men vad ska JAG berätta om? Nervöst? Absolut! Det är fösta gången någonsin som jag skriver ett blogginlägg.

Vem är jag? Hur hamnade jag där jag är i dag? Och varför gör jag det jag gör? Jag läser era blogginlägg här på sfi-bloggen och följer med i olika grupper som handlar om sfi. Jag är mycket imponerad över alla kreativa saker som händer inom sfi. Tänk om våra makthavare tog sig tid att besöka våra verksamheter, då skulle de få en fantastisk bild av sfi.

Min lärargärning tog sin början i en liten skola på den dalsländska landsbygden. Klasslärare i 6:an med allt vad det innebär. Efter några år, flytt till Stockholm och möjlighet att undervisa i svenska som andraspråk. En ny upplevelse där jag fick kämpa för att ämnet skulle ses om ett ”riktigt” ämne. Vidare till en skola och starta upp undervisning för nyanlända elever och för första gången samarbeta med två modersmålslärare. Nästa steg, en innerstadsskola. Undervisning i svenska som andraspråk. Samtidigt började jag undervisa kvällstid på Studiefrämjandet och elever från KTH och KI, en intressant vändning i min lärarkarriär, vuxna – ja eller i alla fall vuxnare än högstadieelever. Ungefär samtidigt dyker det upp en tjänst som sfi-lärare i Tensta, SFI Västerort, och här tar min sfi-resa sin början.

I dag 6 år senare är jag så tacksam över de kollegor och elever jag träffade i Tensta. Jag har lärt mig mycket av dem. Åren i Tensta gav mig mycket lärdomar både i mitt arbete som sfi-lärare men det formade mig även till den chef jag är i dag.

heart-1665157

Jag älskar mitt jobb som rektor i vuxenutbildningen, framför allt att arbeta med sfi-elever och sfi-lärare. Varför då? Kanske många tänker. Det skrivs ju så mycket negativt om sfi. Dåliga resultat, elever som går flera år på samma kurs osv. Ja, visst finns det elever som år efter år kämpar med att lära sig svenska. Betyder det att utbildningen är dålig? Det tror jag inte, det finns andra faktorer som jag tror påverkar. En skola – vilken skola det än må vara, är troligen inte bättre än den skolledning som styr den. Jag tror inte att jag skulle ha samma engagemang för min verksamhet om jag inte hade arbetat som sfi-lärare och vågat anta utmaningarna jag har ställts inför.

Jag har förmånen att i mitt dagliga arbete möta otroligt erfarna, kunniga lärare som jag har stor respekt för. Elever som kommer till ”min” skola och kämpar med att lära sig språket. Jag blir bjuden på alla möjliga och omöjliga godsaker. Vi har matfester, vi skrattar, vi gråter och vi bråkar emellanåt.

Alla dessa möten med människor, både personal och elever berikar min vardag.

Är allt en dans på rosor? Absolut inte. Att vara rektor innebär inte bara roligheter. Jag önskar att jag kunde lägga ännu mer tid på att vara den pedagogiska ledaren jag vill vara. Jag har valt att undervisa en kväll i veckan för att inte glömma bort vad mina kollegor brottas med i klassrummet. Som rektor vill jag att lärare ska veta att jag förstår vad de pratar om när vi har våra pedagogiska möten, eller när det kommer till mig och vill prata om deras klass.  Jag vill vara insatt i deras vardag och inte tappa bort verkligheten.

Tyvärr handlar en skolledares vardag om många andra saker som lätt tar överhand. Ekonomin ska vara i balans, budgeten ska göras och den ska vara så exakt som möjligt, administrationen ska skötas, vaktmästarjobb ska göras, en trasig lämpa här, en säkring där, plocka upp skräp och se till att skolan ser fräsch ut. Möten med AF, möten med försörjningsstöd. Personalansvar, rekryteringsansvar, arbetsmiljöansvar, brandansvar. Det är mycket ansvar nu. Se glad ut, vara trevlig, hålla nere kostnaderna.

Vad gör att jag vill fortsätta med det jag gör? Vad ger mig energi att orka leda mitt i alla ”måste saker”? Vad gör mig personligen glad?

heart-1588199_1920

Svaret är ganska enkelt.  Det kan vara telefonsamtalet en måndag förmiddag när jag suckar över system som inte fungerar, skrivare som har lagt av och budgeten som ska vara klar innan kl. 17. En man ringer upp och berättar att han och sambon har valt att börja på vår enhet för de blev så trevligt bemötta och att jag en fredag eftermiddag tog mig tid att prata och förklara hur vi undervisar, om våra lokaler och vilken grupp jag tycker att sambon ska börja i. Eller när jag avvecklade en skola och en elev säger ” men vi är ju som en stor familj, vad ska vi göra nu?” Eller att i årsrapporten och statistiken få bevis för att det går att göra underverk. Positiva ord från huvudmannen.

Små saker som värmer mitt hjärta och gör att jag orkar och vågar leda åt det håll jag tror på.

Nu är glassen uppäten och musiken har gått över till Dire Straits. Jag har inte givit några tips på hur vi arbetar eller utvecklar sfi. Inte heller någon lösning på de problem vi brottas med. Ni har fått en liten inblick i mina vardagstankar kring mitt jobb och varför jag tycker om det jag gör.

På måndag kan jag kalla mig rektor på riktigt. Då är det avslutning efter 3 års studier på Rektorsprogrammet och det är jag stolt över.

Christina Holmström
Rektor
JENSEN SFI STOCKHOLM

Skapa intresse för datorstött lärande ? ?

Jag arbetar som SFI-ärare i Eskilstuna, just nu i en nystartad flex. Flexen betyder att de elever som har arbete eller fått praktik kan flexa med deras egna arbetstider som det passar just dem. Så jag får verkligen arbeta på alla nivåer och det är så lärorikt! Alla nivåer från A-D och alla studievägar…..

macbook-606763__340

Tack för all respons på mitt förra inlägg. Det ger kraft och ork till att fortsätta. Det är också väldigt intressant och lärorikt att läsa andras inlägg. Det ger så mycket andra perspektiv, tankar och framför allt idéer. Det är några stycken som efterfrågar hur jag/vi får våra elever att gå in på olika lärplattformar, hemma. Det är inte så lätt och krävs en hel del engagemang och envishet (svett, blod och tårar :)).

Jag kan heller inte svara på hur andra lärplattformar fungerar då jag bara använt its learning. Its learning har varit och är fortfarande, i mitt tycke, ganska omständligt att använda. Förhoppningsvis ska det bli mer användarvänligt med tiden. De säger att de arbetar på det. Framför allt är det svårarbetat pga av alla steg innan man kommer dit man vill, som att lägga ut filmer, länkar etc. Från elevens perspektiv blir det krångligt att logga in hemifrån. De hamnar på fel sidor etc och då ger de upp.  Det är för många steg i its learning, både som lärare och elev att jobba med, enligt mig.  

Det är några av orsakerna till att jag samtidigt arbetar med en öppen blogg, sfimedangelica.wordpress.com. Det är lite mer jobb att ha en öppen blogg parallellt med its  men jag tänker att det lönar sig i längden. Det har också visat sig på C-kursen, att eleverna får en ökad förståelse av vad som förväntas av dem. Det verkar som om  eleverna har lärt sig mer hur det fungerar och sen lär de sig av varandra. De samarbetar verkligen med att lära av varandra och de har blivit mer intresserade av hur det fungerar digitalt. Väldigt roligt att se hur de upptäcker tekniken. Många av eleverna tror att de kan så mycket för att de vet hur man googlar eller skickar sms men med tiden upptäcker de hur mycket som man faktiskt kan göra och LÄRA sig med hjälp av Internet.

Jag tycker att det är lättare få eleverna att gå in på den öppna bloggen då det bara är att googla sig fram till den. Den öppna bloggen är ju inte låst så för eleverna blir det lättare att arbeta hemifrån. När jag tex har diktamen så läser jag in den på appen Tellagami, med texten i bakgrunden, https://youtu.be/JX9Zh05I3og och eleverna tränar hemma och resultaten har blivit över förväntan. 🙂 Jo, jag vet att de tränar in, men jag ser det som ett led i deras skrivande. Jag har tillsammans med eleverna en genomgång i skrivregler etc, om hur vi ska skriva innan de tränar och efteråt går jag och eleverna igenom de vanligaste “felen” i texten.

Det är också lättare att få A-elever att använda den öppna bloggen. Man får “tjata” lite på lektionerna men det har gått lättare, vilket jag tycker är roligt att uppleva. Nu vill jag också passa på att slå ett slag för Qr-koden A-eleverna tycker det är “magic” och använder qr-reader hemma. Den appen har jag lagt in i temahäftena eller i diktamentexterna. Jag har fått mycket positiv respons från elever som minns det vi gått igenom både på C- och D-kursen.

qr-kod

Så våga använd både blogg, appar samt lärplattformar och tänk på att när du och jag väl fått lektionerna digitalt så ligger de där och vi kan använda dem om och om igen. För elever och oss lärare. Enklare i längden!?

 

 

En aha-upplevelse för mina elever

Det är inget grönt datum, jag vet, men som admin tar jag mig friheten att skriva ett litet ”mellandagsinlägg” ändå. Man pratar verkligen om alla möjliga ämnen på sfi och det är ofta en överraskning – i alla fall för mig – vad som tar skruv bland eleverna och inte. Här kommer en kort beskrivning av något som jag väl får kalla omvärldskunskap och som visade sig intressera majoriteten av mina elever mycket mer än jag hade kunnat föreställa mig. Jag vill därför gärna dela det med er.

Så här var det: en av mina studieväg 1-grupper och jag var ute på tipspromenad vid Lötsjön i Sundbyberg. På morgonen innan hade jag läst ett inlägg om fåglar och bröd på Facebook och jag bestämde mig för att ta upp det med gruppen innan vi skiljdes åt.

Jag visade bilden av kanadagåsen med skadade vingar och berättade att detta berodde på att den ätit för mycket bröd, som inte innehöll tillräckligt med näring. Alla i gruppen blev helt förskräckta. De gick ofta med sina familjer och matade fåglarna – gärna med toast eller till och med hembakt bröd som man tagit med speciellt för tillfället. De trodde verkligen att de gjorde något bra för fåglarna. Och så var det tvärtom!

Vi pratade om vad man istället kunde ge gässen och de andra fåglarna: t.ex. majs, ris, sallad, havre eller fågelfrön. Det blev diskussion om vad frön och havre var för något och jag googlade och visade bilder. Alla lovade att sprida informationen till sina vänner.

Jag vill därför be dig som jobbar på sfi att också sprida detta. Jag har sett många andra elever som gärna matar fåglar med bröd. Det var mycket därför jag valt att prata om det. Man vill väl men det blir så fel. Och det gäller ju inte bara sfi-elever! Många människor matar fåglar med bröd. Speciellt utsatta är fåglar i stadsnära områden, som t.ex. de vid Lötsjön.

Jag älskar verkligen inte kanadagäss, men alla fåglar borde få lov att kunna flyga. Och det kan de inte om de får sådana här ”änglavingar” som du ser på bilden. Både mina elever och jag fick alltså lära oss något nytt. Att vingarna blev deformerade av för mycket bröd hade jag ingen aning om. Hade du?

Vad har du för erfarenheter av vilka ämnen som engagerar på sfi? Vad tycker du som elev och du som kanske jobbar som lärare, modersmålsstödjare, SYVare eller skolledare? Jag tänker att det är viktigt att hitta något som är intressant att prata om. Det främjar språkinlärningen! Om det sedan handlar om fåglar, ekonomi, jämställdhet eller adjektiv spelar inte så stor roll. För mig handlar det mer om livskunskap. Vad har ni pratat om i ditt klassrum som har lyft undervisningen? Det vore intressant att få höra om!

Här kan du läsa hela artikeln:

Därför ska du absolut inte mata fåglar med bröd – och detta kan du ge dem istället

Tack för mig och fortsatt trevlig helg!

Helena är förlagsredaktören som sadlade om och blev sfi-lärare. Jobbade tidigare på Bas i Södertälje men återfinns nu på Centrum för Vuxenutbildning i Sundbyberg, fortfarande mest med studieväg 1. Initiativtagare till den här bloggen.