Elevaktiv diktamen

Elevaktiv diktamen

Jag heter Anita Pihl och jobbar på Sfi i Eskilstuna kommun. Jag har en 2C-kurs, dvs elever som har kommit en liten bit på vägen i svenska språket och har 8-12 års utbildning från hemlandet. Jag har ett härligt gäng arbetskamrater runt omkring mig, och jag trivs alldeles utmärkt med mitt jobb. För ungefär fyra år sedan kom jag från grundskolan hit, och har inte ångrat mig en sekund, även om jag saknar barnen ibland…

Det jag haft förmånen att göra under mina år på Sfi, är att utveckla mitt intresse för IKT, genom att med stor nyfikenhet utforska olika appar och webbaserade verktyg som kan användas på olika sätt i undervisningen. Jag använder ipads och datorer samt lärplattformen itslearning i min undervisning.

Jag har under alla år på Sfi tyckt att skrivandet hos eleverna är svårt att få till på ett bra sätt. Jag brukar jobba enligt genremodellen, och jag utgår ifrån böckerna som mina kollegor har skrivit om genrepedagogik: “Att skriva på Sfi – B,C,D” och jag har också gjort ett antal skrivfilmer utifrån dessa böcker, vilka jag “flippar” med i samband med skrivträningen. Jag brukar också jobba med diktamen, och hur jag gjorde det nu senast tänkte jag skriva om här.

Mina elever älskar att ha diktamen, och jag tycker att det är bra att eleverna skriver mycket, på olika sätt, i olika genre och allting, men just diktamen tycker jag kan vara ganska tråkigt. Även om den handlar om det tema vi håller på med och vi går igenom den tillsammans, så tycker jag att det är slöseri med tid vid “förhöret” när jag står och läser en hel text, sakta och två gånger, medan eleverna säger “Vad sa du?” “Kan du läsa bara en gång till?” “Jag hörde inte…”
Därför ville jag testa att göra på ett annat och mer elevaktivt sätt.

När jag undervisar försöker jag tänka på att eleverna ska vara så aktiva som möjligt. Jag tycker visserligen om att prata mycket, men tanken är ju att eleverna ska vara de som är mest aktiva och jag funderade lite på hur jag skulle få dem aktiva under arbetet med en diktamen.

Då vi de senaste veckorna har haft tema familjen och då hbtq-frågor dessutom lyfts fram under hösten i Eskilstuna, tänkte jag att “Olika familjer i Sverige” kunde bli en bra diktamenstext. Jag skrev en text om Sveriges olika familjekonstellationer på en nivå som jag tyckte var lämplig att utgå ifrån i diskussioner med eleverna. Därefter la jag upp arbetet så här:

Mål

• aktiva elever med “språket i luften”
• förståelse för hur olika familjer i Sverige kan se ut
• att ha ett ordförråd för att kunna samtala om temat
• att kunna skriva en text om olika familjer i Sverige
• att få träna på att samarbeta och ta ansvar i en grupp

Förförståelse

Jag gjorde en film om texten där jag läser och förklarar ord och uttryck med hjälp av bilder och la den på itslearning. Eleverna kunde på så sätt titta och lyssna på den innan vi började tillsammans i klassen.

Textbearbetning

Efter några dagar fick de “hela filmen” på papper och med en qr-kod till. Här kan du se hur det såg ut. Då eleverna nu hade lite förförståelse för texten var det mycket lättare att läsa och diskutera den tillsammans, och de kunde hela tiden repetera med hjälp av filmen, när och om de ville.

I samband med genomången visade jag också eleverna ett antal bilder och meningar från texten som jag gjort övningar av i Bitsboard (app) och Quizlet (webb) Dessa övningar tränade vi på, både tillsammans och enskilt, med hjälp av iPads i klassrummet, men också i datasalen och, om de ville, hemma på itslearning. Ett vanligt gammalt hederligt memory med meningarna och bilderna gjorde att eleverna också pratade och diskuterade texten i grupper.
Därefter bestämde vi vilken dag de skulle skriva texten och bli “förhörda”.

Läsare

För att få eleverna mer aktiva i hela processen ville jag prova att ha elever som läsare vid förhöret av diktamen. De elever som kunde tänka sig att läsa ett stycke ur texten för sina kamrater och hålla i förhöret, fick anmäla sig. Det blev 4 elever som antog utmaningen och texten delades upp i 4 delar. Läsarnas uppgift blev sedan att bara fokusera på uttal och prosodi för att kunna läsa sitt textstycke så pass bra så att kamraterna kunde skriva. Därefter skulle gruppen med läsaren som ledare rätta sina texter tillsammans. På så sätt fick de aktivt diskutera texten med varandra och komma in på både ordföljd, stavning och verbformer.

diktamen-lasare-2

Springdiktamen

Springdiktamen brukar jag göra med eleverna, och av erfarenhet vet jag att det ofta blir “fuskdiktamen”. Det går ut på att texten delas upp i några stycken, i det här fallet tre, och eleverna arbetar i par. En elev är skrivare och en är springare. Varje par ska skriva en av delarna. Den som skriver sitter i klassrummet och springaren springer ut i korridoren för att läsa sitt stycke (som sitter på ett A3-papper på en vägg); några ord, en mening eller mer, för att sedan springa in till skrivaren och berätta så att denne skriver rätt. Springaren får inte skriva, utan måste prata. Detta ska göras utan telefoner och andra hjälpmedel, men det brukar alltid smyga in ändå. Jag tycker inte det gör så mycket, min tanke är att språket ska “vara i luften” och den här övningen är mest på lek. Det roliga är att springdiktamen oftast blir mer som ett motionspass och svetten t o m droppar hos en del. Dessutom blir det bra diskussioner om vad fuska betyder och innebär för dem. Att fuska kan ju faktiskt vara att lära sig av varandra, om det inte är ett prov förstås…

Parskrivning

Dagen efter springdiktamen var det dags för par-
skrivning. Samma par som på springdiktamen skulle nu, helt utan hjälpmedel, skriva en kort text om olika familjer i Sverige. Uppgiften var väldigt öppen då de vid det här laget hade jobbat med familjetemat 2-3 veckor, och då inte bara med diktamen. Här är några exempel på elevtexter.

Uppläsning

Som avrundning av diktamensarbetet läste jag deras texter och valde ut ett antal meningar som jag läste in och gjorde en qr-kod av. Dessa meningar fick de sedan lyssna på och träna uttal, de flesta via sina egna mobiler. Till sist fick de träna på att läsa sina texter för att avslutningsvis läsa upp för varandra i klassrummet.

Utvärdering

Som utvärdering av arbetet fick eleverna svara på en survey i Kahoot. Den visade mestadels positiva svar, och alla utom en kunde tänka sig att vara läsare nästa gång, vilket jag blev väldigt glad över!
Här ( om du har inloggning till kahoot) kan du se frågorna i utvärderingen.

Den här diktamen var tacksam och rolig att jobba med, och själva ämnet gav förstås upphov till många funderingar och diskussioner i gruppen. Jag tycker att det gick bra, även om man alltid hittar saker under arbetets gång som kan förbättras. Eleverna var väldigt aktiva, och jag tror att de fick med sig en hel del ord och ny kunskap om hur olika familjer kan se ut i Sverige.

Jag har också börjat fundera på ett annat sätt att göra diktamen elevaktiv, nämligen att göra på samma sätt fast precis tvärtom! Att börja med endast en ljudfil, där eleverna i par får lyssna och skriva, och sedan med hjälp av en ordlista rätta sig själva och skriva texten igen. Därefter gör de en film med text och bilder och spelar in sina egna röster efter att ha tränat uttal och prosodi tillsammans i klassen…Ja, vem vet, möjligheterna för att jobba med diktamen är förmodligen lika många som det finns Sfi-lärare.

Hur brukar du göra?

selfie-16

Anita Pihl, sfi-lärare och suggestopedilärare
på studieväg 2, Eskilstuna kommun

Digitalisering och sfi

img_0180

På den sfi-skola där jag arbetar som IT-samordnare använder eleverna såväl bärbara datorer som iPads. Eleverna får även låna hem datorerna under sin studietid, ett s.k. en-till-en förfarande. Finns det ett självändamål i detta, frågar sig vän av ordning. Vilka är de eventuella fördelarna för eleverna med ett sådant ”system”?

När jag började arbeta på sfi 2008 så hade vi en datasal dit eleverna kom en eller två lektioner i veckan för att studera svenska på de stationära datorerna som fanns där. Tanken var att lärandet via multimediala program skulle komplettera lärandet i klassrummet. Idén om ett komplement, observera ordet komplement, till klassrummet finns fortfarande. Mängden webbsajter och appar för svensklärande har inte minskat, tvärtom. Det är som sagt onödigt att påpeka att det digitala lärandet aldrig kan ersätta en lärare. Och det är heller inte tanken. Det tror jag vi alla är eniga om.

Vår skola avvecklade datasalen för några år sedan, när laptoparna gjorde sitt inträde. Mitt arbete, som till en början hade bestått i att främst bemanna datasalen förändrades, och med tiden har mina arbetsuppgifter kommit att handla om utdelning av datorer, administrering av desamma, support, återtagande, ”omblåsning” (ominstallation) m.m. Det är ett krävande men också väldigt givande uppdrag. Det bästa är att se glädjen hos elever som får höra att de nu ska få rå om en alldeles ”egen” dator under sin studietid. De elever som studerar i alfabetiseringsgruppen använder iPad.

De bärbara datorerna såväl som paddorna används sedan till svenskstudier via program/webbsajter samt online-lexikon. Självklart använder eleverna datorn också för att chatta/skypa och söka information när de är hemma. Det uttalade syftet med att låna ut en dator är förstås som ett verktyg i studierna, men det går inte, och är inte önskvärt, att förbjuda annan användning, så länge den inte strider mot skolans regler, och samhällets lagar och bestämmelser. Det kompletterande digitala multimediala lärandet är en fördel ur pedagogisk synvinkel, men jag tror också att det finns vinster att hämta ur ett integrationsmässigt perspektiv.

Att bo i Sverige är lika med användarnamn och lösenord brukar jag ibland skoja med eleverna. Att vänja sig vid att starta och logga in i en dator är nödvändigt i inte minst arbetslivet. Det finns väldigt få jobb idag där en dator aldrig används. Nu låter det kanske som om alla våra elever är nybörjare på datorer. Det stämmer så klart inte. Variationen i dator-erfarenhet är stor, precis som hos oss som bott i Sverige hela vårt liv. Men jag tror att det är av oerhörd vikt att de som faktiskt inte är vana vid datorer, får komma igång med att använda dessa så snart som möjligt. Och helt rättvist är det inte att säga att det finns de som helt saknar datorvana. Mobiltelefoner idag är små datorer som inte står de ”riktiga” datorerna långt efter. Och smarta mobiltelefoner är det idag väldigt få som inte har, även bland våra elever.

Men det är viktigt att kunna använda olika typer av datorer i en verklighet som allt mer utspelar sig digitalt. Därför brukar jag vara inne i några klasser och ha enklare data”kurser” med eleverna. Tyvärr räcker tiden inte till för att vara i alla klasser, men det vi gör är ofta en kombination av svensklärande och datorhantering. T.ex. får eleverna skriva av en text i Word och sedan lägga in en bild i texten. Vi avslutar sedan med att alla får spara dokumentet i datorn. På det sättet blir eleverna snabbare på att skriva på tangentbordet, kan hitta och förstå hur olika tecken skrivs (@ är ett exempel), samt får en grundläggande förståelse för hur filstrukturen i en dator fungerar, när de kan spara och sedan öppna ett tidigare dokument. Ibland lägger jag också in fel i texten och uppmanar eleverna att hitta felen. Och ordbehandlingsprogram är bra i den aspekten att de indikerar fel på ett lättförståeligt och tydligt sätt.

Men även datakurser icke inräknat ”tvingas” eleverna logga in till såväl Windows som till olika sajter där de studerar svenska. Det innebär att inloggning är något som eleverna blir bekanta med i vilket fall.

Avslutningsvis är användande av datorer och surfplattor något som förhoppningsvis hjälper såväl med studierna, vilket är tanken, men också låter eleverna vänja sig vid hantering av digital teknik. Att ha en-till-en hos oss på sfi innebär mycket arbete i min roll, men det är tacksamt och roligt att se den glädje som det ger eleverna, förutom den nytta som jag är övertygad om finns i att tidigt i det nya landet få bekanta sig med och hantera en dator. Samhällsvinsten? Jag är övertygad om att den kommer när eleverna kommer ut i arbetslivet, och redan är bekanta med IT i någon mån.

Conny Forsström

IT-samordnare

Viva komvux/sfi

Umeå