Välkommen till #sfichatt!

Sfi är en skolform som växer och många nya lärare rekryteras runt om i landet. Ofta är det erfarna lärare som väljer att byta elevgrupp. Vanan vid det pedagogiska arbetet finns där, men i en helt ny verksamhet väcks ändå många frågor av pedagogisk och praktisk natur. De senare får man oftast enkelt svar på av kollegor på arbetsplatsen men de pedagogiska frågorna är oftast mycket svårare att få svar på. Kanske är man bara vikarie.

Så var det för mig när jag började arbeta som sfi-lärare. Jag bor i Kungälv, en liten stad norr om Göteborg. Här har jag arbetat som förskollärare de senaste 15 åren. När jag kompletterade min utbildning med 30 p SVA  saknade jag någon att diskutera pedagogik och didaktik med.

Jag visste att kollegorna jag saknade fanns där ute nånstans och jag visste var jag kunde hitta dem, på twitter! Här finns det redan flera samtalsforum för skolfrågor. Under min tid som förskollärare hittade jag #skolchatt som Anna Kaya startat och tog själv initiativet till #fskchatt för förskolan. Efter att ha deltagit i båda chattarna visste jag att detta är ett forum som fungerar. Här kan man utbyta erfarenheter och ställa frågor till varandra och hjälpa varandra att utveckla sina pedagogiska metoder och sitt tänkande kring undervisningen.

Jag startade #sfichatt och kopplade en blogg och en facebooksida till chatten. För att sprida kunskapen om chatten skrev jag om den på facebook i de sfi-forum som redan fanns där.

Och så var vi igång! Varje torsdagskväll klockan 20:00 samlas vi som vill delta framför våra mobiler, plattor eller datorer och går in på twitter, skriver in #sfichatt och sedan kan vi alla skriva och läsa varandras texter så länge varje text innehåller ordet #sfichatt och inte är mer än 140 tecken långt. Redan första kvällen var vi flera stycken. Här fick jag direkt möta erfarna, rutinerade lärare som delar med sig av sina gedigna erfarenheter och som också är nyfikna på hur andra gör. Lärare som vill utvecklas i sitt arbete, helt enkelt! Snart blev Boki Borkovic mig behjälplig i själva modererandet av chatten, så även Angelica Björkman och Anna-Karin Bengtsson. Det krävs att en person hälsar välkommen, håller chatten igång och efter en timma avslutar. Men det viktigaste jobbet gör moderatorn innan. Genom att fråga i sfi-lärargrupper på facebook, och såklart i chatten, efterfrågar vi deltagarnas önskemål om ämne att prata om. En aktuell artikel eller en länk till något digitalt arbetsmaterial brukar delas någon dag innan så att den som vill kan läsa på och hinna förbereda sig inför chatten. Kanske vill du också vara med och moderera chatten någon gång?

Vi pratar om olika pedagogiska frågor som tex val av läromedel, hur bedriver vi sommarskola bäst, hur löser vi det kontinuerliga intaget bäst och digitala läromedel för att nämna några. Ibland handlar det om nya forskningsrön inom området eller om bilden av sfi i media. Ett konkret resultat av chatten är bildandet av den här bloggen!

#sfichatten är ett exempel på kollegialt lärande på sociala medier. Här byggde jag snabbt upp ett nätverk av kollegor runt om i Sverige. Ingen fortbildning i världen hade kunnat vara till samma nytta för mig!

Men vad är då egentligen kollegialt lärande? Begreppet är ett resultat av en förändrad syn på kunskap och lärande. Skolverket beskriver det så här: ”När lärare tillsammans med kollegor analyserar och utvärderar sin undervisning leder det till ett bättre resultat hos eleverna. Det är en av de viktigaste framgångsfaktorerna och det vetenskapliga stödet för effekterna är starkt.”

Så här kommer du igång med Twitter:                                                              Twitter är för dej som vill kommentera saker i realtid med människor som är intresserade av samma saker som du. 

En tweet är en kommentar. Den kan vara max 140 tecken.

En hashtag är #-tecknet som skrivs före ett ämnesord. Alla som skriver samma hashtag i sina inlägg ser alla andras inlägg, tex #sfichatt.

@ används när du ska skriva till en särskild person. Då ska du skriva hens  användarnamn, det börjar alltid med @.

Du kan enkelt kommentera andras inlägg. Varje tweet har några symboler längst ner. Det är en pil för ”svara”, en dubbelpil för ”skicka vidare” dvs retweeta och ett hjärta eller en stjärna för att ge den twittraren lite extra beröm.

sfi-poster-1-bild

Jag hoppas vi snart ses på chatten!

Malin Jonason

mail: malin.jonason@hotmail.com                                                                         twitter: malinjonason

 

Sagan om en lärare

Det var en gång en nyexaminerad, oerfaren lärare. Läraren var full av engagemang och glädje när hon satte igång sin undervisning med vuxna elever på sfi. Läraren läste högt, förklarade, vände och vred på texten, ställde frågor och sen bad eleverna skriva sina egna texter. Men eleverna lyckades inte. Eleverna skrev inte tillräckligt bra texter, vissa till och med ingenting, ingenting. Läraren fick tänka om, fundera, experimentera och pröva på nytt.

Sen läste läraren en bok. Boken handlade om genrepedagogik och cirkelmodellen. Då fick läraren en ahaa-upplevelse! Hon började arbeta på annat sätt, ändrade sina metoder, planerade sin undervisning noggrannare, började stötta sina elever mycket mer. Och det började ge mer resultat. Mycket, mycket, mycket mer. Eleverna lyckades. Läraren blev nöjdare och började älska sitt arbete ännu mer.

Denna lärare heter Tiia Ojala, alltså jag. Men vad är cirkelmodellen?

Cirkelmodellen utgår från fyra olika faser och ger dig som lärare mycket stöd i din planering av undervisning:

Genrepedagogikens cirkelmodell

Fas fyra är elevernas individuella skrivande. Om jag alltså vill att eleverna ska skriva en text måste jag arbeta med tre faser innan. Innan jag lärde mig om cirkelmodellen gick det för fort för min del, jag hastade mig framåt, många elever misslyckades.

I fas 1 arbetar jag med att skapa förförståelse. Jag utgår ifrån att mina elever har kunskaper med sig. Därför måste jag fråga först hur de tänker kring ett ord/begrepp, vad de vet om ämnet och vilka tankar de har om det kommande ämnet. I fas 1 kan vi göra en utflykt, göra något praktiskt som stöttar förståelsen av en text, vi tittar på korta filmer, går igenom viktiga ord eller samtalar begrepp med hjälp av en tankekarta. Fas 1 kan ta lång tid men det är värt det. Allt du gör under fas 1 stöttar elevernas förståelse av text i fas 2.

I fas 2 arbetar vi med en modelltext eller flera texter som oftast liknar varandra och är samma typ av text/genre. Vi högläser med varandra, ställer frågor, reder ut oklarheter. Vi sammanfattar texten, jämför med andra texter, gör textkopplingar. Framför allt samtalar vi mycket kring ämnet och texten samt tränar struktur och språkliga mål för texten.

I fas 3 skriver vi en gemensam text. Denna fas kräver att läraren vågar släppa fritt. Eleverna ska stå för innehållet, läraren styr med frågor så att formen blir rätt. I denna fas skriver vi en text som liknar texten i fas 2. Det kan handla om samma ämne, men oftast tar jag ett annat ämne men behåller genren.

Grattis! Nu har vi gått igenom alla tre faser och eleverna är redo att skriva sina egna texter. Men det är viktigt att ge en stöttande skrivmall till eleverna, gärna med stödord. Så här kan exempelvis en skrivmall till en argumenterande text se ut:

 

Skrivmall för argumenterande text

 

Sist vill jag avsluta med några boktips!

  • Pauline Gibbons: Stärk språket, stärk lärandet. 2016.
  • Pauline Gibbons: Lyft språket, lyft tänkandet. 2013.
  • Britt Johansson och Annika Sandell Ring: Låt språket bära. 2015.
  • Tiia Ojala: Mötet med nyanlända. 2016.

Ha en lärorik undervisning med hjälp av cirkelmodellen!

 

Tiia Ojala

Tiia Ojala

Legitimerad lärare i svenska som andraspråk och tyska, läromedelsförfattare, föreläsare

 

@TiiaOjala

FB: SOKA-rummet

Blogg: multikultiskola.bloggspot.se

tiiaojala.se

Studiebesök

En sak som jag skulle vilja göra oftare men som tyvärr sällan hinns med eller passar in i konceptet med närdistanskurser och ett drop-in klassrum är studiebesök. Att ge eleverna möjligheter att ta del av och kanske se andra delar av Umeå och närområdet än de gör annars och använda studiebesök som ett naturligt inslag i undervisningen.

Men när man som jag undervisar elever som redan arbetar och kombinerar sfi med andra aktiviteter och därför redan har tidsbrist så är det både svårt att få tid för att planera, genomföra och efterarbeta ett studiebesök. Dessutom tenderar, tyvärr, eleverna att inte prioritera just sådana aktiviteter. Men i måndags bar det ändå av och den här gången fick vi en guidad rundtur på Väven och Umeås nya stadsbibliotek!

vaven

Det intressanta med studiebesöket var att även de elever som nog mest kom för lärarens skull (då de redan tyckte att de kände till biblioteket) var väldigt nöjda efteråt och kände att de fått ta del av mycket ny och värdefull information. Och även vi lärare som följde med upptäckte att vi inte alls hade så bra koll på allt Väven kan erbjuda!


Innan studiebesöket så försökte vi få ut informationen om besöket så tidigt som möjligt då många av våra elever kommer på helt olika tider. Så förutom att ta upp det flera gånger i klassrummet skrev vi ut info i blogg, lärportal och lade även ut en Google drive länk där de skulle svara i förväg om de tänkte delta i besöket.

Under studiebesöket fotograferade vi mycket och anledningen (förutom att det är kul) var att jag ville att eleverna skulle bearbeta och tänka igenom studiebesöket efteråt. För att göra det så valde jag att låta eleverna testa att göra en film med hjälp av appen Spark Video (tack #sfichatt för ovärderligt tips!). Eleverna fick se hur programmet såg ut, de fick en supersnabb genomgång av hur det funkade och sedan var instruktionen att välja bilder, skriva en mening till varje foto och sen prata in texten.

adobe-spark-thumb
Sen blev eleverna tyvärr lämnade lite vind för våg eftersom det under tiden droppade in flera elever som inte deltagit i studiebesöket och som behövde handledning, stödsamtal och allt möjligt däremellan. Men när jag till sist kunde sätta mig ner med filmskaparna igen så insåg jag att de såklart fixat uppgiften galant. Och här är resultatet:

Med tanke på hur lite stöttning och genomgång eleverna fick är jag både imponerad och glad över resultatet. Jag hade önskat att jag tagit mig mer tid att sitta med gruppen och peta i uttal, vilken typ av text de ville ha till bilderna, diskuterat mer ingående vad de fått ut av studiebesöket och så vidare men både jag och eleverna blev väldigt peppade på att göra fler filmer!

Så som avslutning kastar jag ut några frågor:

  • vilken typ av studiebesök brukar ni göra?
  • har ni några topp 3 studiebesök?
  • hur arbetar ni med för- och efterarbete vid studiebesök?
  • vilka är era topp 3 appar och program som ni använder till undervisningen?

Lillemor Persson

DistansCentrum, SFI-skolan Umeå

lillemor

Elevaktiv diktamen

Elevaktiv diktamen

Jag heter Anita Pihl och jobbar på Sfi i Eskilstuna kommun. Jag har en 2C-kurs, dvs elever som har kommit en liten bit på vägen i svenska språket och har 8-12 års utbildning från hemlandet. Jag har ett härligt gäng arbetskamrater runt omkring mig, och jag trivs alldeles utmärkt med mitt jobb. För ungefär fyra år sedan kom jag från grundskolan hit, och har inte ångrat mig en sekund, även om jag saknar barnen ibland…

Det jag haft förmånen att göra under mina år på Sfi, är att utveckla mitt intresse för IKT, genom att med stor nyfikenhet utforska olika appar och webbaserade verktyg som kan användas på olika sätt i undervisningen. Jag använder ipads och datorer samt lärplattformen itslearning i min undervisning.

Jag har under alla år på Sfi tyckt att skrivandet hos eleverna är svårt att få till på ett bra sätt. Jag brukar jobba enligt genremodellen, och jag utgår ifrån böckerna som mina kollegor har skrivit om genrepedagogik: “Att skriva på Sfi – B,C,D” och jag har också gjort ett antal skrivfilmer utifrån dessa böcker, vilka jag “flippar” med i samband med skrivträningen. Jag brukar också jobba med diktamen, och hur jag gjorde det nu senast tänkte jag skriva om här.

Mina elever älskar att ha diktamen, och jag tycker att det är bra att eleverna skriver mycket, på olika sätt, i olika genre och allting, men just diktamen tycker jag kan vara ganska tråkigt. Även om den handlar om det tema vi håller på med och vi går igenom den tillsammans, så tycker jag att det är slöseri med tid vid “förhöret” när jag står och läser en hel text, sakta och två gånger, medan eleverna säger “Vad sa du?” “Kan du läsa bara en gång till?” “Jag hörde inte…”
Därför ville jag testa att göra på ett annat och mer elevaktivt sätt.

När jag undervisar försöker jag tänka på att eleverna ska vara så aktiva som möjligt. Jag tycker visserligen om att prata mycket, men tanken är ju att eleverna ska vara de som är mest aktiva och jag funderade lite på hur jag skulle få dem aktiva under arbetet med en diktamen.

Då vi de senaste veckorna har haft tema familjen och då hbtq-frågor dessutom lyfts fram under hösten i Eskilstuna, tänkte jag att “Olika familjer i Sverige” kunde bli en bra diktamenstext. Jag skrev en text om Sveriges olika familjekonstellationer på en nivå som jag tyckte var lämplig att utgå ifrån i diskussioner med eleverna. Därefter la jag upp arbetet så här:

Mål

• aktiva elever med “språket i luften”
• förståelse för hur olika familjer i Sverige kan se ut
• att ha ett ordförråd för att kunna samtala om temat
• att kunna skriva en text om olika familjer i Sverige
• att få träna på att samarbeta och ta ansvar i en grupp

Förförståelse

Jag gjorde en film om texten där jag läser och förklarar ord och uttryck med hjälp av bilder och la den på itslearning. Eleverna kunde på så sätt titta och lyssna på den innan vi började tillsammans i klassen.

Textbearbetning

Efter några dagar fick de “hela filmen” på papper och med en qr-kod till. Här kan du se hur det såg ut. Då eleverna nu hade lite förförståelse för texten var det mycket lättare att läsa och diskutera den tillsammans, och de kunde hela tiden repetera med hjälp av filmen, när och om de ville.

I samband med genomången visade jag också eleverna ett antal bilder och meningar från texten som jag gjort övningar av i Bitsboard (app) och Quizlet (webb) Dessa övningar tränade vi på, både tillsammans och enskilt, med hjälp av iPads i klassrummet, men också i datasalen och, om de ville, hemma på itslearning. Ett vanligt gammalt hederligt memory med meningarna och bilderna gjorde att eleverna också pratade och diskuterade texten i grupper.
Därefter bestämde vi vilken dag de skulle skriva texten och bli “förhörda”.

Läsare

För att få eleverna mer aktiva i hela processen ville jag prova att ha elever som läsare vid förhöret av diktamen. De elever som kunde tänka sig att läsa ett stycke ur texten för sina kamrater och hålla i förhöret, fick anmäla sig. Det blev 4 elever som antog utmaningen och texten delades upp i 4 delar. Läsarnas uppgift blev sedan att bara fokusera på uttal och prosodi för att kunna läsa sitt textstycke så pass bra så att kamraterna kunde skriva. Därefter skulle gruppen med läsaren som ledare rätta sina texter tillsammans. På så sätt fick de aktivt diskutera texten med varandra och komma in på både ordföljd, stavning och verbformer.

diktamen-lasare-2

Springdiktamen

Springdiktamen brukar jag göra med eleverna, och av erfarenhet vet jag att det ofta blir “fuskdiktamen”. Det går ut på att texten delas upp i några stycken, i det här fallet tre, och eleverna arbetar i par. En elev är skrivare och en är springare. Varje par ska skriva en av delarna. Den som skriver sitter i klassrummet och springaren springer ut i korridoren för att läsa sitt stycke (som sitter på ett A3-papper på en vägg); några ord, en mening eller mer, för att sedan springa in till skrivaren och berätta så att denne skriver rätt. Springaren får inte skriva, utan måste prata. Detta ska göras utan telefoner och andra hjälpmedel, men det brukar alltid smyga in ändå. Jag tycker inte det gör så mycket, min tanke är att språket ska “vara i luften” och den här övningen är mest på lek. Det roliga är att springdiktamen oftast blir mer som ett motionspass och svetten t o m droppar hos en del. Dessutom blir det bra diskussioner om vad fuska betyder och innebär för dem. Att fuska kan ju faktiskt vara att lära sig av varandra, om det inte är ett prov förstås…

Parskrivning

Dagen efter springdiktamen var det dags för par-
skrivning. Samma par som på springdiktamen skulle nu, helt utan hjälpmedel, skriva en kort text om olika familjer i Sverige. Uppgiften var väldigt öppen då de vid det här laget hade jobbat med familjetemat 2-3 veckor, och då inte bara med diktamen. Här är några exempel på elevtexter.

Uppläsning

Som avrundning av diktamensarbetet läste jag deras texter och valde ut ett antal meningar som jag läste in och gjorde en qr-kod av. Dessa meningar fick de sedan lyssna på och träna uttal, de flesta via sina egna mobiler. Till sist fick de träna på att läsa sina texter för att avslutningsvis läsa upp för varandra i klassrummet.

Utvärdering

Som utvärdering av arbetet fick eleverna svara på en survey i Kahoot. Den visade mestadels positiva svar, och alla utom en kunde tänka sig att vara läsare nästa gång, vilket jag blev väldigt glad över!
Här ( om du har inloggning till kahoot) kan du se frågorna i utvärderingen.

Den här diktamen var tacksam och rolig att jobba med, och själva ämnet gav förstås upphov till många funderingar och diskussioner i gruppen. Jag tycker att det gick bra, även om man alltid hittar saker under arbetets gång som kan förbättras. Eleverna var väldigt aktiva, och jag tror att de fick med sig en hel del ord och ny kunskap om hur olika familjer kan se ut i Sverige.

Jag har också börjat fundera på ett annat sätt att göra diktamen elevaktiv, nämligen att göra på samma sätt fast precis tvärtom! Att börja med endast en ljudfil, där eleverna i par får lyssna och skriva, och sedan med hjälp av en ordlista rätta sig själva och skriva texten igen. Därefter gör de en film med text och bilder och spelar in sina egna röster efter att ha tränat uttal och prosodi tillsammans i klassen…Ja, vem vet, möjligheterna för att jobba med diktamen är förmodligen lika många som det finns Sfi-lärare.

Hur brukar du göra?

selfie-16

Anita Pihl, sfi-lärare och suggestopedilärare
på studieväg 2, Eskilstuna kommun

Vad är det som händer när vi läser en text?

Följ med på en lektion i min D-kurs på sfi i Norrköping. Vi läser ofta texter tillsammans. Vad lär vi oss på det?

20160907_143929

Helhet

Först läser jag texten högt (eller så lyssnar vi på inspelningen om det finns en sådan). Jag gör vad jag kan för att ge texten liv och läsa med viss dramatik så att det blir tydligare vad den handlar om. Den här förmiddagen läser vi en ”klintbergare” om en dam som går på café, slår sig ner vid samma bord som en främling, äter upp en mazarin i tron att det är hennes egen, och går hem och hittar sin mazarin i shoppingkassen. Jag försöker läsa tydligt så att eleverna ska uppfatta det pinsamma i situationen, men ingen skrattar.

Ord

Då samlar vi på ord. Eleverna får föreslå ord som de tycker är svåra eller som de vill att vi pratar om. Orden hamnar på tavlan, och jag brukar kommentera efter en stund vilka som jag tycker att de särskilt ska lägga på minnet. Då rensar jag bort sådant som behövde förklaras i stunden men som jag inte tycker att de behöver kämpa med att lära sig (mazarin till exempel). Ord som kasse, njuta, stirra, avstå och anklagande blir kvar.

Uttryck

När eleverna får föreslå kommer det mest upp enskilda ord. Jag försöker komplettera genom att plocka lite längre uttryck. Ord hör ihop, och i den här texten fanns i lugn och ro, ta en tugga, nu var de kvitt och väl hemma. Ett och ett kan de slå upp ord i lexikon, men jag kan visa på uttryck och idiom som de inte hittar annars.

Högläsning

Ordgenomgången tenderar att bli ganska lång, mest för att jag glömmer tid och rum och kastar mig ut i utvikningar och härledningar när jag blir inspirerad. Men ett sätt att komma tillbaka till nuet är att läsa texten igen, och nu är det elevernas tur. En i taget får läsa, oftast i turordning som de sitter. Då får alla vara med, även de som inte så ofta räcker upp handen. Vid denna andra genomläsning hittar både eleverna och jag fler ord som vi behöver prata om, och jag får tillfälle att hjälpa till med uttalet. Att uttala texten man nyss hört är inte så lätt som det verkar.

Läsa mellan raderna

Men när händer det där magiska då, när texten får liv och aha-upplevelserna dyker upp? Det vet man inte innan. Det sker oftast i samspelet mellan eleverna, när någon förstår en sak och fäller en kommentar som plötsligt får någon att göra en ny koppling. Själva poängen i den här texten finns mellan raderna, när man förstår hur pinsam hela situationen på caféet har varit, hur anklagande damen har tittat på mannen vars mazarin hon just har satt i sig. Den här förmiddagen händer det snabbt, innan jag hinner börja ge ledtrådar har förståelsen spridit sig i klassrummet. Nyckeln finns i orden glider och demonstrativt, tycker eleverna. (På slutet av texten hittar kvinnan mazarinen som ”hade glidit ner i kassen.”) Nu äger vi något tillsammans. Vi har en humoristisk historia som vi skrattar åt, vi har ett antal nya ord och uttryck värda att lägga på minnet, och vi har en gemensam erfarenhet av att tolka text. Det mesta av detta hade inte hänt om alla suttit tysta och läst på egen hand. Alla är trötta men nöjda, och lektionen är slut.

 

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Karin Vieweg Lantz, Sfi-lärare i Norrköping, kurs C och D

karin.vieweglantz@edu.norrkoping.se

Flexibelt så det förslår!

”Utbildningen i svenska för invandrare (SFI) fungerar inte bra. ”

”Nu diskuteras återigen varför utbildningen i svenska för invandrare, sfi, fungerar så dåligt.”

Om du arbetar som SFI-lärare och letar efter citat eller artiklar där SFI kritiseras, ifrågasätts eller missförstås så blir du inte besviken. Fast frustration och besvikelse är ändå den känsla som du blir kvar med för hur kul är det egentligen när det känns som att ingen utom dina kollegor har en aning om vad du faktiskt jobbar med? Eller vilka villkor och förutsättningar som styr ditt arbete?

Just därför är den här bloggen efterlängtad! Nu finns en tydlig kanal där vi verksamma själva kan sprida och differentiera bilden av vårt yrke. Jag som skriver heter Lillemor Persson, arbetar på SFI-skolan i Umeå och jag ser fram emot att läsa alla er andras inlägg och kommentarer.

I det här inlägget tänker jag beskriva en liten den av vår verksamhet i Umeå och fokus ligger på flexibilitet. För även om många verkar tro att:
-SFI inte är flexibelt
-inte går att kombinera med andra aktiviteter
-alla elever måste läsa samma saker i samma takt oavsett utbildningsbakgrund och förutsättningar så är det ju såklart inte fallet!

I Umeå har vi som komplement till dagtidskurserna startar upp vad vi kallar för DistansCentrum . Där kan alla elever som läser på våra närdistanskurser träffa lärare, kurskamrater och få handledning, datasupport och träna sin muntliga och skriftliga förmåga. DistansCentrum är öppet varje dag och då finns minst en men ofta två pedagoger på plats. Vi erbjuder ett schema med olika tider där eleverna deltar efter överenskommelse med sin lärare och det finns även drop-in möjligheter för eleverna. Det innebär att elever som har andra aktiviteter till exempel högskolestudier, praktik, arbete eller är föräldralediga ändå kan kombinera detta med SFI-studier.

I dagsläget erbjuder vi kurserna:

kurser

och har cirka 130 elever varav ungefär 40 på studieväg två och 90 på studieväg tre. Det här konceptet möjliggjorde av statsbidragen för att utveckla SFI och även om skolan sedan tidigare redan hade flexkurs och kvällskurs blev det möjligt att få tid och resurser för att ta ett helhetsgrepp kring den stora (och växande) grupp av elever som inte kan komma till skolan alla dagar i veckan. Varje kurs har ett eget kursmaterial med planeringar som eleverna arbetar utifrån och oavsett när en elev börjar, kommer eller slutar vet hen vad som ska studeras och lämnas in till läraren för bedömning och respons.

DistansCentrum med elever

DistansCentrum öppnade i oktober 2015 (men skolan har sedan 2012 haft närdistanskurser för studieväg 3) och vi får hela tiden testa oss fram och tänka nytt kring hur vi ska lägga upp undervisningen och upplägget. Eftersom vi oftast inte har ”traditionell” klassrums- eller katederundervisning, utan individuell handledning eller grupperar ihop eleverna utifrån vilka som just då är i skolan och vilken nivå de ligger på, är det ett nytt sätt att undervisa på både för oss och eleverna.

DistansCentrum med elever2

Några av de utmaningar och utvecklingsområden som vi ser är:

  • Hur stöttar vi nybörjare som saknar språk, datavana och studievana? Där ser vi framförallt ett behov för eleverna på 2B om de inte har några förkunskaper i svenska.
  • Hur gör vi grammatiken funktionell? I ett klassrum där alla elever arbetar med samma text eller tema kan läraren lättare koppla ihop text och grammatik. På distansen brottas vi med dilemmat att grammatikövningarna känns frånkopplade från annat som eleverna läser.
  • Hur effektiviserar vi den muntliga progressionen?
  • Hur gör vi med närvaro? I dagsläget ställer vi krav på minst 1 timmes närvaro per vecka men behövs det mer eller ska eleverna kunna läsa helt på distans?
  • Vilka förväntningar kan vi ha på eleverna? Vad kan vara en rimlig progression för tex en elev som jobbar 100% och bara kan komma till skolan 1 timme per vecka och dessutom har svårt att studera hemma?

Det här är som sagt några av våra frågeställningar och utvecklingsområden för just DistansCentrum men själva konceptet är ett tydligt exempel på att SFI är flexibelt och att vi yrkesverksamma satsar hårt på att utveckla och förbättra vår undervisning och våra verksamheter.

Och nu är jag nyfiken på feedback, frågor och kommentarer från andra SFI-lärare runtom i landet! Dels på det här inlägget och de frågeställningar som presenterats här men jag vill också få ta del av beskrivningar av din verksamhet, jobbvardag, en solskenshistoria, den där riktigt lyckade lektionen eller varför inte den som inte alls gick bra och vad du tog med dig för lärdomar av den? Så har du inte redan bokat in dig på ett datum för att skriva här så tycker jag att du genast ska göra det så att bilden av SFI skapas av oss som faktiskt arbetar med ämnet och inte media eller politiker som inte är insatta!

lillemor

/Lillemor Persson, SFI-lärare, Viva Komvux Umeå
outlook_2013_ikon lillemor.persson@umea.se
icon175x175@PerssonLillemor